Vad har hänt med socialdemokratin? Varför gick det så dåligt? Tre superba forskare sitter just nu i riksdagens andra kammarsal och gör sin analys av läget för socialdemokrain idag. Det är en glädje att få lyssna till, en analys som bygger på förståelse och gör tolkningen utfrån både denna förståelse och en vilja att lyfta den socialdemokratiska världsbilden igen. Här kommer en kort sammanfattning av vad de sa i sina inledande presentationer.

Torsten Svensson (professor i statsvetenskap, Uppsala Universitet): Det har ägnats allt för stor del av tiden åt att lägga örat mot rälsen, lyssna efter vad opinionen säger – istället för att utgå ifrån vad socialdemokratin vill och vad vår uppgift är idag. Det syns tydligt i debatten om partiledaren nu, där kraften ska läggas i själva bytet, men det är viktigt att den som väljs får utrymme att föra fram en vilja, att vi måste ha en analys av vad som behövs och hur vi kan föra fram detta och skapa det. Vad som saknas är en Berättelse – inte vilken som helst utan en som grundar sig i folks villkor och på en analys av samhällets grundläggande probelm och förutsättningar.

Några punkter som Torsten lyfte var:

• Vad vill vi som parti?
• Hur presenterar vi det för det breda folkflertalet så att de begriper att det är det de vill ha? (Dvs raka motsatsen mot att sniffa på vad opinionen vill.)
• Genom tiderna är detta vad socialdemokratin lyckats med – att skapa en politik för den breda massan.
• En förändring är den tidigare splittrade borgerligheten nu är enad, samt att de nu talar om välfärd istället för skatter.
• Annan förändring – facklig anslutning hos de unga finns inte längre i samma utsträckning.
• Olika typer av arbetsvillkor, konstant hög arbetslöshet – kil mellan olika grupper av arbetstagare.
• Landet måste byggas hela tiden, vi blir inte klara.

Jenny Madestam (lektor i statsvetenskap, Stockholms Universitet): Socialdemokratin är mycket ovan vid att vara i opposition – när man tänker ledarskap tänker man statsministerskap, dessa bilder är omöjliga att separera. Det är inte samma sak, i opposition behövs en annan typ av ledare, man måste visa att man är ett alternativ, ett tydligt ledarskap, avgörande att man visar att man vill något. Monas ledarskap har inte kunna fylla den här funktionen tyvärr- det fanns ändå en idé om att något nytt skulle komma ur det nya ledarskapet, men att väljarna aldrig upplevde att det hände något, det kom inte något ur detta. Måste utstråla vad man vill. Hon har ju dessutom själv sagt att hon inte trott på den politik hon bedrivit – detta uppfattas såklart av väljarna, de ser att det inte finns någon glöd! Det krävs både mandat, men också ett personligt mod hos ledaren att driva sin politik. Socialdemokratin måste acceptera att person och politik hör ihop, måste utse en ny ledning som har denna kapacitet.

Lena Sommestad (professor i ekonomisk historia): Var finns drivet och viljan? Citerar ur Snart går vi utan er: “glöm inte var det var vi började / glöm inte vart det var vi skulle / vi minns och vi var trötta på att vänta / snart går vi utan er” (Jenny Wrangborg). Denna vilja finns hos de unga. Det handlar om att vi måste vilja driva samhällsutvecklingen, inte passivt följa dit samhällsutvecklingen driver oss.

Krisen i partiet – den finns därute, i demokratins kris, klimatkrisen, EU:s kris. Vår uppgift måste vara att blicka utåt och ta tag i dessa problem, de är avgörande även för hur vår organisation att förstå världen för att kunna skapa oss en egen verklighetsuppfattning istället för att bara köpa den verklighetsbild vi blir matade med. Vi har en idémässig och ideologisk kris – i många av de absolut viktigaste frågorna har vi ingen röst, vi finns inte där.

***

Jag kan inte låta bli att fundera över hur otroligt långt ifrån denna analys den bild som kommer fram i media är, eller på hur svårt det känns att få den att genomsyra de beslut som kommer att fattas framöver inne i partiet. Jag tror att det har väldigt avgörande för hur det går framövet.

Johanna Pettersson, Laboremus och Libertas