Johanna Mårtensson från Libertas har läst Usla, elända och arma – samhällets utsatta under 700 år. Foto: SVT Bild.

Det händer emellanåt att någon reser krav om tiggeriets avskaffande – bort med tiggaren! Bort med fattigdomen! Bort med misären! Det svåra existerar mest på avstånd; de vansinniga, illaluktade och fattiga hålls borta från vår berättelse. De kallas avvikande, kollektiviseras och avvisas. Avvisas från det rena och friska Sveriges berättelse om sig själv.

 
Berättelsen om Sverige handlar ofta om stora män och ståtliga rörelser. Historiens kanon är avgörande för den som vill kontrollera självbilden och nuet. Och den historia som säljer bäst är den om de stora männen, de avgränsade tidsramarna och de rafflande slagen. Ge mig Lützen, Per Albin och Hitlers hundar!

 
Historikerna Sofia Holmlund och Annika Sandén har försökt göra något åt vår enfaldiga historiska kanon. I den nyligen utkomna antologin Usla, elända och arma – samhällets utsatta under 700 år låter de nya röster berätta historien om Sverige. De låter oss möta den tyske råttfångaren Aron Trappe som mördades i Växjö 1624. Mordet reds aldrig ut; Trappe var främling. De berättar om de rasistiska Jönköpingskravallerna 1948. Kravaller som innebar att stadens romska befolkning under fem dagar jagades, misshandlades och fick höra: ”Ut med er tattare, vi ska döda er!”. Vi får möta Marie från Lindköping som mister sitt tiggarpass efter att ha stulit malt, varit full under predikan och blivit osams med prästens fru. De 400 sidorna berättar om krigsskadade knektar, fattiglappar och änglamakerskor. De berättar om alla de som bott här innan vi gjorde det.

 
Holmlund och Sandén menar att det faktiskt går att se en röd tråd löpa från 1600-talets tiggarpass till dagens diskussion om fattigdom och medborgarskap. De menar också att den som känner till att fattigdomen hade ett andligt värde i det medeltida omsorgssystemet enklare kan förstå hur kritiken mot välgörenhet kan utformas idag. Den kristna världsbildens tro på frälsning krävde fattiga att hjälpa; så avhjälptes aldrig nöden; så skedde aldrig frigörelsen.

 
Usla, elända och arma – samhällets utsatta under 700 år utgör ett förtjusande inslag i den historiekritiska tradition som växer fram ur universitet och släktforskningscirklar. Holmlund och Sandéns antologi berättar om folk med namn och om saker som skett. Historia är det vi tillsammans kommer ihåg eller: ”vad det innebär att vara människa”.

Johanna Mårtensson
Libertas