Vi lever i en apolitisk tid. En värld där ekonomismen har urholkat visioner och där värderingar allt

mer tappat kraft. Lyssnar man på politiker flyter det mesta samman. Det handlar om RUT och det

handlar om hundringar i plånboken varje månad. Ideologiska slagord går sakta mot sin död. Vilken

funktion fyller liberalismen i denna kontext? Kan det vara så att den i sin egen strävan av att skapa

frihet istället utvecklat paradoxala mekanismer som istället inskränker densamma?

 

I denna problematik försöker Isobel Hadley-Kamptz med boken Frihet & fruktan hitta tillbaka till

den liberalism som en gång i tiden befriade människan. Den ideologi som gav oss rösträtt, ökat

välstånd och möjlighet till självförverkligande. Men har den smulats sönder? Stater övervakar

desperat sina medborgare, torterar hänsynslöst fångar och rika länder bevakar hårt sina gränser mot

flyende människor.

 

Boken påminner om en sömnlös natt där intensiva tankegångar envist håller en vaken. Till slut inser

man det uppenbara, erkänner hopplösheten och försöker balansera ut frågorna som fyller ens huvud.

Hadley-Kamptz skriver följsamt och snabbt men man dröjer sig samtidigt kvar och funderar efter

varje kapitel. Hon hinner bland annat med att gå igenom tortyrens brutalitet, genmanipulerad mat

och statens egentliga funktion. Det blir dock aldrig ytligt, utan istället formulerar hon det med en

sådan glöd att jag ibland blir direkt berörd av den upprördhet man kan ana har legat som grund för

boken.

 

Lite oväntat tas frågan om medborgarlön upp. Hadley-Kamptz talar i ett kapitel om besattheten av

arbete och hur det har utvecklats en mängd jobb som i själv verket är direkt skadliga, till exempel

vapenindustrin. Arbetslinjen får sig några rejäla kängor, vilket känns än mer aktuellt när vår

statsminister vill höja pensionsåldern till 75. På ett vasst sätt filosoferar hon kring arbetets egentliga

syfte. Hon använder sig av Marx och argumenterar för att komma ifrån synen av arbete som en

vara. Som svar på detta lanserar hon idén om medborgarlön som en väg att befria individen från

denna järnbur av tvång. En intressant vinkel som tyvärr har försvunnit från agendan de senaste åren,

och som dessutom har svårt att bli tagen på allvar. Likt sex timmars arbetsdag är det lätt att det

raljeras om som något ”flummigt och utopiskt”, i en värld där vi obekymrat klänger oss fast vid

tillväxt och nyttomaximering som det heligaste.

 

Hadley-Kamptz hamnar också i en diskussion kring mänskliga rättigheter där hon irrar bort sig en

aning. Hon funderar kring betydelsen av naturliga rättigheter och om detta är möjligt. Kan något

som vi påstår vara mänskliga värden idag hålla om hundra år? Det mynnar ut i postmodern

vilsenhet men boken hämtar upp sig när hon avslutar sista kapitlet med att återvända till

verkligheten.

 

Hon uppehåller sig vid högerextremismen och påminner om hur liberaler som Dilsa Demirbag- Sten

klankar ner på mångkulturen och hur det ibland tenderar att uppfattas som något som kritiserar

mångfalden i sig. Hadley-Kamptz diskuterar den utbredda islamofobin och européernas envishet att

se islam som något statiskt, och automatiskt oförenligt med upplysningstanken som kan sägas

prägla större delen av vår kontinent.

 

I Frihet & fruktan kämpar författaren med sin liberalism och man kan i hennes strävan efter

socialliberala lösningar ana frågor som vänstern skulle kunna ta tag i. Som de allra flesta i dagens

uppluckrade samhälle saknar vi en berättelse. Något som vi medborgare gemensamt kan tro på.

Vänstern formulerade folkhemmet där friheten gick ut på var och ens lika förutsättningar. Idag kan

den sägas vara söndersmulad av hetsen på självförverkligande i vår individualiserade hysteri.

Istället kan vi se att högerextrema partier över hela Europa har tagit tillfället i akt efter de

ekonomiska kriserna och formulerat något som enar folk. Personligen skulle jag säga att

liberalismens extremism kan vara orsak till detta. Vänstern måste därför vara innovativa och ge svar

på tal. Liberalismen har spelat ut sin roll där den förgängliga konsumtionshetsen har fått oss att gå

vilse i jakten på mer profit. Ett samhälle där mänskliga värden åter kommer upp på agendan har alla

möjligheter att ta sin plats.

 

Mattias V Pettersson, GSHF, Libertas