Vi lever i en apolitisk tid. En värld där ekonomismen har urholkat visioner och där värderingar allt
mer tappat kraft. Lyssnar man på politiker flyter det mesta samman. Det handlar om RUT och det
handlar om hundringar i plånboken varje månad. Ideologiska slagord går sakta mot sin död. Vilken
funktion fyller liberalismen i denna kontext? Kan det vara så att den i sin egen strävan av att skapa
frihet istället utvecklat paradoxala mekanismer som istället inskränker densamma?
I denna problematik försöker Isobel Hadley-Kamptz med boken Frihet & fruktan hitta tillbaka till
den liberalism som en gång i tiden befriade människan. Den ideologi som gav oss rösträtt, ökat
välstånd och möjlighet till självförverkligande. Men har den smulats sönder? Stater övervakar
desperat sina medborgare, torterar hänsynslöst fångar och rika länder bevakar hårt sina gränser mot
flyende människor.
Boken påminner om en sömnlös natt där intensiva tankegångar envist håller en vaken. Till slut inser
man det uppenbara, erkänner hopplösheten och försöker balansera ut frågorna som fyller ens huvud.
Hadley-Kamptz skriver följsamt och snabbt men man dröjer sig samtidigt kvar och funderar efter
varje kapitel. Hon hinner bland annat med att gå igenom tortyrens brutalitet, genmanipulerad mat
och statens egentliga funktion. Det blir dock aldrig ytligt, utan istället formulerar hon det med en
sådan glöd att jag ibland blir direkt berörd av den upprördhet man kan ana har legat som grund för
boken.
Lite oväntat tas frågan om medborgarlön upp. Hadley-Kamptz talar i ett kapitel om besattheten av
arbete och hur det har utvecklats en mängd jobb som i själv verket är direkt skadliga, till exempel
vapenindustrin. Arbetslinjen får sig några rejäla kängor, vilket känns än mer aktuellt när vår
statsminister vill höja pensionsåldern till 75. På ett vasst sätt filosoferar hon kring arbetets egentliga
syfte. Hon använder sig av Marx och argumenterar för att komma ifrån synen av arbete som en
vara. Som svar på detta lanserar hon idén om medborgarlön som en väg att befria individen från
denna järnbur av tvång. En intressant vinkel som tyvärr har försvunnit från agendan de senaste åren,
och som dessutom har svårt att bli tagen på allvar. Likt sex timmars arbetsdag är det lätt att det
raljeras om som något ”flummigt och utopiskt”, i en värld där vi obekymrat klänger oss fast vid
tillväxt och nyttomaximering som det heligaste.
Hadley-Kamptz hamnar också i en diskussion kring mänskliga rättigheter där hon irrar bort sig en
aning. Hon funderar kring betydelsen av naturliga rättigheter och om detta är möjligt. Kan något
som vi påstår vara mänskliga värden idag hålla om hundra år? Det mynnar ut i postmodern
vilsenhet men boken hämtar upp sig när hon avslutar sista kapitlet med att återvända till
verkligheten.
Hon uppehåller sig vid högerextremismen och påminner om hur liberaler som Dilsa Demirbag- Sten
klankar ner på mångkulturen och hur det ibland tenderar att uppfattas som något som kritiserar
mångfalden i sig. Hadley-Kamptz diskuterar den utbredda islamofobin och européernas envishet att
se islam som något statiskt, och automatiskt oförenligt med upplysningstanken som kan sägas
prägla större delen av vår kontinent.
I Frihet & fruktan kämpar författaren med sin liberalism och man kan i hennes strävan efter
socialliberala lösningar ana frågor som vänstern skulle kunna ta tag i. Som de allra flesta i dagens
uppluckrade samhälle saknar vi en berättelse. Något som vi medborgare gemensamt kan tro på.
Vänstern formulerade folkhemmet där friheten gick ut på var och ens lika förutsättningar. Idag kan
den sägas vara söndersmulad av hetsen på självförverkligande i vår individualiserade hysteri.
Istället kan vi se att högerextrema partier över hela Europa har tagit tillfället i akt efter de
ekonomiska kriserna och formulerat något som enar folk. Personligen skulle jag säga att
liberalismens extremism kan vara orsak till detta. Vänstern måste därför vara innovativa och ge svar
på tal. Liberalismen har spelat ut sin roll där den förgängliga konsumtionshetsen har fått oss att gå
vilse i jakten på mer profit. Ett samhälle där mänskliga värden åter kommer upp på agendan har alla
möjligheter att ta sin plats.
Mattias V Pettersson, GSHF, Libertas