Vi har nu fått ett förslag till ny partiordförande och ny partisekreterare. Jag tycker själv att de föreslagna namnen verkar mycket lovande! Man kunde kanske anse att diskussionen om själva processen därmed borde läggas på hyllan. Inget kunde vara mer felaktigt. Daniel Johansson från S-studenters förbundsstyrelse skriver i Libertas om behovet av öppnare beslutsprocesser och ökat medlemsinflytande.

Arbetet med att ta fram kandidater till partiordförande och partisekreterare har skötts mycket illa. Det beror inte på, som bland andra författaren och journalisten Christer Isaksson fått för sig, att enskilda ledamöter i partistyrelsen har försökt roffa åt sig makt för egen vinnings skull eller av ren illvilja blockerat andra kandidater. Det är Isakssons fulla rätt att diskutera vilken riktning socialdemokratin bör ta och att stå bakom den ena eller andra kandidaten, men han bör hålla sig ifrån vilseledande anklagelser.

Det är inget problem att det i partiets ledning funnits olika åsikter på vem som bör ta över ordförandeposten. Tvärtom har det, menar jag, varit befriande att partidistrikten den här gången vågat stå upp för sina kandidater. Partiledarskapet är alldeles för viktigt för att det ska sopas under en heltäckningsmatta av förment enighet. Det tycks ha gått Isaksson helt förbi att enigheten måste vara på riktigt. Det har den inte varit – förrän nu genom stödet för Juholt och Jämtin.

På en del punkter har Christer Isaksson förvisso haft helt rätt. Partiledarvalet har som sagt inte skötts bra. Det beror emellertid inte på att partidistrikten sagt ja eller nej till olika personer utan på att partiets medlemmar helt stått utanför processen och att deras enda information om vad som händer varit det skvaller som Isaksson med flera har haft att erbjuda.

Socialdemokraterna fick alltså i dag en ny partiledare. Men till nästa gång duger det inte med slutna processer. För den rörelse som genomdrev den allmänna rösträtten i Sverige är det hög tid att själv göra sig av med fåtalsväldet. Nästa gång det är dags att utse partiledare måste hon eller han väljas direkt av partimedlemmarna.

På så vis kan man slå flera flugor i en smäll: Alla kandidater tvingas ge sig till känna och berätta om sin politik, vi socialdemokratiska partimedlemmar får det inflytande som rätteligen borde tillkomma oss, och vi och övriga mediakonsumenter slipper bevittna Christer Isakssons dans med väderkvarnar på ledande debattsidor och bästa sändningstid.

Daniel Johansson

Ledamot i S-studenters förbundsstyrelse