Kvinnans plats

kahlo-the-wounded-deer

 

Ljuset i detta intellektuella mörker skingras då och då. Senaste numret av tidskriften Historiskan målar en nyanserad bild av Frida Kahlo och förklarar inte bara vem Kahlo var, utan också vad den efterföljande historieskrivningen gjorde henne till. En kommunist som sörjde sin barnlöshet och otalet missfall – eller var missfallen egentligen bara en formell omskrivning för det i dåtidens Mexiko och i många nutidens länder kontroversiella ingreppet abort? Kahlo var en överklassintellektuell före sin tid, lika känd för sina konstverk som för sin livsstil och att ha huserat Trotskij under dennes landsflykt från Stalins Sovjetunionen och som sedermera skulle få ett slut med en omtalad ishacka.

 

Numret berättar inte bara om den enda kvinnliga revolutionären Samara Bunke som stred sida vid sida med Che Guevara i Bolivia, eller de kvinnor som stred i Vietnamkriget för Vietnams folks befrielse, utan också om änglamakerskor. Att porträttera dessa företrädesvis kvinnor är svårt att göra positivt, men kanske krävs det en medveten tidning som Historiskan för att ge även dem i alla fall en rättvisande bild.

 

En bild som skvallrar om fattigdom och hyror som ska betalas, familjeförsörjande män som plötsligt dör och skammen för ensamstående mammor att föda utomäktenskapliga barn. Svårigheten för dessa många unga kvinnor att sedan kunna försörja sig själva och sina nyfödda barn. Den onda cirkeln som hålls igång av engångssummor för att omhänderta barn men som inte räcker till mer än utspädd mjölk. Om hur lagstiftningen reagerade, men riktade skulden mot kvinnorna och inte mot den strukturella fattigdomen och skapade tomma lagar som mest gjorde att änglamakerskorna istället slutade rapportera in de döda barnen för att i stället slänga dem i Themsen..

 

Den senaste tiden har diskussionen om historieskrivning blivit alltmer högljudd. Om hur kvinnor systematiskt sorteras bort ur den, eller hur deras positioner tillrättaläggs för att passa sin historiska samtids mönsterkvinna. I Historiskan lär vi oss att de som går till historien självklart inte bara uträttat hjältedåd. Om det finns både hjältar och skurkar bland männen i historien – en hel del dessutom – så finns även de kvinnliga motsvarigheterna. De flesta av oss har nog en relation till en kvinna, oavsett om det är din partner, din mamma som fött dig och fortfarande har dåligt samvete för att hon en gång glömde din lillebror på fritids för att hon slet ut sig i ett underbetalt jobb, din mormor eller farmor som passade dig när dina föräldrar var borta eller alla de kvinnor som i generationer sett till att du och dina före dig fått mat på bordet.

 

De är våra vänner, kamrater, systrar, far-, mor- och bara vanliga mödrar och vi har alla ett intresse av att deras historia finns med. Nedskriven för mig, dig och nästa generation. Och oavsett om hon skjutit borgare i djungeln, rökt under fläkten i Hässelby för att få en liten paus från sin trebarnsmorsatillvaro eller är inkvoterad i en bolagsstyrelse för att visa att även kvinnor kan suga ut mervärde ur andra kvinnors arbete. Kvinnans berättelse är lika mycket hjältedåd som den kan vara brutal och ett brutalt resultat av sin tid. Och oavsett, så har den sin plats i historien.

 

Alexander Petersson
Libertas redaktion

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *