Konsumentmakt – om att göra saker i grupp

 

 

Min analys av vänsterdiskursen är att de flesta är ganska eniga om att en av de avgörande samhällsförändringarna under de senaste 25-30 åren är nyliberalismens framfart. Står man till vänster är detta något som är dåligt och man är duktig på att kritisera utvecklingen. Ofta handlar kritiken av nyliberalismen om att människor har förlorat inflytande och makt över samhällets riktning, och att det finns en känsla av hopplöshet. Men det saknas idéer inom vänstern för hur man enkelt ska kunna påverka samhället. Libertas ska vara en idépolitisk tidskrift, så jag ska komma med en enkel idé om vad som är vägen fram.

 

 

 

Först ska vi fråga oss vad samhällets utveckling har givit oss. Vad sägs vara nyliberalismens gåva till folket? Jo, konsumentmakt. Medborgaren har reducerats till att endast betraktas som konsument. Ur ett liberalt perspektiv är detta något positivt, i och med att konsumentmakten anses ha ökat. Nästa fråga vi ska ställa oss är om vi i så fall har fått makt – varför ska vi inte använda den? Oftast bortförklaras konsumentmakten med att det är omöjligt att nå samhällsförändring genom att flertalet individer gör olika val på marknaden. Men tänk, om dessa individer slår sig ihop i ett förbund.

 

 

 

Min idé går ut på att inte köpa varor. Aldrig har vi varit så upplysta som konsumenter, när det gäller märkningar av produkter, information om priser, kunskap om produkters miljöpåverkan, och så vidare. Det konsumeras mer än någonsin, och mycket av det är produkter av dålig kvalitet som säljs billigt. Så varan är billig men den går att använda en eller två gånger och sedan slängs den. Vi vet som konsumenter att detta är helt ohållbart, både för plånbok och klimat, ändå ängar vi oss åt det. Det enklaste sättet att inte gå på detta är att inte handla varan från första början – alltså att engagera sig genom att göra ingenting.  Till exempel: Konsumtionsförbundet har bestämt att vara X från företag A inte ska inhandlas för att arbetarna som tillverkar vara X inte har rimliga arbetsvillkor. Om jag som enskild individ bestämmer mig för att inte handla på företag A så kan jag lätt nonchaleras, men nu står ett helt förbund bakom beslutet. Skulle förbundet bestå av 1000 medlemmar så räcker det kanske för att få uppmärksamhet i frågan. Har förbundet 100 000 medlemmar – ja då kommer det att börja märkas på företagets årsmöte.

 

 

 

Den enskilde kommer att ha lättare att avstå från att spontanhandla onödiga saker om denne vet att det spelar roll i och med att fler gör likadant. Det bästa är att den enskilde inte behöver göra någonting. Förbundet kommer gemensamt fram till vad som inte ska köpas och så köper medlemmarna inte det. Enkelt, alla har råd att inte handla. Man kan fortfarande handla på företag B och C, och fortsätta leva ett vanligt liv utan att förändra sin livsstil nämnvärt eller dra ner sin levnadsstandard. I bästa fall får den enskilde tid över som kan läggas på fackligt engagemang och folkrörelsearbete.

 

 

Oskar Johansson

 

Libertas redaktion

 

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *