SSU:s kongress är i full gång. Kaisa Karro är nyvald förbundsstyrelseledamot i SSU och aktiv i S-studentklubben Spartacus från Linköping. Här skriver hon om hur det kan vara att åka på kongress, låta sig fyllas av känslor, kämpa för sin sak och ha riktigt roligt.

Det är tidig förmiddag. Luften i rummet har redan tagit slut och välfärdspolitik diskuteras för fullt i talarstolen. Att vara på kongress innebär mycket känslor. Förmiddagen var fylld med en del förtvivlan då de förslag jag och mina kompisdistrikt lade blev nedröstade. Att förlora en votering är aldrig kul och i morse kändes det riktigt segt.

Med lite mat i magen kändes eftermiddagen mer hoppfull, en ny ledning valdes. Gabriel Wikström som ny ordförande och Ellinor Eriksson som ny förbundssekreterare känns som ett fantastiskt starkt och bra team. Gabriel är en otroligt visionär, jordnära och verklighetsförankrad person som kommer göra ett mycket bra jobb med att driva socialdemokratisk oppositionspolitik. Ellinor Eriksson är en kvinna med kraft, mod och otroligt mycket energi, jag har inga tvivel om att hon kommer att göra allt för organisationens bästa.

Innan middagen lyckades jag få igenom ett förslag kring att utreda det nuvarande pensionssystemet. Skåne med fleras förslag om att göra om pensionssystemet från grunden avslogs, äntligen fick vi en seger!

Välfärdsdebatten börjar lida mot sitt slut och klockan är endast 21.00. Det kommer att bli en lång natt med fokus på det utbildningspolitiska programmet. Där kommer debatten främst att handla om för eller emot friskolor och studielönens varande eller icke varande. Många inlägg kommer läggas, det kommer att jublas och sväras över de olika beslut som fattas.

Att åka på kongress är verkligen som att sväva mellan hopp och förtvivlan, men kul är det. Kul som attan!

 Kaisa Karro

 Nyvald förbundsstyrelseledamot, SSU