Alfred Esbjörnson, som pluggar Statsvetenskap vid Södertörns Högskola, såg en debatt och fann en tydlig klasskamp. Foto: SVT
I SVT:s Agenda den 30 mars debatterar Annie Lööf (c) och Mikael Damberg (s) den sänkta restaurangmomsen och den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. SVT beskriver just den här frågan som en av ”få tydliga konflikter”, och nog är det en av de frågor där de rödgröna står i bjärt kontrast till Alliansen.
I inslaget strax innan debatten pratar Agendas utsände med en kaféägare och hens anställda. De anställda pratar om hur de minsann fått jobb eftersom det var billigare att anställa och kaféägaren visar stolt upp sin verksamhet för det svenska folket. Allt är frid och fröjd tills denne kaféägare börjar tala om konsekvenserna av en höjd restaurangmoms och en höjd arbetsgivaravgift. Jo, det är nämligen så att hen förmodligen skulle behöva avskeda mycket av sin personal – ett argument som alltför ofta förekommer i denna så infekterade diskussion.
Näringsminister Annie Lööf följer samma argumentation i debatten. Att höja arbetsgivaravgiften och restaurangmomsen skulle betyda att arbetsgivare skulle behöva avskeda personal och ungdomsarbetslösheten skulle öka. Det låter ju inte bra. Mikael Damberg kontrar med att ungdomsarbetslösheten idag är högre än innan dessa åtgärder infördes och både Mikael Damberg och moderatorn Mats Knutsson är noga med att påpeka för näringsministern att forskning har visat att dessa reformer har varit oerhört dyra och ineffektiva. Annie Lööf kontrar med att hon har pratat med arbetsgivare. Att hon har pratat med småföretagare som den i inslaget och alla är överens om att en höjd arbetsgivaravgift och restaurangmoms är dålig.
Häri ligger skiljelinjen mellan vänstern och högern. När Annie Lööf konfronteras med det faktum att den politik den borgerliga regeringen drivit inte verkar gynna varken arbetslösa eller anställda så mycket som de vill hävda svarar hon med att arbetsgivarna är av en annan åsikt. Det framgår alltså klart och tydligt vem näringsministern företräder – hon företräder inte arbetarna, hon företräder öppet och oblygt arbetsgivarna.
I valet i höst står det med andra ord klart vilka vi kan välja att rösta på. Antingen så kan vi rösta på det alternativ som föreslår ett alternativ till den totalhavererade politik som nu förts i snart åtta år eller så kan vi rösta på det alternativ som i Agenda står och agerar megafon för svenska arbetsgivare. Klass är i allra högsta grad en dagsaktuell fråga i svensk politik, nu gäller det att synliggöra den!
Alfred Esbjörnson
Sapere Aude
