Klart vi kan göra det själva!

Har du någonsin känt på jobbet att du inte riktigt är delaktig i de beslut som tas, att den kunskap du har inte riktigt kommer någonvart och att du ej kan förmedla dig till dina chefer om de bekymmer som stör ditt arbete? Har du eller dina arbetskamrater någonsin stört er på en arbetsledare eller chef som helt saknar respekt eller helt struntar i era åsikter och förslag? Hade det inte varit skönt att ha möjligheten att ta upp detta och rösta fram någon av er till styrelsen för att representera era intressen? 


Om du någonsin har varit medlem i en fritidsorganisation, bostadsförening, politiskt parti eller facket så har du säkert fått möjligheten att delta under en kongress eller ett medlemsmöte där ni gemensamt röstar fram en styrelse och där beslut om olika frågor tas. Kände du någonsin att din röst inte räknades där, att du inte hade någon chans att påverka eller att din åsikt inte hade samma värde som andras? Troligen inte. Vi har idag demokrati i den sociala och den politiska sektorn där vi, medborgarna och medlemmarna av föreningen, partiet eller samhället i helhet kan delta och vara med att påverka, där allas röst väger lika mycket. Denna princip försvinner dock så fort vi återvänder till arbetsplatsen, där gäller ännu inte medlemmarnas (arbetarnas) demokrati utan ägarnas och aktieägarnas diktatur. Din röst avgörs av hur stor andel aktier du äger, alltså är det kapitalmakt som bestämmer och inte demokrati.


Varför låter vi det vara så?

Den Ekonomiska Demokratin

Den Ekonomiska Demokratin är ett politiskt begrepp som används tillsammans med Social- och Politisk Demokrati bland socialistiska rörelser och partier. Begreppet innebär att medborgare eller arbetarna äger och styr produktionen på arbetsplatsen eller institutionen, om så vara en fabrik, universitet eller ett sjukhus. Även liberala tänkare har historiskt stått bakom idén om demokratiskt styrda arbetskooperativ, däribland John S. Mill, men även partier som Folkpartiet, Centerpartiet och Moderaterna stod alla bakom utökat löntagarinflytande över arbetsplatsen så sent som under 70-talet.


Ekonomisk demokrati har funnits i olika former i olika delar av världen, så långt tillbaka som före kapitalismen till och med. Det första påstådda arbetskooperativet är The Shore Porters Society, ett skotskt företag som grundades år 1498 (6 år efter Columbus resor till Karibien), som förblev ett arbetskooperativ fram till 1850-talet.

Kooperativ genom tiden runt om i världen

Robert Owen

En av de mer kända individerna bakom arbetskooperativ rörelsen är den Walesiska kapitalisten Robert Owen, idag kallad Arbetarkooperativets Fader. Han trodde under 1800-talet att det var hans skyldighet som arbetsköpare att ge sina arbetare och deras barn tillgång till utbildning och bra arbetsmiljö, för att på så sätt förbättra deras liv och minska fattigdomen. Detta lyckades också med stor framgång i hans fabriker i Skottland. Detta ledde till två stycken försök av bildade av isolerade samhällen bestående av olika arbetskooperativ, dessa försök misslyckades dock, men hans idéer spreds och bearbetades av personer som William King som gjorde hans idéer mer praktiskt genomförbara och tog bort konceptet om isolerade samhällen.

Mondragon Corporation

Internationellt är bland världens mest kända arbetskooperativ Mondragon Corporation i norra Spanien, grundat år 1956 av en katolik och kooperativ organisatör vid namn José María Arizmendiarrieta. José befann sig i Baskien, en region i norra Spanien, efter Spanska inbördeskriget (1936-1939) år 1943 där arbetslösheten var mycket hög. Han insåg att för att lösa detta krävdes det att arbetarna själva skapade arbetskooperativ och konsumentkooperativ, något som varit vanligt i Baskien och andra delar av Spanien innan inbördeskriget, speciellt då anarkismen och syndikalismen var väl utspritt i Spanien före inbördeskriget och Franco.


Detta projekt skulle till slut leda till Mondragon Corporation som spreds och är idag ett av Spaniens största företag med stor andel av den internationella marknaden och världens största arbetskooperativ med runt 80,000 anställda på fem kontinenter (2020). Mondragon Corporation har till och med ett Universitet med över 5000 studenter.

I Sverige

I Sverige finns det fortfarande en del arbetskooperativ/konsumentkooperativ med stor marknadsandel, Coop är just ett sådant exempel. Coop grundades och ägs av Kooperativa Förbundet (KF) som grundades år 1899 på initiativ av huvudsakligen liberaler, socialdemokrater och arbetarrörelsen/fackförbunden som ett medel för att moralisera det dåvarande systemet och finnas för människornas intresse istället för vinstintresse. KFs viktigaste principer var att man aldrig skulle acceptera betalning i form av krita (få en skuld till butiken som man skulle betala av) och att all vinst skulle gå tillbaka till företaget, samt att organisationen skulle drivas demokratiskt. I verksamhetsberättelsen från det året går att läsa “Låtom oss tydligt och klart se att den rörelse vi arbetar uti icke är någon vanlig krämarrörelse, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål måste vara en lyckligare mänsklighet.


KF skulle under kommande årtionden ha ett sporadiskt samarbete med fackföreningsrörelsen och Socialdemokraterna, bland annat höll Per Albin, Tage Erlander och Olof Palme tal på deras kongresser. 1908 grundade KF föreningen Samarbete som idag är försäkringsbolaget Folksam, och år 1912 grundade KF tillsammans med SAP och LO Arbetarnas Bildningsförbund (ABF).


Fler exempel på olika konsument- och arbetskooperativ som finns än idag i Sverige är ARLA, Lantmännen, Alecta och Skånemejerier. Kooperativ är alltså inte helt ovanliga idag i Sverige, vi får bara inte lära oss om vad de är. Det går alltså tydligt, som vi ser, driva kooperativ och företag där vinstintresset inte är fokuset för företaget utan de anställdas intresse och människovärde över vinst är det som betyder något.

Löntagarfondernas missbedömning

Under 70-talet kom LO med ett förslag till det Socialdemokratiska Arbetarepartiet om Löntagarfonder. Förslaget gick helt enkelt ut på att en del av företagets vinst skulle omsättas i fonder, löntagarfonder, som i sin tur skulle ägas av facken. Dessa fonder skulle alltså fungera som aktier. Tanken var att med tiden så skulle fackens andel av aktierna öka och därmed deras inflytande över företagen öka och tillslut leda till att facken ägde företagen. Förslaget skulle vattnas ut rejält i den politiska process inom Socialdemokraterna och sedan under utredningen och lagförslaget som presenterades till Riksdagen.


Idén kan låta som ekonomisk demokrati vid första anblick. Det är ju bra att facken äger företagen, vi väljer ju fram våra representanter inom facket, men vid sådant resonemang så gör man en missbedömning. Resultatet hade inte alls blivit ekonomisk demokrati utan att facken skulle snarare ersätta det privata ägandet av kapitalet och själva bli ägare överordnade arbetarna. Medan det på ett sätt vore en förbättring då facket är en demokratisk organisation så skulle det samtidigt kunna ta ifrån arbetarna deras förhandlingsposition mot arbetsköpare, efter som det nu var den organisation som skulle representera dina intressen gentemot arbetsköpare som var arbetsköparen. Man skulle komma till ett liknande problem som statskapitalism, där staten äger alla företag. 


Förslaget fokuserade alltså på helt fel lösning menar många statsvetare, ekonomer och filosofer. Istället för att ge arbetarna direkt ägandeskap så skulle man skapa en onödig byråkratisk ny arbetsköpare, något inte Socialdemokraterna var sugna på alls att genomföra. 

TINA och myten om den fria marknaden

Det vanligaste argumentet mot ekonomisk demokrati myntades av Margaret Thatcher – “There Is No Alternative” eller TINA. Följare av Thatchers idéer och den marknadsliberala ideologin menar helt enkelt att “ja det finns problem med det nuvarande systemet men alternativet hade varit ännu värre, kolla bara på socialismen under 1900-talet!”


Det som gjort att kapitalismen har lyckats överleva så länge utan stora moderna humaniserade reformer är just att det kapitalistiska systemet är så svårt att förstå. Få vardagsmänniskor förstår hur finansmarknaden fungerar eller hur skatteplaneringar och fondsystem runt om i världen fungerar, men många vet hur staten fungerar och därför är det lättare att kritisera staten. Detta ser vi speciellt i USA, kapitalismens högborg. Ändå så är den relativa fattigdomen i både USA och UK de största i västvärlden, med Sverige som snabbt kommer ikapp.


Den ekonomiska ojämlikheten och klassklyftorna i USA är idag större än de någonsin varit genom mänsklighetens historia, ja ni läste det rätt, större än någonsin innan. Det kapitalistiska systemet har skapat ett samhälle där kapitalcentraliseringen och den ekonomiska ojämlikheten är större än under antiken, medeltiden eller under kapitalismens och imperialismens grövsta århundrade, 1800-talet. Flera studier visar att det är denna ekonomiska ojämlikhet som orsakar många av våra psykologiska problem idag, som depression, stress och ångest. Vi vet att stora sociala klasskillnader leder till psykologisk och fysisk ohälsa, detta gäller alla sociala djur, skillnaden är att människan har lyckats skapa ett helt system där just denna psykiska och fysiska ohälsa kan expandera pandemiartat och få folk att känna sig utpekade och sedda ner på baserar på deras sociala status, klasstillhörighet.


Ett annat vanligt argument är att det är fritt fram för vem som helst att starta ett arbetskooperativ, vi lever ju i en fri marknad. Problemet är dock att det inte är så enkelt för vem som helst att skapa ett företag. För det första krävs det mycket pengar för att kunna ens starta ett företag och det krävs mycket “know-how”. Detta brukar man kunna lösa genom att med hjälp av Arbetsgivarföreningen SvN få hjälp med kunskap och experter samt att kunna få ett lån via olika banker för att kunna starta upp ett företag. I praktiken fungerar endast detta med privatägda företag, varken SvN eller LO har något som kan hjälpa dig eller något intresse av att hjälpa dig och dina kamrater om ni vill grunda ett arbetskooperativ, LO hänvisar till SvN och SvN hänvisar till LO. Bankerna vill inte heller satsa på arbetskooperativ då de har dålig erfarenhet av detta, hela vårt nuvarande system och de lagar vi har bygger alltså på att göra det så enkelt som möjligt att starta privata företag men inte kooperativ. Dessutom får man ofta lära sig hur man driver företag på ekonomiska program på gymnasiet och universitet, men det finns nästan inga kurser varken på gymnasiet eller universitet där man får lära sig att grunda eller driva ett kooperativ. Den bästa utbildningen till detta finner du bland fritidsorganisationer och arbetarrörelsen.


Att marknaden skulle vara fri stämmer inte riktigt med kapitalism som ekonomiskt system. Inom kapitalismen har alla företag ett intresse av att få monopol, man vill bli av med konkurrens då detta kan sätta pinnar i hjulet för ens vinstintresse. Det är alltså rätt svårt att ens ta sig in på marknaden som en konkurrent.

Kapitalismens inbyggda konflikt och oförmåga att lösa dagens kriser

Arbetslöshet och fattigdom

Kapitalismens största motsägelse kan ses genom ägarens/kapitalistens jakt efter vinst. All handling utgår från vinstintresse. Gör du en handling som du inte går med med vinst med så agerar du inte kapitalistiskt. Arbetare vill alltid ha så mycket lön för så lite pengar som möjligt, arbetsköparen vill alltid ge arbetaren så lite i lön för så mycket arbete som möjligt. Deras intressen går helt emot varandra så vad bör då du som kapitalist och arbetsköpare göra? Jo du motarbetar facklig verksamhet, skapar arbetslöshet genom ett system där full sysselsättning ses som något negativt och där arbetslöshet är en väldigt dålig plats för folk att hamna. På så sätt kan du använda det som medel för att tvinga fram mer arbete för sämre lön och arbetsförhållanden för dina arbetare, för om de inte går med på det så kan du sparka dom och anställa nya. Du skapar konkurrens mellan arbetare och tar därmed makten ifrån arbetaren, så länge arbetarna konkurrerar mot varandra i ett samhälle där de måste sälja sin arbetskraft för att överleva så har du makten att tvinga dina arbetare till nästan vadsomhelst. Divide et Impera. 


Det är just detta som förklarar hur ett land som USA kan ha 14,5% (2018) av hela sin befolkning som lever i fattigdom, närmare 44,2 miljoner människor samtidigt som USA är rikare idag än någonsin. Detta innan Covid-19. 


If you have to work to eat and live, then it’s madness to let the market control unemployment” – Unknown

Klimatkrisen och överkonsumtionen

Klimatkrisen är idag en av våra största samhällsfaror som övergår nations- och, klassgränser runtom hela världen. Klimatkrisen är det största hot som vi stått inför som art i modern tid, och denna kris riskerar inte bara att förstöra för oss utan den riskerar även att utrota miljontals växt- och djurarter som lever i vår värld och som vi kanske inte ens känner till.


Vi ser hur kapitalism gör det svårt att hantera klimathotet, då kapitalism i grunden handlar om ständig tillväxt och ökad profit. Miljön, människors och djurs välmående, allt sådant blir sekundärt, jakten på pengar kommer först. Det handlar inte om att kapitalisterna inte vet om hotet, utan att de prioriterar ökad vinst framför människor, djurs, och klimatets bästa.


Det är allmän kunskap att vår fortsatta förbränning av fossila bränslen är orsaken till krisen och orsaken till att vi i dagsläget inte verkar kunna stoppa den, så varför förbjuder vi bara inte förbränning av fossila bränslen? Jo för att vi har gjort vårt samhälle helt beroende av fossila bränslen och det finns hundratals miljarder dollar investerat i olje- och naturgasindustrin. Idag står kol, naturgas och olja för 82% av världens energiproduktion och att stänga ner och göra en revolutionär förändring av vår energiproduktion skulle kosta otroligt mycket, både för oss som invånare och stater men också för hundratals privata företag som skulle gå med förlust och därför av den principen är emot det. Lobbyismen bland kol- och oljeindustrin i USA mot miljölagar och miljöregleringar och satsningar på förnybara ämnen är gigantisk och flera av de medier och plattformar som påstår att klimatuppvärmning är fejk eller överdrivet sponsras eller ägs av dessa företag.


Kapitalismen är även i ständigt behov av expanderande av marknaden för skapandet av nytt värde, utan skapande av nytt värde så stagnerar och kraschar den kapitalistiska ekonomin. Kapitalismen har alltså ett inbyggt behov av mer resurser och mer konsumtion för sin överlevnad, ett behov som direkt skadar vår resursbegränsade planet. 


Vi ser även hur orättvist miljöarbetet är på en global skala. Fattiga länder utnyttjas av den globala kapitalismen, deras miljö förstörs, deras arbetskraft och naturresurser exploateras. Generellt ser vi att de största miljöbovarna är höginkomsttagare, medan låginkomsttagare tenderar att förbruka färre resurser och släppa ut mindre växthusgaser och utsläpp. Vi ser hur detta tenderar att vara systematiskt snarare än individuellt.


Klimatkrisen kommer att drabba människor olika beroende av plats i världen och deras klass, de fattiga länderna och de fattiga i väst kommer att drabbas hårdare av klimatkrisen än de rika, även om det inte är dessa som orsakat krisen.


Att tro att marknaden kommer att uppfinna en mirakeluppfinning som låter oss fortsätta med den överkonsumtion som vi idag har är naivt och önsketänkande.

Automatiseringen

Vi närmar oss även en epok i människans historia som vi aldrig haft förut, vi närmar oss allt mer automatiseringens löfte och hot mot vårt moderna samhälle. Automatiseringen kommer att innebära att allt fler arbetsuppgifter automatiseras och att de arbetare som ersätts kommer att sparkas och bli arbetslösa, eller i bästa fall lyckas få en ny utbildning eller jobb inom gig-ekonomin. Detta är dock inte helt säkert om ens det kommer att funka, gig-ekonomin kommer antagligen bli bland de första sektorer som ersätts av robotar och drönare, och behovet att välutbildade tekniker och programmerare kommer inte att öka i takt med arbetslösheten. Den vinst som automatiseringen skapar genom sin produktion kommer att överstiga den vinst som kapitalet kan få genom mänskligt arbete, en robot/dator behöver inte lön eller viss arbetsskydd eller begränsade arbetstimmar utan kan jobba non-stop 24/7 med endast behov av underhåll och eventuella reparationer. Denna vinst kommer då inte gå till de som blir av med sina jobb utan till företagsägarna och aktieägarna som därmed kommer bli rikare än någonsin. Detta skulle leda till en extrem utökning av den ekonomiska ojämlikheten och klassklyftorna. 


Människan kan omöjligen konkurrera med robotar och datorer, för var dag så försvinner allt fler uppgifter som vi länge ansett varit människans uppgift, musik t.ex – datorer kan skapa musik som kan tävla mot Mozart eller Beethoven. Eller som någon man kan prata med, robotar och datorer kan idag hantera folk med psykisk ohälsa bättre än människor, mycket på grund av datorns anonymitet och avsaknad av socialt dömande, en egenskap människan inte kan konkurrera med.

Med människan i fokus

Hur skulle då arbetskooperativ kunna lösa dessa problem som kapitalismen är oförmögen att hantera? Arbetskooperativen skulle ägas av arbetarna på arbetsplatsen och dessa skulle värdera sitt egna jobb och företagets eller det lokala samhällets överlevnad före vinst. Vid svåra tider skulle arbetarna genom sin flexibilitet och gemensamma intresse i företagets väl kunna gå med på temporära lönesänkningar eller fler arbetstimmar för att på så sätt behålla sina jobb och öka produktionen. Detta skulle dock kunna kommas runt på annat sätt genom automatisering. I ett arbetskooperativ med automatiseringen skulle den vinst som tillkommer från robotens/datorns produktion stanna kvar i företaget och gå till arbetarna. Dessa skulle då kunna jobba färre timmar för samma lön då produktionen ökar utan att datorer/robotar behöver lön eller andra utgifter mer än installation och eventuella reparationer eller uppgraderingar. Automatiseringen skulle därmed leda till färre arbetstimmar för samma produktion och därför ge människan den frihet som den förtjänar, för som Ernst Wigforss skall ha sagt:


Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.


Hur skulle då ett arbetskooperativ fungera i praktiken, vem ska leda arbetet? Vart ska kapitalet komma ifrån? Vem ska ta ansvar? Kommer inte folk bara lata sig på jobbet?

Lathet och välmående

Genom de exempel vi har från verkligheten, bland annat Mondragon i Spanien och Equal Exchange i USA så ser vi tydligt att lathet eller brist på ansvar och engagemang är något problem för arbetskooperativ, resultaten visar snarare motsatsen. Idag är utbrändhet och antal överarbetade timmar ovanligt höga i hela västvärlden, och medan produktionen av varor och tjänster aldrig har varit så hög som idag så har reallönerna inte ökat i samma takt. Samtidigt ökar antalet som tar antidepressiva och som tar kontakt med psykiatrin eller anser sig vara olyckliga, detta under en epok i Europa där få känt av krig eller svält, men där allt fler tvingas växa upp under fattigdom. I arbetskooperativ ser vi inte dessa problem, vi ser större välmående bland personalen, vi ser större engagemang i samhället och i vardagen om så fritidsorganisationer eller inom politiken, folk börjar inse sitt egna värde. 


Dessutom ser sig alla som en del av något större, alla är en lika stor del av företaget, ett företag som är deras att ta hand om tillsammans och som endast om de alla samarbetar och gör sin del kan fungera. Alltså finns det ett starkare individuellt intresse inte bara att själv jobba och bidra, utan även se till att dina kollegor har det de behöver för att göra sitt bästa. Teamwork på riktigt istället för en ständig kamp om vem som får behålla jobbet vid nästa varslings- eller sparknings period.


Produktionen är även större i arbetskooperativ än i privatägda företag.

Vart kommer kapital från?

“För närvarande bestämmer kapitalet. Det köper arbetskraft så billigt som möjligt. Jag kan bara se en radikal ändring, att låta arbetskraften bestämma och köpa kapitalet så billigt som möjligt.”

Ernst Wigforss


Precis som Wigforss sa så finns det inget som hindrar att det arbetarna hyr in kapital. Det skulle istället bli en kamp och konkurrens mellan de som har kapital för att få investera sitt kapital bland kooperativen, och kooperativen skulle behöva konkurrera om att ha en bra affärsplan. Eftersom inget arbetskooperativ vill försämra sina egna arbetsförhållanden eller sälja ut sig till andra så är risken mindre att de skulle återgå till sälja ut sitt arbete åt kapital.

Vem ska bestämma?

Precis som i alla demokratiska organisationer och föreningar så skall varje arbetare ha en röst som de kan använda vid olika företagsmöten eller kongresser där de får vara med och välja en styrelse med ordförande och ekonomiansvarig. Samt vara med och välja om olika förslag från arbetarna eller från styrelsen. Ett motargument mot detta är att demokratiska system kan ta längre tid än där några få har makten, vilket inte alltid är det effektivaste i en sektor som ändras så snabbt och konstant som marknaden. 


Lösningen på detta problem blir helt enkelt att ge den framvalda styrelsen möjligheten att ta hastiga och konkreta beslut vid behov. Då denna styrelsen är ansvariga inför arbetarna så har de alltid intresse av att göra de beslut som gynnar företaget och därmed arbetarna framför sig själva. Om arbetarna skulle vara missnöjda med en styrelse så kan de, precis som i alla demokratiska organisationer, byta ut dessa. Att begränsa demokratin och samtidigt påstå sig tro på demokratins principer och ideal är en motsägelse i sin tydligaste bemärkelse. 

Kooperativets lösning på klimatkrisen

Arbetskooperativ skulle i praktiken vara lokala företag, likt familjeföretag, där arbetarna är en del av det lokala samhället, och skulle dessa arbetare då vilja använda miljöfarliga medel eller utsläpp som skulle skada den lokala miljön? Ett arbetskooperativ har arbetarnas och människans intresse i huvudsak före vinstintresse, då finns inget intresse att skapa mer än vad som behövs, överkonsumtion eller produktion av produkter som är programmerade att gå sönder för vinst.

Förändringen i praktiken

Hur ska detta då genomföras? Vi bör inte göra det genom en ny löntagarfond, detta då förslaget i sig fokuserade på fel lösning på problemet. Det är arbetarna som ska äga produktionsmedlen inte facken eller staten, alltså måste vi finna nya lösningar. Mitt förslag är därför att man tar hjälp av redan existerande lagar, framförallt MBL (1976:580), Medbestämmandelagen eller Lagen om medbestämmande i arbetslivet från 1976. Idag säger MBL att facken har viss vetorätt vid varje beslut som tas av arbetsköparna och företaget samt rätt att få delta på möten där dessa beslut ska tas. Idag har även arbetarna rätt till representation i företagsstyrelsen med två styrelsemedlemmar om företaget har fler än 25 anställda. Dessa representanter brukar väljas fram och organiseras via facket.


Gör en omvandling av dessa två lagar, ge arbetarna den demokratiska rätten att rösta fram styrelsen, med undantaget för ordförandeplatsen tillsammans med en övrig styrelseledamotplats som får tillhöra representant för kapitalägarna. Ge därefter styrelsens ordförande vetorätt vid varje beslut som tas under kongressen, med förbehåll att denne då måste förhandla med arbetarna vid varje användning av veto. På så sätt stannar inte hela verksamheten av vid konflikt mellan arbetarna och ordföranden. 


En annan lösning är att göra som i delar av Italien vilket Labour föreslår i sitt valmanifest för 2019. Ge arbetarna möjlighet att köpa upp företag som antingen gått i konkurs eller där ägaren vill sälja företaget. Ge arbetarna förstahandsrätt till möjligheten att köpa upp företaget, i Italien får arbetarna statligt stöd baserat på antal arbetare som startkapital för att köpa upp eller starta upp företaget. En statlig investeringsbank för kooperativ är därför en nödvändighet för att ge arbetare den ekonomiska förmågan att köpa upp, bilda eller starta upp arbetskooperativ. 


Detta är bara några förslag på hur arbetskooperativ kan styras och hur de kan skapas med hjälp av lagar och statligt stöd. Det finns otaliga fler lösningar men det krävs att vi återigen tar frågan på allvar under denna alltmer osäkra tid för framtiden. Dock kräver det att den kapitalistiska borgerligheten går med på dessa reformer, något som vore i motsägelse till deras historiska agerande där fascism snarare varit deras svar på arbetarrörelsens och socialismens krav på frihet och demokrati.


Kapitalismen har varit den största revolutionerande makten genom människans historia sedan de kognitiva och agrikulturella revolutionerna. Dess förmåga att skapa kapital och värde är fascinerande, men denna förmåga har åter börjat visa sina problem i en värld av överkonsumtion, klimatkris och en oförmåga att hantera sina egna motsägelser om arbete, vinst och automatisering. 


Det krävs ett nytt ekonomiskt system där vinsten av produktionen som kommer från automatiseringen går till de som arbetar på arbetsplatsen



“Den som öppet godtagit en demokratisk likvärdighetsprincip kan inte sedan efter sitt behag begränsa dess tillämpning till vissa livsområden.”
– Ernst Wigforss


Erik Solfors, Libertas Redaktion

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *