
Källströms genomgång innehöll till att börja med en del nyttiga upplysningar som satte diskussionen i lite andra proportioner än den vanligen får i den offentliga debatten. De som i strikt mening kan sägas vara “storstadsväljare”, dvs. invånare i Stockholms, Göteborgs och Malmö kommun, är trots allt inte mer än en sjättedel av befolkningen. Om man däremot räknar in det som i bland refereras till som “storstadsområden”, dvs. hela Stockholms län, Göteborgs kranskommuner etc., kommer man upp i närmare 40%. Vidare var också ett viktigt resultat att det faktiskt inte är några som helst skillnader mellan storstad och landsbygd när det gäller vilka frågor man tycker är allra viktigast. Välfärden, sjukvården och skolan hamnar högst överallt. Faktiskt var det bara ett fåtal frågor där det finns en tydlig skillnad. Landsbygden tycker att socialförsäkringsfrågor och (föga förvånande) glesbygdsfrågor är viktigare. I storstäderna tycker man att internationella frågor och flykting- och invandringsfrågor är viktigare än vad man gör på landsbygden. Men ingen av dessa kommer iögonfallande högt upp på någons lista över prioriteringar. Något som hade kunnat nämnas i samma andetag är att Socialdemokraternas nedgång inte är unikt stor i storstäderna. Se Anders S. Nilssons rapport “(S)torstäder” (2009).
I den efterföljande diskussionen mellan Lars Stjernqvist (s), Ulrica Schenström (m) och Anders Wallner (mp) diskuterades också vikten av storstadsväljarna mer utifrån idén att storstäder sätter trenderna på sikt, att den som är framgångsrik där idag, förmodligen är det i resten av landet om några år.