I går attackerades en folklig demonstration mot rasism i Kärrtorp av nazister beväpnade med flaskor, påkar och andra tillhyggen. Deras syfte var att med våld tysta och skrämma den antirasistiska kampen som förs där ute. Men i stället jagades nazisterna på flykt och blev ordentligt skadade i det tumult som uppstod. Detta medan polisen stod och tittade på och försvarade nazisterna snarare än oss demonstranter. Foto: Hampus Andersson/TT.
I somras började nazistiska Svenska Motståndsrörelsen öka sin politiska aktivitet längs med den gröna linjen söderut, och då främst i området runt Kärrtorp. Man har målat hakkors på husfasader, satt upp affischer och även misshandlat boende i området som nazisterna uppfattat som “vänster”.
Med anledning av detta kallade nätverket Linje 17 till en demonstration som ägde rum i går, söndagen den 15 december. Tanken med demonstrationen var att locka lokalinvånare längs med den gröna linjen till en stor folklig protest mot det nazistiska våldet.
Demonstrationen hade utlysts till klockan 12. Efter att det första talet hållits, börjar folk vända blickarna bort från centrum och mot parkeringsplatsen. Någon ropar “Nu är de här! Nu kommer de!”. Plötsligt ses ett trettiotal svartklädda och maskerade män storma framåt med sköldar och gröna bengaler. Det blir snabbt panikartad stämning bland demonstranterna. Och polisen som knappt hunnit uppfatta situationen och mest ser förvirrade och rädda ut, är bara sju till antalet.
När nazisterna är så nära som fyra-fem meter från Linje 17:s demonstration, är det bara sju poliser mellan barnfamiljerna, lokalinvånarna – och de beväpnade nazisterna. Men relativt omgående börjar en grupp från Linje 17:s demonstration kliva framåt och försvara demonstrationen. Tumult uppstår och nazisterna pressas effektivt tillbaka flera hundra meter, tillbaka in i skogsdungen som de kom ifrån.
Polisen får allt eftersom mer och mer förstärkning, men man är hela tiden kraftigt underbemannad och kan inte göra annat än att försöka lugna den hätska folkmassa som slår tillbaka mot nazisternas framfart. Nazisterna däremot lämnar polisen orörda.
Hela den kaosartade situationen håller på i mer än 30 minuter, från det att nazisterna anländer till det att de står isolerade mitt ute i skogen med en polismur runt sig. Då flyr nazisterna tillslut fältet och demonstranterna drar sig tillbaka mot Kärrtorp centrum.
Efteråt kan Linje 17:s demonstration fortsätta som planerat.
Så här i efterhand är det flera saker som blivit tydliga. För det första har kampen om Linje 17 bara inletts. Det kanske låter dramatiskt, men när en militant nazistisk organisation lägger beslag på ett helt bostadsområde, som de gjort med Kärrtorp med omnejd, måste området tas tillbaka. Det räcker då inte med att bara skriva insändare i Mitt i Söderort eller internetkriga mot nazister på Facebook. Hela samhället måste reagera, och det med kraft.
För det andra går det inte att kallt räkna med att polisen sköter sin uppgift i sådana här sammanhang. Polisen har nu erkänt att de blev förvarnade om att nazisterna skulle attackera demonstrationen, men de gjorde inget för att förhindra det. De skyller på den mänskliga faktorn och att den interna kommunikationen gick snett.
För det tredje kunde gårdagen ha slutat helt annorlunda. Det kunde ha varit hela andra löpsedlar och rubriker i tidningarna. Och vi skulle ha haft en helt annan politisk debatt. Om det inte vore för att det i går fanns en klick antirasistiska demonstranter som riskerade liv och hälsa och tryckte tillbaka nazisternas framfart.
I alla efterföljande inslag i TV och radio har polisen själva medgett att man inte hade kontroll på situationen och att det hade blivit rena slakten om nazisterna kommit åt barnfamiljerna som fanns på plats.
Den som tror att kampen om Linje 17 är över nu, tror fel. Det här har nu utvecklats till en politiskt viktig kamp om att visa nazisterna att Kärrtorp inte är, och aldrig kan bli, deras fristad. Fram till i går hade de Kärrtorp i sitt våld. Nazisterna har haft träningar på Kärrtorps IP, misshandlat folk i tunnelbanan och målat hakkors på väggarna. Men i går sa hundratals människor ifrån, och visade det i handling.
Det är viktigt att kunna gå från ord till handling. Det är på gator och torg och i bostadsområden många viktiga politiska strider har utkämpats. Till exempel hade vi inte haft allmän rösträtt, om det inte varit för de folkliga och ganska högljudda protester som ägde rum på gatorna före det blev en fråga på den politiska dagordningen. Allting börjar och slutar på gatorna, i vanliga folks liv, i lokalsamhället, dit inga politikerfloskler någonsin får någon önskad effekt.
LIBERTAS
