Just nu befinner sig lärarstudenten Tove Jansson på praktik för Olof Palmes räkning i Kosovo. Här skriver hon om sin första tid i det nya landet.

Trafiken är ofta det första du kommer i kontakt med när du flyttar till ett nytt land. Det andra är sms:et från din telefonoperatör i Sverige. ”Välkommen till Serbien” hälsade Tre mig käckt. Jag svarade med att skicka ett mail till dem där jag vänligt påpekade att jag inte alls befann mig i Serbien, utan i Kosovo.

Gällande trafiken så har alla länder sin egen trafikkultur med normer och regler för hur du ska bete dig när du är i trafiken. I Emmaboda, där jag växte upp, ignorerades högerregeln notoriskt. ”De enda som följer den är personer som kör i körskola” sa mina föräldrar torrt. När jag bodde i Indien var det en lätt utsträckt hand som signalerade till fordonen att du tänkte korsa vägen. I Kosovo är bilisterna hänsynsfulla, de stannar ofta för personer som ska gå över vägen och kryssar sig smidigt fram med knivskarp precision mellan trottoarkanter, parkerade bilar och övrig trafik. Att anpassa sig till ett helt nytt förhållningssätt kan ta lite tid, men det är också charmen med att komma till en ny kontext.
Kosovo har erkänts som självständig stat av över 100 länder, varav Sverige, USA, Australien, Albanien, Turkiet, Storbritannien och Frankrike erkänner Kosovos självständighet. Den långtgående konflikten mellan Serbien och Kosovo har gjort att Serbien inte erkänner Kosovos självständighet, vilket skapar en konfliktyta. Samtidigt försöker civilsamhället bygga sina muskler starka och verka för demokrati och öppenhet. Organisationen jag jobbar på heter Peer Educators Network och jobbar med utgångspunkt i feminism och jämställdhet. Deras mål är att förändra samhället gällande till exempel jämställdhet, mäns våld mot kvinnor, kunskap kring HIV/AIDS med hjälp av deras olika samarbetsparter och ideella krafter.

För en person som har jobbat med lokal medlemsutbildning inom SSU, är engagerad feminist och pluggat till lärare är det fantastiskt givande att kunna gå till kontoret (måhända inte riktigt förstå trafikflödet på vägen dit) och väl på kontoret ha diskussioner kring könsmaktsordningen och vilka formuleringar i externa dokument som inkluderar och exkluderar transpersoner. Möjligheten att träffa, arbeta med och lära känna människor som har exakt samma värderingar som du, fastän de bor på ett ställe som ligger långt utanför Sveriges gränser är i mina ögon en helt avgörande del i det internationella solidaritetsarbetet människor emellan. Det är någonstans där det mest grundläggande börjar: att bygga relationer, främja tolerans och kunskapsutbyte människor emellan.

Tove Jansson