Vi existerar i ett samhälle präglad av makt och hierarki likt relationen mellan arbetaren och kapitalisten. Låt oss projicera följande resonemang i min könsroll som kvinna präglad av starka gruppcentrade ideologier. Jag är en kvinna, s.k.” det Andra könet”, en medborgare mellan det individuella samhället och den kollektivistiska gemenskapen, mellan intensifierade maktroller i en kamp mellan frihet och beroende. Jag är en kvinna, varav min handelsvara och/eller min produktion är utfallet av min roll som dotter, maka, moder i ett patriarkalt maskineri.

Min roll, likt arbetaren, tillhör inte mig själv utan den objektvärld som jag skapar. Jag är kvinnan som förväntas underordna mig patriarkatet likt arbetaren och kapitalismen, med en arbetsdelning bestående av beständiga praxis, kontextuella om inte hierarkiska värderingar. Jag är den andre, dock medveten om att min frigörelse inte ligger i den filosofiska tanken att acceptera min egen position, något som Hegel påstår. 

Nej, jag är medveten om att min frigörelse likt arbetarens enbart kan uppnås i en historia av mänskligt liv i den verkliga världen av ekonomiskt och politiskt väsen. För om jag som kvinna tillåter min situation accepteras som en del av mitt öde, riskerar jag alienation – d.v.s. att hamna i undergivenhet, att känna mig främmande i min egna roll, mitt eget skinn och därmed socialt isoleras. 

Diana Tahiri, Sociologistudent vid LNU