Efter en tids tystnad kom så Håkan Juholts replik på boken om hans korta tid som partiledare för Socialdemokraterna. I texten får vi kort en inblick i Juholts egna tankar och känslor inför sitt eget och även partiets handlande.

Juholt är en ordens man, repliken han publicerat på Aftonbladets kultursidor är välskriven och noga balanserad, en känslosam och samtidigt nästan litterär beskrivning av den egna verkligheten. Men framförallt ger han en bild av en ideologisk dröm, en vision om ett socialdemokratiskt parti som för den gamla samhällsskapande progressiviteten in i dagens politik. En politik som för in det lysande hoppets eld i människor, som tror att en annan framtid är möjlig, och som inte stannar upp i endast ett samhällsförvaltande ansvar. ”Människor ville bryta med ett uppgivenhetens samhälle /…/ vi levde i den andefattiga trianguleringens tid.”, skriver han, och framför sina egna visionära tankar i högt ställda ambitioner om en annan väg att gå. Man känner en ideologisk trygghet i hans framtidsambition. Det är den socialdemokratiska grundmuren han idogt gräver fram, där partiets uppgift låg lika mycket i att skapa framtidsdrömmar och hopp, som att förvalta det goda i det samhälle vi redan skapat. En vision, och en trygghet. En vilja.

Jag är övertygad om att även om Håkan Juholt inte var den partiledare Socialdemokraterna så väl behövde då, så har han otvivelaktigt den socialdemokratiska visionen och glöden i sin politiska dröm om vägen framåt, som man så väl behöver nu.

”Många människor upplever politiken förminskad till smärre justeringar av en gemensam dagordning och sällan präglad av en mer övergripande tanke än vad som är bäst för stunden.”, skriver han. Jag tror att det är en känsla många människor kan känna igen sig i. Det finns för få drömmar, visioner och idéer i dagens politik. Och det är en eftertraktad vara, något som människor törstar efter. Politiken måste tillåta sig att våga tänka nytt, att våga drömma, att tala om det framtida samhället vi vill ha. Människorna behöver känna ett hopp och en tro om att drömmarna går att förverkliga tillsammans. För vem ska föra upp framtidsdrömmen, visionen om ett fortsatt samhällsbygge och vägen framåt, om inte politiken?

Niklas Johansson
SSK