Hur vi skapar en folkrörelse

 

Hur skapar vi en folkrörelse för fred och rättvisa? Det finns många recept på det, samtidigt som frågan kan kännas överväldigande. Jag vill bidra med några ingredienser som du kan smaka på och kanske addera till dina sammanhang.

 

 

Min bakgrund är i en organisation som har många likheter med Socialdemokraterna. Den har en del gemensamma historiska drag och står inför liknande samhällsutmaningar i framtiden. Sedan jag var 15 år har jag på olika sätt varit engagerad för globala rättvisefrågor inom Svenska kyrkan.

 

 

Både Socialdemokraterna och Svenska kyrkan har en tradition av att organisera stora delar av Sveriges befolkning. En tradition som på många sätt kan sägas vara på väg att tonas ut. Samtidigt visar forskning[1] att Sveriges invånare är lika engagerade idag som de har varit tidigare. I forskningen finns inget belägg för påståendet att människor inte är lika intresserade av att ställa upp frivilligt till olika saker som tidigare i historien. Var människor väljer att lägga sin tid och sin kraft ser dock lite annorlunda ut idag.

 

 

Om vi ska få till en folkrörelse måste vi hjälpas åt att väcka varandra. Vi måste se den rörelse som faktiskt redan finns, samarbeta med dem som vi redan har med oss och vi måste locka med oss människor som vi möter i vardagen. Visst kan vi önska mer av folkvalda politiker och det är viktigt att ligga på och att upprätthålla den kontakten men idag ser jag ett större behov av att vara med och skapa den folkrörelse som står bakom progressiva förslag mot orättvisor mellan människor och för en hållbar utveckling.

 

 

Ett sätt att börja är att se potentialen i de människor som finns runt omkring oss. Ett exempel som ligger nära mig är som jag nämnt Svenska kyrkan. Liksom i samhället i stort är Svenska kyrkan bra på att dela upp människor i olika grupper och gärna efter ålder. För att se att vi är många som vill förändra samhället och lära av varandra önskar jag mig fler mötesplatser mellan  generationerna där medlemmar lär känna varandra och tar vara på olika erfarenheter och idéer. Att ta del av människors kamp som utspelades innan jag var född ger mig en känsla av att det är värt fighten. Prata med en äldre kvinna om hur hennes uppväxtförhållanden var och fundera på om det finns något i den berättelsen som kan ge dig perspektiv på dagens politiska situation och dina drömmar om framtiden.

 

 

När vi har sett och lärt känna de som redan finns nära oss värderingsmässigt och fysiskt, hur går vi vidare då? Liv Strömquist berättar i serien Göra rätt[2] om hur arbetarklassen under de första decennierna av 1900-talet var inkluderande och såg avvikande åsikter som något som kunde förändras. Ett mer öppet förhållningssätt gentemot varandra tror jag är avgörande för att lyckas med uppdraget att väcka människors engagemang. När vi på ett nedsättande vis tillrättavisar den som gör eller säger fel minskar vi den personens mod och lust till att fortsätta istället för att stärka det. Självklart måste vi säga ifrån när någon utsätts för kränkningar men jag tror att det finns en stor utvecklingspotential i hur vi gör det. Om vi kan bemästra konsten att samtala även med dem vi inte håller med utan att få dem att tappa ansiktet så tror jag att vi kommer en bra bit på vägen.[3]

 

 

Vi är alla olika men har också mycket gemensamt. Sammanhang som är roliga och där vi känner oss behövda, sedda och uppskattade är svåra att motstå för de flesta av oss. För att stärka känslan av meningsfullhet kan det vara bra att sätta mål för det ni vill åstadkomma och sedan utvärdera och fira när något är gjort. Uppskatta alltid de som faktiskt har tagit sig tid att vara med för annars är risken stor att de inte kommer att vara där nästa gång. De som har varit med på något peppigt tar förhoppningsvis med sig en vän till nästa tillfälle.

 

 

Avslutningsvis vill jag säga något om hållbart engagemang. Förhoppningsvis kommer vi att förändra världen lite i taget men det går sällan fort. Kampen behöver vara långsiktig och uthållig och därför behöver också vi vara det. Jag har tagit till mig av gatukonstnären Banksys ord: ”När du blir trött, vila. Sluta inte.” Kom ihåg att det i ett kapitalistiskt samhälle är en motståndshandling att älska sig själv och att göra göra saker långsamt. Se till att skapa utrymme för dig själv och boka in tid att göra det som du mår bra av. Stanna upp nu på en gång och skriv en lista över vad det är. Om du inte kommer på något så är det hög tid att ta en paus nu och ta kontroll över sitt liv.

 

 

Så prova några av dessa ingredienser när du vill skapa en folkrörelse. Börja med dem i din närhet, var inkluderande, våga möta människor och ta hand om dig själv. Lycka till!

 

 

Ellen Skånberg

 

 

 

[1]     Svenskarnas engagemang är större än någonsin. Svedberg, L, von Essen J och Jegermalm M. Ersta Sköndal högskola 2010:

http://www.regeringen.se/contentassets/b3b7633f0d46406c9f865194e9637d92/svenskarnas-engagemang-ar-storre-an-nagonsin

[2]     I albumet Uppgång och fall, Strömquist L. Galago förlag 2016.

[3]     För tips och råd om att föra goda samtal rekommenderar jag Elaine Eksvärds bok Vi måste prata: lätta lösningar på svåra samtal. Bokförlaget Forum 2017.

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *