Ljusmanifestation vid sergels torg, foto: svt.se (scanpix)

Trots den omätbara tragedin terrordådet i Norge innebär, så har i dess kölvatten flera goda saker följt: spontana kärleksyttringar, stärkta vänskapsband, ökat politiskt engagemang och upprop för demokrati, öppenhet och solidaritet trots sorgen, för att nämna några. Den återuppväckta diskussionen om hur vi egentligen debatterar, hur hat och främligsfientlighet kan växa sig så stark, är också viktig, utrymmet för reflektion och självkritik i det politiska och mediala rummet behövs. Flera har skrivit om detta den senaste tiden: Katrine Kielos om det allt hårdare politiska klimatet i Europa, Björn Fridén om hur antiislamism och främlingshat dominerar kommentarsfält i tidningar och på youtube, oavsett vilket ämne artikeln egentligen handlar om. Poängen illustreras omedelbart i artikelns egna kommentarsfält, där exakt de åsikter som drev Breivik återkommer i flera av kommentarerna.

Man skulle önska att alla internetkommentatorer istället debatterade på det sätt Gina Gustavsson argumenterar för i ett svar till Torbjörn Tännsjö, att vi bör “anstränga oss för att erbjuda våra motståndare sakliga motargument, på ett sansat sätt. Vissa extrema fall kan möjligen kräva provokation, men syftet bör alltid vara att bidra till just ett öppet samtal, det vill säga att på allvar försöka övertyga någon om en viss ståndpunkt.”