Hur memes och $1000 och omvänder Trumphögern

Tusen dollar i månaden i basinkomst, legaliserat gräs och lite memes verkar vara vad som krävs för att omvända en härdad amerikansk extremhöger till att i stället stödja demokraten och taiwanesisk-ättlingen Andrew Yang. Libertas redaktör Håkan Bernhardsson undersöker vad som döljer sig bakom fenomenet.

Hittills har Andrew Yang inte ens dykt upp bland kandidaterna när de stora opinionsinstituten gjort sina mätningar inför Demokraternas primärval. Däremot har han ett förkrossande övertag hos en målgrupp som kommit att bli allt mer betydelsefull: bland uppgivna ungdomar, företrädesvis vita män. De kontrollerar nämligen nätets anonyma häxkittlar på sidor som 4chan, där han nämnts 17 000 gånger under samma period som Bernie Sanders nämnts knappt 1 000. Jag nästlade mig in i några öppna och slutna sällskap för att se vad allt handlar om.


De kallar sig Yang Gang och har satt skräck i de Trumpvänliga alternativmedierna med sin explosiva tillväxt. Vapnet är memes på ungefär samma tema: fuck alla andra politiker och framför allt Trump – Yang vill åtminstone ge mig tusen dollar i månaden. Memesen är inte de mest underfundiga, men de är många.

När tusentals drivna halvnazister plötsligt byter sida ändras dock inte deras åsikter i första taget. En stor del av alla Yang Gang-memes anspelar fortfarande på rasistiska och antisemitiska teman. Detta utmålas som en av de största riskerna i kampanjen, och teamet kring Andrew Yang har slitits mellan att å ena sidan bejaka de rumsrena delarna av Yang Gang och å andra sidan att ta avstånd från de motbjudande.

När Yang Gang själva spekulerar i hur de kan samla både en brokig vänster och f.d. Trumpsupportrar i sina led skiftar förklaringarna. En handlar om att extremhögerns stöd till Andrew Yang till en början var ironiskt, med den bakomliggande övertygelsen om att hans program kommer dra USA ned i fördärvet rent ekonomiskt (och bana väg för en vit-makt-stat). En annan förklaring handlar om att Yang adresserat viktiga problem inom den vita arbetarklassen i USA, som självmordstalen och spridningen av opiater. Den sista förklaringen är att människor som satte sitt hopp till Trump nu är desillusionerade. Dels har Trump inte byggt någon mur, och dels har Trumpväljarnas livssituation knappast påverkats märkbart sedan presidentvalet, men den skulle kunna förändras radikalt av tusen dollar i månaden.


Vad står då Andrew Yang för rent politiskt? Några av flaggskeppen i hans program är:

• Basinkomst för alla i arbetsför ålder. Han kallar det ”Freedom Dividends” [Dividend=~aktieutdelning] eftersom det så att säga mäter bättre bland amerikanerna.
• Skatta de stora företagen genom en federal moms på tio procent. Detta verkar ganska motsägelsefullt ur ett fördelningsperspektiv. Moms, en skatt på konsumtion, slår hårdare mot fattiga än mot rika, relativt sett. Inte minst har Socialdemokraterna under efterkrigstiden ofta gått till val på att sänka momsen på bland annat mat, i ett led att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för vanligt folk. Argumentet är dock att momsen är ett av väldigt få sätt att beskatta företag i en globaliserad tid.
• Legalisera marijuana, och mer därtill. Han har sagt att den 20 april 2021 kommer han släppa ut alla som sitter i fängelse för enbart lättare narkotikabrott, ”och jag ska high-five:a dem på väg ut”.
• En reform av hela rättsväsendet. Polisen ska förses med obligatoriska kameror för att dokumentera övervåld. Nationalisera fängelserna med målet att minska antalet intagna drastiskt och byta straff mot vård.
• Övrigt: fri sjukvård, 9 månaders föräldraförsäkring (mot dagens 0 dagar, eller 12 veckors obetald ledighet), en New Green Deal, en satsning på lokaljournalistik, släppa in mindre företag och föreningar gamla tomma köpcentrum, bland mycket annat

Över lag andas de flesta av hans förslag en form av teknikoptimism, varvat med populism i bemärkelsen avståndstagande från byråkrater och andra politiker. Han vill exempelvis kraftigt banta den federala offentliga sektorn genom att ersätta delar med datorprogram och utlokalisera från Washington. Han kallar sig inte heller socialist, utan säger sig stå för en människocentrerad kapitalism.


Tusen dollar i månaden och fri sjukvård får nog ses som vänsterpopulism. Och idén att vänsterpopulism är det naturliga motgiftet mot högerextremismens framgångar är knappast originell numera. Den har varit återkommande på vänstersidan det senaste åren, genom skrifter som Greiders och Lindeborgs Det populistiska manifestet eller Chantal Mouffes Till vänsterpopulismens försvar. Sett till den socialdemokratiska idédebatten (i den mån någon sådan finns) handlar det ofta om att argumentera för att den högra delen av socialdemokratin behöver genomföra eftergifter vänsterut. Det kan vara ett skrotat överskottsmål och en högre skattekvot för att finansiera välfärden. Vad som talas mindre om är om den vänstra sidan också kan behöva genomföra andra typer av förändringar i sitt politiska innehåll.

Kanske är en basinkomst nödvändig för att täppa till hålen i skyddsnäten, även om ett sådant förslag kommer förändra förutsättningarna för den svenska modellen. Frågan om en minskad offentlig sektor har varit en högeridé sedan 1968 (Nilsson & Nyström har gjort en intressant genomlysning av hur debatten inom vänstern gått i kapitel 7 här), men det går möjligtvis att fråga sig om antalet styrdokument i kommunal sektor är nödvändig, om andelen politiska sekreterare och kommunikatörer i offentlig sektor är rättfärdigad, om förvaltningsdirektörernas löner är rimligt satta eller om varenda konsulttjänst alltid behövs. Behöver folkhälsopolitiken vara så sträng när exempelvis totalkonsumtionen av både alkohol och cigaretter är på nedgående?


Vad tror jag då själv om Andrew Yangs program och utsikter? Programmet är uppfriskande och radikalt på sina sätt, och skulle förmodligen innebära något i stil med den största ekonomiska omfördelningen i USA:s historia.

Flera faktorer talar för Andrew Yang:
• Det politiska programmet i sig är genomarbetat och tilltalar befolkningen. Även om ingen vanlig människa läser valplattformar så spelar programmet en enorm roll eftersom innehållet är vad som till syvene och sist sipprar ned till befolkningen.
• Hopplösheten och frustrationen bland de tidigare hängivna Trumpsupportrarna. Som någon skrev i en Yang Gang-grupp på Facebook: ”Alla känner vi någon som dött av en överdos eller tagit livet av sig. Trump var mitt stora hopp 2016, men vad jag känner nu är bara hopplöshet”.
• For the lulz-faktorn, anti-etablissemangsrösten, fingret i ögat på både storstadsliberalerna och Washington (som nu ju styrs av Trumps gäng). Trump själv bäddade för detta ganska väl 2016. När människor märker att han ju inte är mer än en narcissistisk miljardär vrids hans vapen mot honom själv.

Ni vet var ni läste det först när jag förutspår att han blir det demokratiska primärvalets valets stora skräll. Att han skulle ha någon större chans mot det övriga startfältet är nog däremot långsökt. Valet äger trots allt rum i USA med allt vad det innebär. I värsta fall får han tillräckligt med röster för att en kandidat som Bernie Sanders ska förlora mot någon centrist (och fortsatt hoppas jag på Bernie).

Andrew Yangs förtjänster kommer nog snarare ligga i att visa hur frågorna han driver har en förmåga att övertyga de politiska motståndarna för egen maskin – att man inte behöver kompromissa med rasisternas idéer för att vinna deras väljare.

Håkan Bernhardsson

Share

3 thoughts on “Hur memes och $1000 och omvänder Trumphögern

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *