Med alla krav från rättviseaktivister, miljöorganisationer och andra frivilliga organisationer hinner man aldrig få nog med att bli uppmanad till att göra mer för vår omgivning. Klart är att ingen har sanningen och lika klart är att ingen vet vad som skall göras, ändå vet alla vad man pratar om så fort man nämner miljön och global uppvärmning. De verkligt stora målen verkar alla vara ense om, till och med de stora oljejättarna, men de vardagsnära och konkreta målen är man helt tyst om – ändå är de dem viktigaste.

Med detta som mål letade jag frenetiskt efter en bok, en artikel eller en kommentar från någon som hade något att säga om ämnet. Jag hittade en bok skriven av en kursare till mig för några år sedan, Karin Cedersjö. Hon skriver i boken om människor som på olika vis engagerar sig för en bättre värld och för att göra världen mer rättvis.
De fattigas arbetsförhållanden, utnyttjandet av barnarbete och utsugningen av naturresurser är för många en vardag som vi aldrig får veta och som boken beskriver genomgående. Det stora hoppet ger författaren oss då hon berättar om människor i Sverige som på olika sätt bedriver en kamp för en rättvisare tillvaro utanför våra gränser. Hon berättar om människor som tar ansvar för de medmänniskor, som vi lätt glömmer bort.

Den stora lärdomen som jag fick av boken var det jag sökte, nämligen de konkreta tipsen och reflektionerna för en bättre värld. Solidaritet handlar inte om några abstrakta saker utan konkreta och påtagliga handlingar som vi kan företa oss i vardagen.

Skrivet av Ranj Bafri, redaktionsmedlem Libertas