- Arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknaden är ingen konst. Den här politiska frågan har förhållit sig oförändrad åtminstone sedan vasatiden. Rika behöver mer pengar för att arbeta bättre. Fattiga behöver mindre pengar för att arbeta bättre.
- Bostadspolitik
Bostadsbristen i Sverige, och framför allt i våra storstadsregioner, är ett faktum. Hur löser vi den? Genom att rucka på strandskyddet, så klart! Om rika människor får smälla upp stora villor nära vattnet kommer bostadsbristen vara ett minne blott inom kort. Dessutom slipper man ha pöbeln rännandes längs med vattenbrynet då all vattennära mark blir privat. Att man stör djur och natur är en myt – måsarna har alltid klarat sig, det vet varenda kotte.
- Utbildningspolitik
Vet du vad, man behöver inte ha en examen i Harry Potter-kunskap för att sitta i kassan på ICA. Genom att begränsa antalet platser på högskolor och universitet befriar vi människan från onödig huvudbry. 1968 gastade hela vänstern att man gärna slapp den borgerliga humanismens bildningsideal och näringslivets krav. Ni slapp ju den förra hälften. Nöj er med det.
- Miljö- och klimatpolitik
Valfriheten är miljöns bästa vän. Genom tydliga ”Bra miljöval”-märkningar på förpackningar möter vi klimathotet och tar ansvar för planeten. Tvång har aldrig fungerat; lex Sovjetunionen.
- Jämställdhet och sånt
En av de första åtgärderna som Alliansregeringen utförde vid tillträdet 2006 var att riva upp riksdagens handlingsprogram för jämställda löner. Sånt där ska marknaden och inte politiken sköta. Och sosseplanerna på en ny jämställdhetsmyndighet la vi ner till förmån för ett integrations- och jämställdhetsdepartement 2009. Som vi i och för sig skrotade 2010, men vem behöver departement när det finns jobbskatteavdrag som ger varje kvinna mer i plånboken och därmed en fri möjlighet att skaffa ett fuck off-kapital.
- Kulturpolitik
”Jobbskatteavdraget är en utmärkt kulturpolitisk reform”.
– Lena Adelsohn-Liljeroth
“Jeepen ska bort!”
– Niclas Bornegrim
Ludvig Fahlvik
Libertas chefredaktör
