Hög tid att förstatliga bankerna

 

Nordea meddelade förra veckan att de tänker flytta sitt huvudkontor till Finland. I nyhetsrapporteringen skrivs det att det är en prestigeförlust för Sverige, utan några egentliga större konsekvenser. Oaktat de större konsekvenserna är det en påminnelse om att det samhälle vi lever i är långt ifrån demokratiskt. Varför har vissa så stor påverkan att de kan utöva ett tryck på den demokratiskt valda regeringen vi har?

 

 

2016 införde regeringen en resolutionsreserv. Resolutionsreserven syftar till att aktieägare och fordringsägare, vilka är de som tar del av bankernas vinster, också ska stå för eventuella förluster vid till exempel en finanskris. Regeringen föreslog i våras att avgiften till resolutionsreserven skulle höjas, vilket för Nordeas del skulle leda till en avgift på cirka 5 miljarder kronor per år. En siffra att nämna i sammanhanget är att Nordea förra året gjorde en vinst på omkring 40 miljarder kronor.

 

 

Idag har vi ett system där storbankerna inte får eller kan falla vid en finanskris, eftersom deras fall skulle vara för omskakande för ekonomin. Utan en resolutionsreserv och utan möjligheten för en bank att gå i konkurs, blir det istället skattebetalarna som får stå för kostnaderna vid till exempel en finanskris. Det är skattepengar som istället hade kunnat läggas på utvecklingen av vår gemensamma välfärd. När banken sedan är på fötter igen kan aktieägare ohämmat fortsätta ta ut vinster.

 

 

Nordea förklarar i det officiella pressmeddelandet orsakerna till sin flytt  “[…] det befintliga nationella regelverket [har] inte varit helt ändamålsenligt för bankens verksamhetsmodell och senaste strategiska utveckling. Med moderbolagets säte i ett land som är medlem i EU:s bankunion omfattas Nordea av samma regelverk som jämförbara europeiska banker, med en konsekventare tillämpning och därmed mer jämlika förutsättningar”.

 

 

Kort sagt: Nordea vill kunna konkurrera med banker på lika villkor, och det är en rimlig följd i det system vi lever i. Genom att sätta in det här uttalandet i en kontext blir det genast intressantare: vår demokratiskt valda regering gick våren ut med att de hade planer på att höja en avgift som syftade till att minska bördan på skattebetalare vid en ekonomisk kris, vilket också skulle innebära att de som vanligen får skörda bankernas frukt också skulle vara de som står för kostnaderna när det inte gick så bra. Banken tyckte att det var dåligt, och då flyttar de sitt huvudkontor. Vari ligger demokratin i det?

 

 

Även om det inte blir några konsekvenser av Nordeas flytt, så väcks frågan huruvida det är demokratiskt att Nordea väljer att flytta som en följd av ett demokratiskt taget beslut och om vem som har makten att ta beslut som påverkar alla svenska skattebetalare. Istället för att leva i ett odemokratiskt samhälle där storbankerna måste vara konkurrenskraftiga, och flyttar efter behag för att öka sina vinster, eller fortsätta ha kvar dem på en tidigare nivå, kan vi leva i ett samhälle där bankerna är förstatligade. Ett förstatligande av bankerna är ett steg mot ökad demokratisering.

 

 

Malva Kauranen

Libertas redaktion

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *