Tina Fey och Amy Poehler klarar sig fint utan karlar. Libertas Madeleine Bengtsson ser en ensam framtid för männen om de inte steppar upp. Foto: Golden Globe

 

Det brukar sägas att feminister och flator hatar män. En myt, en smutskastning, med syfte att förminska kvinnokampen. Men samtidigt: vore det så himla konstigt? Den farligaste platsen att vistas på för kvinnor är hemmet. Enligt WHO dödas varje år tre miljoner kvinnor och flickor av män i deras närhet. Alltså: antalet kvinnor som dödas av manliga närstående är fler än antalet människor som dödas i väpnade konflikter.

 

Read my fucking lips: FLER KVINNOR DÖDAS AV MÄN DE KÄNNER ÄN I KRIG.

 

Mäns våld mot kvinnor kostar, enligt Socialstyrelsen, det svenska samhället mellan 2,7 och 3,3 miljarder kronor. Kvinnor förlorar ekonomiskt på att gifta sig och skaffa barn, medan män vinner på det samma. Bara 28 % av kvinnorna uppger att de kommer varje gång de har sex, medan män gör det 71% av tillfällena.

 

Varför är inte kvinnor mer missnöjda? Varför gör inte fler revolution?

 

Det frågar sig Mian Lodalen och Matilda Tudor i sin bok ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” (Leopard förlag, 2014). De två lesbiska ikonerna missionerar för att fler heterosexuella ska ta steget att bli lesbiska; av politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga skäl, förutom njutningsdito.

 

Boken, som kom ut i samma veva som hashtagen #YesAllWomen, ligger i tiden. I sociala medier ifrågasätts i allt högre utsträckning manligheten, mäns sexuella beteende och förväntningar och hur dessa i förlängningen påverkar alla kvinnor. Initiativet handlar inte om att alla män är hot mot kvinnor – men att alla kvinnor har blivit hotade av män. Ja, alla kvinnor.

 

Alla kvinnor har erfarenheter av att bli begränsade av män. Att vara rädda om kvällarna på hemvägen. Ljuga om att ha pojkvän för att slippa inviter. Känna kravet att skapa god stämning. Att fejka orgasmer.

 

Kanske är det dags att säga hejdå till männen? Följa Tudors och Lodalens innehållsrika guide till lesbiskhet genom att se filmer, tv-serier, gå på flatklubbar och bli medlem i gayforum. Närstudera den kvinnliga anatomin, ta del av slicktekniker och läsa lesbiska klassiker. För heterosexualiteten ÄR livsfarlig. För kvinnor.

 

Lesbiska relationer är förstås inte problemfria, det understryker författarna. Men med mycken statistik argumenterar de för hur kvinnor i lesbiska relationer mår bättre, har skönare sex, blir mer framgångsrika och får lyckligare barn. I kontrast mot statistiken över heterosexuella relationer framstår alternativet att bli lesbisk som väldigt attraktivt.

 

Det jag har svårast med är bokens avsnitt om omprogrammering, om hur en kan ställa om från hetero- till homosexualitet. Jag köper fullständigt resonemanget om att vad vi tänder på, attraheras av och väljer i relationsväg i hög utsträckning är konstruerat av normer, förväntningar och massmedia. Men idén om omprogrammering implicerar att sexualitet är ett val. Skapar det inte en grogrund för påtvingad omvänd omprogrammering?

 

Feminismen växer, kvinnorörelserna blir allt starkare och fler vågar vara normbrytande. Om det är någon gång en kan ta klivet och lämna männen därhän så är det nu. Säga bye bye. Tudors och Lodalens handbok kunde inte kommit lägligare; men frågan är om det är kvinnor som behöver den här handboken. Snarare är det männen.

 

Så, alla cismän som läser den här texten: gör dig själv en tjänst och läs ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk”. Annars kanske du snart blir ratad en gång för alla. Men kom för guds skull ihåg: det handlar inte om dig. Det handlar om kvinnor.

 

Madeleine Bengtsson
Libertas