“What you want you, a house? You, a car? 40 acres and a mule? A piano, guitar? Anything, see my name is Lucy, I’m your dog. Motherfucker, you can live at the mall.” – Kendrick Lamar, Alright.
Kravaller, brända bilar, kriminalitet, fattigdom, ensamhet, inga rättigheter. Vi känner väl till avgrundens verklighet. Förortens befolkning vet väldigt väl om varför vissa blir kriminella, varför vissa är arbetslösa och varför vissa går med i upplopp. Mycket som dagens debatt anser vara problematiskt. Och du frågar, ‘hur kan de veta allt detta och fortfarande göra det?’
Men din paradox är likaså din cyniska ideologi. Människan är inte enbart det som ytligt realiseras som exempelvis “brutala vildingar”. Även dessa drömmer och detta kan vara väldigt mycket. Säkerligen något väldigt ordinärt. Precis som du har de en knapp marginal av frihet till att subjektivisera sin verklighet, det vill säga forma sina egna perception kring omgivningen.
Just denna marginal är var reaktioner utvecklas och yttras. Upplopp har ingen ideologisk rättfärdighet just på grund av att det är en reaktion till ett baklås inom den dominanta ideologin. Det finns inget utrymme för att veta vad denna ideologi kräver. Även om det skulle vara så att de bränner bilar bara för att, så är även detta resultatet av en väldigt specifik social och ideologisk sammanställning. Storidelogier vars syfte är rättvisa, jämlikhet och tolerans demonteras där det som finns kvar är konsumtion. Klart det då brinner bilar. Varje våldsamt utagerande är en symbol för att det finns något som inte kan sättas i ord. Det mest brutala våldet är antagandet av ett särskilt dödläge. (Zizek, 2012).
Öppna hjärtan
Kanske är inte dagens offensiva migrationspolitik det största sveket mot Sveriges utrikes födda befolkning. Säkerligen är det dagen då Reinfeldt yttrade “öppna era hjärtan”. Det kan låta väldigt konstigt att hävda, men tänk efter lite. Detta handlar inte om tolerans och hjärtan, vi ska ge människor deras grundläggande rättigheter vare sig vi gillar dem eller inte. Eller förtjänar inte människor rättigheter om vi inte gillar dem? Möjligtvis är det vad borgare menar, då Reinfeldt fortsatte med att säga “vi lovar ingenting i den här valrörelsen”. Som alltid ligger ansvaret hos de mest sårbara, vi ger aldrig dessa människor resurserna de behöver, folk vänder sig till kriminalitet och vi stänger våra hjärtan samt kräver minskade rättigheter för invandrare. Detta stämmer ganska bra överens med Moderaternas nya mantra “skyldigheter, sen rättigheter”.
Det nyliberala ställningstagandet är att lämna över ansvaret till individen. Här kommer marknaden in. Eftersom kapital ämnar att cirkulera och koncentreras på få punkter så är intresset för de få inte att etablera de svaga. I USA visar data att afroamerikaners konsumtionskraft är väldigt hög (Catalyst, 2020) samtidigt som det socioekonomiska tillståndet är väldigt illa (Bread for the world, 2018). Majoriteten av människors kapital koncentreras på andra håll. För att monopoliserade ekonomier ska vara “too big to fail” måste det finnas en konstant konsumtion. Vad är mer passande då att utnyttja de med minst kapital? Som jag tidigare nämnt i en annan artikel så kan endast dessa kriminella aktioner fortgå om antagonismer upprätthålls i exkluderade grupper. Således får vi det repetitiva talesättet “individens ansvar”. Jag skulle därför säga att denna verklighet inte är isolerad. Jag tror starkt på att detta är ett globalt fenomen. Sveriges förorter är ett exempel på detta.
Dagens debatter kring ämnet är alltid centrerade runt att människors ställning i samhället är givna. Som alltid kommer vi tillbaka till konservativa läror om hur människan är imperfekt, medfödd med ondska och att världen helt enkelt är orättvis. Ett både enkelt samt effektivt ställningstagande för att inte ta ansvar. Samtidigt tror man på individens egna ansvar. För att göra oss av med brottslingar så behövs mer poliser, fler fängelser och hårdare straff. En lösning utan att fixa något med andra ord. Mitt fokus ska därför ligga på historia. Aldrig mer kan vi ta orättvisa för givet. I historia finner vi svaren vi behöver för att lösa dagens integrationskris. I historia kan vi se inte bara det dödläge vi befinner oss inom i sin helhet, men också hur förortens befolkning är precis som oss.
Produktion av ojämlikhet
Det finns ett par särskilda händelser som präglar den rådande integrationskrisen. Allt kan tyvärr inte nämnas här. På så vis kommer denna artikel dra upp de mest signifikanta aspekterna till varför integration har blivit ett så pass stort dilemma. Först kan det vara bra att avgöra var man anser rötterna vilar. Mitt antagande är att problemet inte har börjat i Sverige eller någonstans i övriga västvärlden. Produktionen av ojämlikhet går mycket längre tillbaka och började redan i den Globala Södern. Inte på så sätt att kulturer kan vara inkompatibla. Det handlar mer om hur det ständiga förtrycket mot den Globala Södern var endast början till dagens förorter. Eftersom den största andelen flyktingar, asylsökande, osv. kommer från mellanösterns länder så kommer jag därför sätta fokuset här.
Vi börjar i Osmanska Riket samt Safavidiska Imperiet. Under det 1600-talet stod sig världens imperier i en knepig kris. Kort sagt låg en massiv problematik i hur stater skulle kunnarusta upp en armé och samtidigt bygga upp en stark byråkrati. Eftersom Osmanska Riket och Safavidiska Imperiet redan befann sig själva under en stor kontroll av markområde så började tillgångarna att sträcka sig tunnt. Inte nog med det så ökade befolkningsmängden i takt med det ökade militära skyddet av materiella tillgångar deras stat bidrog med. På så vis bildades en stor intern fragmentering där lokala krigsherrar fick mer inflytande över olika regioner. Människor måste således betala sin skatt till sina nya mästare för att bibehålla sina tillgångar och hälsa. För att minska denna brist av tillgångar så valde man att nedvärdera valutan, som då var guld, genom att smälta guldet med mindre värda metaller. Resultatet blev en massiv ökning av priser. Se det lite som “printing money”. I längden blev detta en ond cykel för att upprätthålla en statsledning.
En viktig aspekt av detta är kolonialiseringen av “the New World”. Detta skapade en massiv tillströmning av guld som spelade gott i händerna av mellanösterns imperier. Anledningen är att dessa är de mellanliggande aktörerna för handeln mellan Europa och Centralasien. Det man då gjorde var att öka priserna för att dra in mer guld. Men det är också här den onda cirkeln av ojämlikhet tar ett stort kliv in i det moderna världssystemet. Något vanligt förekommande var att resurser smugglades ut ur imperierna för att undvika regleringarna av skråväsen. På så vis kunde handlare få in större inkomster utan att betala skatt. Detta kan betraktas som en tidigare epok av “skattesmitning”. Vad detta gjorde dock var att totalt underminera lokala marknader i mellanöstern då en brist på resurser gjorde handeln mindre lönsam.
Under dessa tider var för det mesta alla världens imperier relativt likartade utan större ojämlikhet. Att falla bak i utvecklingen var därför ett stadie som högst troligt inte kommer försvinna. Men det mest intressanta här är inte att dessa imperier blir måltavlor för militära aktioner. Den riktiga ojämlikheten ligger i hur dessa imperier dras ner av den globala marknaden för att lyda världens härskare. Först integreringen av världsmarknaden, sedan periferisering. Om det är något du som läsare ska ta med dig från artikeln så är det just den senare termen. Europeiska makter lyckades till slut finna nya handelsrutter som totalt kunde undvika mellanöstern helt. På så sätt blev europeiska makter helt oberoende av Osmanska Riket och Safavidiska Imperiet. Resultatet blev att deras ekonomi totalt frös till. Det europeiska tankesättet blev med tiden att de kunde bli helt självständiga genom att importera mindre än deras export. Det omvända blir då att andra stater blir beroende av dem. Vad periferisering då innebär är att dessa “andra stater”, som man kan säga är dagens Globala Söder, blir beroende av andra stater för upprätthålla en cirkulering av ekonomin. Vad som då händer är att det enda sättet för den Globala Södern att skapa utvecklingar är genom Västs uppbyggnad av infrastruktur i andra länder som ger dem fler resurser än lokalbefolkningen. Dessa resurser används således för att producera handelsvaror i Väst som sedan säljs till de “andra staterna”. Väldigt intressant är att skillnaderna idag är väldigt små i jämförelse (Gelvin, 2020: 30-41).
Den situation som uppstod var att europeiska stater har en massiv influens över Osmanska Riket och Safavidiska Imperiet. Under en väldigt lång tid under denna period fanns en ständig problematik som ockuperade europeiska statsmän, den “Östra Frågan”. När Osmanska Riket nådde sin kulmen av makt och expansion fanns det en stor oro över hur man skulle försvara sig mot osmanerna. Riket hade även givit europeiska stater kapitulationer i hopp om att man skulle få en ökad tillväxt av resurser för expansion. Med fler förluster på slagfältet samt framväxten av världsmarknaden så blev dessa kapitulationer en mardröm. På så sätt blev Östra Frågan “vad gör vi osmanerna nu då?”. Vad man landade i var att låta osmanerna administrera regionen medan Europa tjänade vinst (Ibid: 42-55).
Sammanfattningsvis kan man säga att framväxten av periferisering och kapitulationer skapade en ändlös spiral av obefintlig självständighet, utförsäljning av naturresurser, svaga statsmakter, uppror, extrema ojämlikheter och ödesdigra socioekonomiska förhållanden. Exempel på detta är “the Ottoman Land Code of 1858” samt tömningen av lokala marknader genom försäljning av “cash crops” inom “frihandel”. I samband med framväxten av nationalism under 1800-talet så skapades massiva antagonismer mot den Globala Södern. Vad många av dåtidens prominenta intelligentsia och deras borgerliga sponsorer hävdade var att Väst hade en plikt att befria omvärlden från dess ociviliserade strukturer. Ofta pekade man på kvinnans underordnade position inom islamiska kulturer samt muslimers enorma förtryck av minoriteter. Något att komma ihåg här är dock att hundratals olika kulturer, lingvistiska grupper och religiösa grupper levde integrerade med varandra i tusentals år utan att ens få för sig att se sin medmänniska som “det andra”. Även om det är sant att kvinnor har en underordnad ställning inom såväl islamiska samhällen så är det samtidigt hyckleri att inte bemöta samma strukturer i sitt egna hem. Ofta pekade man på kvinnors användning av hijab som en symbol för förtryck. Dock fanns det väldigt få som la stor vikt vid användningen av hijab och niqab. Endast vid förekomsten av massiv social distans mellan människor, som baserar sig på ytliga realiseringar, så blev en hijab för muslimer en symbol för opposition mot Västerländsk terror. Men antagonismerna är som sagt gjorda för att rättfärdiga Västerländsk terrorism och “Westernization” av marknader.
Västerländska makter lyckades ofta med att rättfärdiga sin aktioner genom att ge ökade rättigheter till olika minoriteter som kristna, judar och druser. Inte för att man på nåt sätt hade särskilda värderingar, utan mer för att skapa en miljö för sekterism och främlingsfientlighet. Genom att utnyttja kapitulationer lyckades man göra minoriteter till grupper som står över lagen medan majoritetsbefolkningen av muslimer måste lida av konsekvenserna. På så sätt skapas sekterismens grundpelare och våld mellan grupper. Samtidigt finner vi Storbritannien och Frankrike finansiera radikala ledare ända upp till statsledare för att upprätthålla strukturerna. Vidare använder man repetitiva ursäkter om att “skydda minoriteter” i andra länder för att minoriteter har tydligen alltid velat ha Exxonmobil som granne. Minst sagt ironiskt.
Min slutsats är därför att denna “kulturella, sociala och ekonomiska belastning” baseras helt och hållet på den Globala Norden. Den riktiga belastningen ligger hos liberaler och konservatister. Men det kanske är för fantasifullt att tänka sig Henry Kissinger och Carl Bildt stå inför rätta för deras monstruösa brott mot mänskligheten. Nu när vi vet vart allt började och vem som måste stå till svars för allt detta så kvarstår en fråga – vad ska vi göra?
Vad som måste göras
Jag tror väldigt starkt på att vi befinner oss under väldigt radikala förhållanden. Människor överlag är extremt lika vare sig vi talar om kultur, värderingar eller språk. Vi har dock en tendens till att haka upp oss på ytliga och obetydande detaljer som inte definierar oss. Om vi då frågar varför afrosvenskar lever under en radikal ojämlikhet eller varför Sveriges minoriteter lever under ständigt förtryck så kommer vi till slutpunkten om att vi behöver stora, strukturella förändringar. Mao Zedong gjorde ett specifikt kall till oss alla om att föra vidare den proletära, kulturella revolutionen till dess ände. Men problemet med alla revolutionära rörelser under 20:e århundradet såsom i Ryssland, Kuba och Kina, var att de omformade den sociala strukturen av samhället. Dock uppfylldes aldrig deras “egalitära” och kommunistiska dröm. Istället blev deras drömmar åldrade och istället resulterade i den ultimata mardrömmen. Kvarlevorna av den radikala vänstern är på så sätt väntan på en mirakulös händelse som ska förändra allt. Intressant nog blev den slutgiltiga revolutionen, sorgligt nog, den av kapitalism som endast tjänar sig själv. På nåt sätt känns det då mer troligt och realistiskt att en asteroid förintar allt än att något “mirakulöst” ska hända. Kanske är asteroiden just det vi väntade på.
Men jag kan inte låta bli att känna att det också är mer troligt än en ekonomisk reform á la Reformisterna. Alltså överge överskottsmålet, separation mellan investering- och driftsbudget, fler statliga investeringar och så mycket mer. Så låt oss titta tillbaka på “kriminella” kravallerna. Jag menar såklart inte att vi alla nu ska bränna bilar, men kanske att vi ska föra samma sång. Vi måste bli realister och kräva vad som verkar vara det omöjliga inom den ekonomiska domänen. Oavsett om man betraktar Husbykravallerna, Black Lives Matter, Pride, Occupy Wall Street, mobilisering i Grekland eller Tahrir Square, så bär alla prägeln av potential till en annorlunda framtid. Överflödet av dessa uppror, det som försvinner i resultatet, fortgår inte i verkligheten utan istället i vårt undermedvetna. Det hemsöker oss i väntan om uppfyllelse. På så sätt är inte kravaller och uppror i våra förorter endast riktade mot framtiden utan också en manifestation av tidigare, misslyckade uppror. Allt från tidigare generationer i den Globala Södern ända till idag. Alla dessa ‘spöken’ som rör sig runt oss kommer tillslut finna sin destination i en ny frihet (Zizek, 2012).
Chadi Toprak, SSK
Referenser
Gelvin, James L. (2020). The Modern Middle East, a history. fifth edition. Oxford University Press.
Zizek, Slavoj. (2012). The Pervert’s Guide to Ideology. [Film]. British Film Institute & FILM4. Transkription: http://rapeutation.com/pervertguideideologyscreenplay.pdf[2021-03-02].
Catalyst. (2020, 27 april). Buying Power: Quick Take. Tillgänglig via: https://www.catalyst.org/research/buying-power/. [2021-03-07].
Bread for the world. (2018). Hunger and Poverty in the African American Community. Tillgänglig via: https://www.bread.org/sites/default/files/hunger-poverty-african-american-september-2018.pdf. [2021-03-07].
