Det måste finnas en väg ut ur det här samhället är en bok i tre delar. Den första är en exposé över Greiders och Sveriges utveckling från 1950-talet och framåt, och över Greiders eget politiska tänkande. Hans väg över Hegel, Marx och kommunismen till någon form av socialdemokratisk hemvist. Från Vingåker till Stockholm till Dalarna.

I den andra delen ger Greider sin syn på det han kallar för den dubbla krisen, finans- och klimatkrisen. Greider är inte ekonom i akademisk mening, men beläst. Han lutar sig i hög grad, kanske lite väl ensidigt, mot ekonominobelpristagarna Joseph Stiglitz och Paul Krugman, men är hela tiden fast förankrad i klass- och maktanalys.

Hans analys av finanskrisen tillför inte mycket nytt, men är stabil och lättförståelig: sedan sjuttiotalet har ojämlikheten ökat, pengar har förts över från fattiga, som skulle spendera pengarna, till rika, som bara vill placera pengarna, vilket har lett till minskad samlad efterfrågan. Resurser som borde gått till reallöneökningar och offentliga investeringar har i stället kastats ut i den finansiella cirkulationen där jakten på nya placeringar trissats upp till ohållbara nivåer.

Greiders kritik riktar sig inte mot det finansiella systemet som orsakat krisen, eller mot de människor som ligger bakom. Förloppet är i hans ögon en självklar del av en kapitalistisk värld. Kritiken riktar sig i stället mot liberalernas totala brist på förståelse för ojämlikhetens påverkan på samhället, och mot arbetarrörelsens oförmåga att förstå situationen och göra upp med nittiotalets kamrerstänkande.

I klimatkrisen syns samma problem: miljörörelsernas maktanalys är naiv och fokuserar på företag och individer istället för system och strukturer, arbetarrörelsen har glömt sin Marx och vågar inte ta kapitalismen vid hornen.

Axel Ingvarsson, Stockholms ekonomklubb

Detta är ett sammandrag av recensionen för webben. Den fullständiga texten återfinns här. Upplagt av Jesper Alex-Petersen, Malmö S-studenter