Det heter ofta att utbildning ska löna sig. Inom stora delar av vården verkar dessvärre en annan logik gälla. I en debattartikel i Dagens medicin ifrågasätter Elin Molin, ordförande för Socialdemokratiska ekonomklubben och student vid Handelshögskolan i Stockholm, hur väl kompetensen hos sjuksköterskor som väljer att vidareutbilda sig egentligen tas tillvara.

Som exempel på den bristande kunskapen om sjuksköterskors kompetens nämner hon Karin Norlén, divisionschef för psykiatrin på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Trots sin ledande position erkänner Norlén öppet att hon inte känner till skillnaden i kunskap och kompetens mellan sjuksköterskor som valt att fördjupa sina yrkeskunskaper med ett års extra studier i psykiatri och sjuksköterskor som endast har en grundutbildning med sig i bagaget.

Antingen kan man välja att se vidareutbildningen som meningslös och då borde utbildningen rimligtvis läggas ned, argumenterar Molin. Eller så bottnar Norléns ”okunskap” i en önskan om att hålla lönerna på samma nivå för alla. Skulle man höja för några skulle man tvingas sänka för andra och därför kan, eller vågar, man inte ge extra betalt till den mer kvalificerade personalen.

Lika lön för alla må låta rättvist och bra, men kan i slutändan leda till ökade löneskillnaderna mellan olika mer eller mindre attraktiva vårdområden. Det måste finnas utrymme att premiera kompetenta sjuksköterskor utan att andra för den sakens skull ska få försämrade villkor. En hög och uppdaterad kunskapsnivå är särskilt viktig bland de yrkesgrupper som varje dag kommer i kontakt med samhällets svagaste: de väldigt gamla och de psykiskt sjuka. Som det ser ut idag riskerar man att kompetens som behövs inom psykiatri och geriatrik söker sig till andra delar av vården.

Molin avslutar sin debattartikel med den högst befogade frågan: Har inte äldre och psykiskt sjuka samma rätt till hög vårdkvalitet som alla andra, är jämlik vård inte längre en realitet?

Det är frågor som borde ligga i Socialdemokraternas och S-studenters intresse att diskutera.