Friden består

 

2017 har varit ett turbulent år. Det har prövat en redan hårt ansatt S-ledd regering, men också världen. Det har blivit i tiden att prata om våra ’gemensamma värderingar’. Jag drar mig till minnes Ylva Johanssons intervju i Agenda nyligen. Hon var som det verkade inbjuden för att tala om ’de svenska värderingarna’. En samling värderingar hon menade att vi i vårt samhälle har gemensamt, även om det var svårt att sätta ord på vilka de egentligen var.

 

De är en känsla. Något mer? Jag Kontentan var väl att om du inte skriver under på dessa värderingar så hör du nog inte hemma i Sverige. Värderingar som sådana som jag då måste dela med Jimmie Åkesson, Carl Bildt och… Jacob Wallenberg? Ja man kan nog räkna ut att jag är skeptisk.

 

Magdalena Andersson gjorde ungefär samma sak här i veckan när hon förklarade för gemene flykting att du, det är nog inte Sverige du ska till. Vi har inget att erbjuda dig som är på flykt. Jag kommer ihåg för några år sedan när varenda normal politiker i Sverige fördömde både Sverigedemokrater som sa exakt samma sak eller den dåvarande danska regeringens anti-flyktingstrategi som gick ut på att med annonsplatser i tidningar i arabiska länder avskräcka människor från att försöka ta sig till Danmark, då landet inte hade något att erbjuda.

 

Förskjutningen är total. Tror jag. Ja det har gått med sådan fart, men ändå med en sådan finess, att man knappt märkt av det. I förintelseöverlevaren Hédi Frieds bok ”Frågor jag fått om förintelsen” skriver hon i inledningen att man bara vande sig. Försämringarna kom sakta i vardagen och man reagerade inte. Snart var de säkert över. Men den ena försämringen ledde till den andra. Fried skriver att ”det var illa, men livet var inte hotat”. Då. Vänj dig aldrig vid orättvisor, är en av lärdomarna från förintelsen. Jag tror att jag börjar vänja mig.

 

Och jag är rädd för vad som kommer efter min socialdemokratiska regering. Jag är rädd att de ord som yppas idag kommer att leda till ohyggliga handlingar imorgon, även om jag förstår att det som sägs idag har en förhoppning om sig att förhindra just det. En stundens opportunism för att stilla de röster som gör uppror mot det rådande efter år av eftersatt välfärd, arbetslöshet och ekonomisk ojämlikhet. Nu har vi stängt gränserna, fördömt de invandrade. Deras kultur är sämre än vår, men arbetslösheten tycks ändå bestå.

 

Nu är det ”dax att sammanfatta 2017” sa Margot Wallström den 23 december i en video på Facebook. Ett antal värderingar som vi vant oss vid att anse som alldeles givna ifrågasätts, liksom respekten för ”sanningen” förklarade vår utrikesminister. För mig sammanfattas nog året med det. Att klamra sig fast. Opportunismens år. Aldrig har vi skådat en sådan värderingsförskjutning i socialdemokratin. Aldrig har vi sett ett sådant försvar av det rådande samhället. God fortsättning kamrater, upprorets timma kommer inte att slå. Friden lär dock bestå.

 

Alexander Petersson

Libertas redaktion

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *