Att Nobels fredpris detta år gick till EU har mött blandade reaktioner, där det finns ett intervall mellan de som skriker halleluja, medan andra rasar.

Ett centralt argument för att det var rätt att ge EU nobelpriset var att EU har varit ett fredskapande projekt i Europa. Men är det verkligen självklart att det är EU som är den bakomliggande orsaken till detta? Frågan är om inte detta argument är alldeles för spekulativt och om det finns någon som helst möjlighet att leda det i bevis. Kanske är man ute på hal is när man ägnar sig åt dessa kontrafaktiska resonemang.

Man skulle kunna tolka synen på EU: som en fredskapande organisation som något som mer beror på vilka ideologiska utgångspunkter man har. Det finns också andra tänkbara orsaker bakom den fred vi har upplevt i Europa sedan andra världskriget. Exempelvis en ekonomisk politik som premierar full sysselsättning så att människor inte ställs mot varandra och dras till nationalistiska rörelser. Det var åtminstone den ekonomiska krisen som föregick andra världskriget som var den centrala faktorn till att detta krig kom till stånd.

De tidigare krigen i Europa är knutna till orsaker som är specifika till den tid som föregick deras utkämpande. Hade dessa krig kunnat undvikas med överstatligt och mellanstatligt samarbete i Europa, om man föreställer sig att det trots de historiska omständigheterna hade kunnat komma till stånd? Skulle ett likande samarbete som EU kunnat neutralisera effekten av första världskrigets uppblommande nationalism?

Måns Benjaminsson Ström, LSSK, Libertas