För att kunna kanalisera det engagemang som finns måste vi samarbeta med organisationer som håller med oss i sakfrågor, skriver Klara Strandberg apropå torsdagens manifestationer mot privatiseringen av högre utbildning. Foto: Kinga Lezanska Sjölin

 
I LSSK, Lunds Socialdemokratiska Studentklubb, har det funnits en stark opinion mot högskolestiftelserna. I en fråga som denna, i en studentstad som Lund, kändes det viktigt att få till en politisk diskussion och ett hetare politiskt klimat. Att skapa utrymme för att prata om gemensamt ägande.

 
Vi bestämde i början av oktober att det viktigaste var att se till att det inte togs något beslut i frågan innan valet. För att få en bred uppslutning valde vi att tona ner vår egen organisation till förmån för paroller som ”Vi äger tillsammans” och ”Vår utbildning, inte er vara”.

 
Torsdagens manifestation blev fantastisk. Drygt 150 personen samlades framför ett universitetshus som var upplyst i blått, det sköts glitterraketer och tändes bengaler. Vi lyssnade på musik och firade delsegern – det faktum att förslaget nu skjutits upp och ska utredas vidare. Vi gick sedan in och satte oss i akademiska föreningens hus, AF-borgen, i det öppna caféet, och började ett samtal om vad vi gör nu. Ingen bröt sig in, ingen stängdes ute och i knappt två timmar pratade ett hundratal studenter från Lund och Malmö politik. Det var ett studentrådslag i dess klassiska bemärkelse.

 
Under diskussionen i café Athen kom alla från s-studenter och andra organisationsaktiva till autonoma överens om ett arbetssätt och hur kampen för ett universitet och en högskola för alla ska kunna bedrivas i fortsättningen. Det var en upplevelse som var större än något annat jag har upplevt inom s-studenter, där vi ofta är överens både i sakfrågor och i arbetssätt. Här var det så mycket större skillnader, och vi befann oss i en av ytterfalangerna, men dessa skillnader till trots var vi överens i sakfrågan!

 
Missnöjet mot privatiseringarna är stort och det är ett missnöje som inte kommer kunna tas om hand enbart inom vår egen organisation, eftersom den partipolitiska kopplingen gör att många ser på oss med stor misstro. För att kunna kanalisera det engagemang som finns måste vi därför samarbeta med organisationer som håller med oss i sakfrågor, även om de inte alltid vill använda sig av samma metoder som oss. Rörelsen mot högskolestiftelser visar oss att det går att få saker att hamna på dagordningen genom att driva sakfrågan tillsammans med meningsfränder.

 
Så på torsdag träffas den nya organisationen Ockupera Universitetet Skåne (tänk occupy-rörelsen) på café Athen klockan 17.00. Då ska arbetsgrupper bildas och arbetet fortsätta. Ibland är det viktigare att få till förändring än att värva medlemmar!

Klara Strandberg,
LSSK