Svenska Motståndsrörelsens aktivister bråkar i Umeå.
I riksdagsvalet blev det ingen stor framgång för nazistiska Svenskarnas Parti. Partiets totalt 4 000 röster räckte inte till ett enda mandat vare sig i riksdag, landsting eller kommun. Stafettpinnen har nu tagits upp av den hittills oberoende vit makt-organisationen Svenska Motståndsrörelsen, som öppnar upp för en parlamentarisk gren. Målet är riksdagsavancemang 2018.
Höstens dramatiska val innebar kraftiga motgångar för den nazistiska rörelsen i Sverige. Partiet hade hoppats på mandat i främst Västsverige och Småland. I förra valet hade man faktiskt lyckats knipa ett kommunmandat i Grästorp, även om det sedermera gick förlorat på grund av slarv från Svenskarnas Parti själva.
Strax före valspurten annonserade en göteborgare att han ämnade kandidera för Svenskarnas Parti i Göteborg. Med bara två veckor fram till valet blev han misshandlad utanför sitt hem. Det uppger han i alla fall själv. Kort därpå kastade han in handduken och meddelade sitt omedelbara utträde ur partiet. Det var den sista kniven i kistan för nazismen i Göteborgstrakten.
Samtidigt, på annat håll i landet, mobiliserar nu Svenska Motståndsrörelsen i svallvågorna av Svenskarnas Partis katastrofval. Målet är att skapa ett nytt politiskt parti. Partibeteckningen är inte officiell ännu, men Svenska Motståndsrörelsen samlar för fullt in namn till sitt nya parti. Detta att det dyker upp en utmanare på den nazistiska parlamentariska arenan ska förstås som utgången av en långdragen intern konflikt sinsemellan nazisterna. Det blir så eftersom organisationerna är så kraftigt hierarkiskt uppbyggda.
För det demokratiska samhället är det naturligtvis positivt att nazisterna inte kan hålla sams. Det har historiskt sett varit deras undergång, att de käbblat internt om ledarposter, politiska linjer och medlemmar som “stjäls” från en organisation till en annan. Men det är samtidigt oroande. Svenska Motståndsrörelsen tror sig ha kapaciteten att kunna skapa ett framgångsrikt parti. Och som alltid när nazister har gott självförtroende, kan det sluta illa.
Svenska Motståndsrörelsen var den organisation vars medlemmar gick till attack mot barnfamiljer och de boende i Kärrtorp i december förra året. Det är längs med den gröna linjen som de varit som mest aktiva, med affischering på skolor, våld och trakasserier av lokalinvånarna etc.
Det var också längs med den gröna linjen, i Högdalen för att vara exakt, som lägret med rumänska tiggare brändes ned. Och där en person avled till följd av skadorna hen ådrog sig i branden. Polisen rubricerar händelsen med tiggarlägret som något annat än mordbrand, vilket är mycket uppseendeväckande. Det är så gott som klarlagt att branden var anlagd och att en person dog av den. Det borde räcka för att fallet ska utredas som mordbrand, men så är alltså inte fallet.
Att rumänska tiggare får sina hem totalförstörda, att de blir bespottade och hånade på stan; att nazister attackerar anti-rasistiska demonstrationer; att feminister höggs ned på 8 mars; att vallokaler stormas av nazister på valdagen; att muslimska kvinnor får sina slöjor neddragna mitt på öppen gata – allt detta är konsekvensen av att nazister och rasister tror sig ha visst stöd för sina gärningar bland lokalbefolkningen. Självförtroende, annorlunda uttryckt. Det är när vi andra är dåliga på att säga ifrån, på att agera mot nazisternas framfart, som de får det där självförtroendet och den där känslan av att “Kanske är våra åsikter i linje med vad folk tycker mest, kanske säger vi det de bara vågar tänka.” Den myten har till exempel Sverigedemokraterna varit väldigt duktiga på att odla. Naturligtvis stämmer det inte.
En avhoppad nazist, en före detta medlem i Svenska Motståndsrörelsen, sade en gång att det jobbigaste under hans tid i Motståndsrörelsen var när de besökte Nyköping och möttes av en stor folklig protest. Pensionärer, barn, vuxna och ungdomar hade i förväg slutit upp på torget där nazisterna sedan marscherade in. Med nycklar som skramlade, burop och försök till att stoppa nazisternas möte, kunde nazisterna inte göra annat än att så småningom dra sig därifrån. En “taktisk reträtt” som de själva beskrev det på sin hemsida senare.
Det finns de som vill vända ryggen mot nazister och rasister och tänker att en så lugn och sansad protest som möjligt gör mest nytta. Det finns till och med de som hävdar att det bästa folkliga motståndet är det att stanna hemma, att ge nazisterna ett “tomt torg” att stå på. Men vi vet att det är då de växer. Det är då vi lämnar fältet fritt för de att hålla framgångsrika torgmöten, skapa ytor där de kan rekrytera folk till sina strukturer och helt enkelt ta över gatubilden – med våld om så krävs. Det är inte bara korkat, det är även livsfarligt och osolidariskt att lämna nazisterna själva när de kommer till stan. Nu mer än någonsin innan är det viktigt att bjuda nazismen och rasismen motstånd, på gatan, i bostadsområden och i skolorna. Det handlar inte om våldsanvändning från vår sida, utan om att med kropp och befinnande visa för nazisterna att det inte bara är en simpel yttring att hålla ett nazistiskt torgmöte – det är en kränkning mot alla människor som bor i en stad. Speciellt de som nyss kommit hit. Ska man som nyanländ flykting behöva gå på torget och mötas av ett gäng skinnskallar som ropar att de bör sändas hem igen, helst döda? Ska detta verkligen kunna ske i demokratins namn?
Vi kan nu se en framväxande nyfascism som bereder ut sig, inte bara i parlamenten, utan även i gatumiljön. Det tar sig inte sällan helt vardagliga uttryck, såsom trakasserier och hot mot enskilda. Ibland sker även organiserade angrepp på demonstrationer, konserter och annan offentlig verksamhet. De vardagliga rasistiska uttrycker kan vi inte rösta bort, utan det måste vi bemöta det varje dag, i vår absoluta närhet. Det finns inte tid att vänta fyra år tills vi kan rösta bort Sverigedemokraterna, om vi ens blir tillräckligt många. I stället måste vi organisera oss lokalt, gå samman och bedriva antirasism där vi för tillfället befinner oss.
Nazismen har redan skördat tjugo människoliv i Sverige på ungefär tjugo år. Hur många till ska krävas innan vi börjar agera på riktigt?
LIBERTAS
