Socialdemokratins mantra”den svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas” har slagit igenom i den allmänna debatten det senaste halvåret. Nästan allting numera verkar infattas av den svenska modellen. Allt från den traditionella svenska regleringen av arbetsmarknaden till att svenskar är duktiga på att upprätthålla ett kösystem har ansetts falla under begreppet. När till och med Annie Lööf hävdar att hon vill uppdatera nämnda modell bör vi verkligen stanna upp och fundera. Vad är egentligen den svenska modellen?
Någonstans kan många enas om att den svenska modellen hänvisar till arbetsmarknaden och arbetsmarknadens parter. Flera andra skulle säkerligen koppla den svenska modellen även till det välfärdssystem som gjort Sverige extraordinärt. Stefan Löfven talade senast på sitt årliga sommartal om att den svenska modellen ska stärkas, och nämnde att det ska ske genom en svensk skola i världsklass. Naturligtvis är skolan, arbetsmarknaden och välfärden faktorer som bygger den svenska modellen. Jag vill dock påstå att den svenska modellens primära byggsten faktiskt bara bör begränsas till arbetsmarknaden. Begreppet syftar till handslaget mellan fack och arbetsgivare, där arbetstagare säljer sin rätt till att strejka mot schysstare villkor. Det är alltså arbetsmarknaden det handlar om.
Socialdemokratin måste belysa just den relationen, mellan arbete och kapital, som den egentliga svenska modellen. Att tillåta begreppet flyta runt fritt, och användas som ett slagord, kommer på sikt leda till att det enkelt blir utnyttjat i helt andra typer av kontexter. Om man inte kopplar ”den svenska modellen” till de reformer som behövs för att upprätthålla kontraktet, kommer man tillåta andra att kapa begreppet som slagord.
Det socialdemokratin behöver ägna tid åt är att berätta om reformer som ska bygga en skola i världsklass, stärka sociala skyddsnät, infrastruktur och sjukvård. Inte abstrakta ord om att ”det är så svenska modellen utvecklas”. För om infrastruktursatsningen inte är något som gynnar arbetsmarknaden, eller om den aktuella skolsatsningen inte specifikt handlar om att kompetensrusta den yngre generationen, och om socialförsäkringsreformen exempelvis inte handlar om en stärkt A-kassa, då är det inte i syfte att stärka den svenska modellen.
Som jag påpekade tidigare måste snarare slagordet ”svenska modellen” appliceras i rätt sammanhang och vid rätt reform. Annars kommer det bli ett begrepp som används för sin egen skull och därmed riskeras det att urholkas. Äganderätten till begreppet kommer att försvinna och politiker från alla olika håll kommer tillåta sig använda konceptet ”svenska modellen” i kontexter som är långt ifrån arbetsmarknaden.
Socialdemokratin måste själva se över tillämpning och alltid lyfta det vid rätt tillfälle. Gör man det konstant kommer man hindra dess utvidgning och minsta sak kommer inte att anses vara den svenska modellen. Politiker som Annie Lööf kommer inte våga använda begreppet; det kommer vi som verkligen tror på den svenska modellen som mer än ett slagord inte att tillåta.
asal gohari
Libertas redaktion
