Fortsatt förtryck

 

Klockan 13:12 slog de första lågorna upp ur Anita Gimvalls kåta. Lågorna blev det bittra slutet på en sju år lång kamp mot Västerbottens länsstyrelse om en kåta byggd i naturskyddsområdet Stenträsk i Storuman, Västerbotten.

 

Konflikten började när Anita Gimvall rustade upp sin familjs 120 år gamla kåta och bytte ut torv mot trä. Under renoveringen lämnades en anonym anmälan till länsstyrelsen om en byggnation på platsen. Länsstyrelsen ansåg sig inte ha tillräcklig med information för att styrka att en byggnad har funnits på platsen. De betraktade därför träkåtan som ett svartbygge. Länsstyrelsen beslutade att Anita skulle återställa marken till dess ursprungliga skick. Eftersom Anita i hela sitt liv sett en kåta på platsen återställde hon kåtan till den traditionella torvkåtan som fanns där tidigare. Länsstyrelsen ansåg att även denna kåta var ett nybygge – och brände den. Det gjorde de trots att kåtan mellan 1997 och 1999 var inblandat i ett kulturprojekt som länsstyrelsen finansierade.

 

För att begripa konflikten krävs förståelse för markens historia och de otydliga markrättigheterna som finns än idag i stora delar av svenska Saepmie. På 1500-talet var kampen mellan Danmark, Sverige och Ryssland hård för att skattskriva samerna som bodde på området från Kolahalvön till båda sidor av Skanderna i höjd med nutida Härjedalen. Kunde samerna på marken tvingas skatta till den svenska kronan skulle de vara svenska undersåtar och på så sätt skulle marken de brukade tillhöra Sverige. Kampen om marken förtydligades 1542 när Gustav Vasa sa att ”Sådana ägor som obyggda ligga höra Sveriges krona till”, samtidigt som man inte räknade samernas kåtor som byggnader. Viljan från kronan att tillskansa sig marken i Norrland och synen på att samer inte hade eller kunde ha hus fortsatte ända in på 1700-talet. Idag är äganderätten för marken oviss eftersom Sveriges stat inte kan påvisa några dokument för när och hur marken skall ha förvärvats.
Staten och länsstyrelserna agerar som att det är statens mark men det är inte helt säkert att marken tillhör staten. På många orter används därför begreppet ”kronoöverlöpesmark”, det vill säga den mark som kronan tog olagligt.

Den svenska staten har, efter att ha stulit marken, definierat vad en same är genom yrke. De samer som levde nomadiskt och med renar ansågs vara samer samtidigt som de mer bofasta och de utan ren ansågs vara en avart och inte helt samer. På sedvanligt kolonisatörsmanér grupperade man folket efter det egna perspektivet om samiskhet och ”gav” dem rättigheter därefter.

 

Viljan att splittra folket formulerades i renbeteslagen 1886, vilken ersattes av rennäringslagen 1971 – men först efter att ha omarbetats 1898 samt 1928. 1917 fastslog Sveriges dåvarande justitieminister att de ”lappska” rättigheter som lagen bestämde endast kunde tillfalla de samer som ägde renar eller arbetade med renskötsel.

 

Den här påverkar kåtans historia eftersom den jakt- och fiskesamiska familjen Gimvall förlorar sina samiska rättigheter 1928 i samband med den nya renbeteslagen. Lagen definierar att samer med renar har nyttjanderätt på de traditionella samiska markerna och att dessa samer skall organisera sig i samebyar. Rennäringslagen ärvde den tidigare lagens indelning, vilket innebär att endast en minoritet av de svenska samerna idag tillåts nyttja sina traditionella marker. Hade familjen haft en ren skulle de kunna bygga sin kåta utan bygglov och historian hade slutat där. Istället målas den verklighet samerna utanför samebyarna lever i, utan rättsligt skydd för sitt materiella kulturarv.

 

Statens indelning av folket har inneburit att bilden av kulturen och folket är fläckad av kolonisatörens syn på kulturen och folket. Det har för den samiska kulturen inneburit ett beroende av rennäring där rennäringen anses vara en kulturbärare. Bilden förstärks när staten, bokstavligt, bränner bort de delar av kulturen som den inte anser vara rätt.

 

 

Daniel Holst

S-studenters urbefolkningspolitiska nätverk

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *