Detta är det sjunde inlägget i en serie om kandidaterna till S-studenters förbundsstyrelse 2012. Se här för vidare information.
Mitt namn är Emil Johansson, jag är 24 år, studerande master i Statsvetenskap med inriktning mot politik och kön vid Stockholms Universitet. Jag kandiderar till S-studenters förbundsstyrelse 2012 – 2013 av flera skäl. Det första och viktigaste är enkelt. Jag är övertygad om att Sverige behöver en stark socialdemokrati och en sådan är i behov av en stark studentrörelse som bidrar med evidensbaserad idédebatt för att föra politiken framåt. I en sådan vill jag bidra på de sätt jag kan. Att få förtroendet som ledamot i förbundsstyrelsen och vara med i det fortsätta utvecklandet skulle vara en stor ära.
Jag har varit aktiv i S-studenter och då framförallt Socialdemokratiska Studentklubben (SSK) sedan dagen efter valet 2010. Efter ytterligare ett förlustval som inte minst resulterade i att ett främlingsfientligt parti tog plats i Sveriges Riksdag var måttet rågat för mig. Jag bytte ett gediget engagemang inom idrottsrörelsen till Socialdemokratin, sedan dess har engagemanget bara vuxit och känslan att S-studenter är en unik och viktig aktör inom formerandet av en modern Socialdemokrati har stärkts för varje vecka, under förra året fick jag möjligheten att vara med och utveckla SSK som vice ordförande. Jag kommer ursprungligen från Trollhättan och min politiska kompass har skapats av en uppväxt där klassklyftorna varit tydligt närvarande – men också av en uppväxt inom föreningssverige där jag fått en övertygande tro på att vi tillsammans kan föra utvecklingen framåt.
Inom idrottsrörelsen har jag haft förtroendeuppdrag lokalt, regionalt och nationellt både inom
Svenska Orienteringsförbundet och Riksidrottsförbundet. Från en tidigare roll som vice ordförande
i Riksidrottsförbundets Ungdomsråd har jag med mig erfarenhet från hur det är att leda en liten
aktör inom en stor rörelse, en erfarenhet jag tror mycket kan liknas vid S-studenters position i
Arbetarrörelsen.
Jag vill bidra organisatoriskt…
Jag kandiderar för att jag tror att jag kan bidra i utvecklandet av S-studenter. Idéhistoriken Christer
Skoglund som har skrivit en avhandling om S-studenter och studentrörelser i stort menar att
politiska studentrörelser historiskt ansetts ha ett ansvar att påverka politiken, att bilda men också
att ideologiskt och moraliskt påverka. Det låter måhända högtravande – men jag är övertygad om
att Socialdemokratin är i behov av en sådan rörelse. För att vi ska bli denna kraft behöver vi ta
tillvara på våra resurser på ett effektivt sätt. Det handlar å ena sidan om att förbundsledning och
förbundsstyrelse vågar göra prioriteringar och lägga våra knappa resurser på rätt saker. Men det
handlar också om att utnyttja de starka ideella krafterna som finns i våra klubbar runt om i landet.
Jag vill som förbundsstyrelseledamot vara med och öka samarbetet mellan klubbarna. Det ska
givetvis ske på klubbarnas villkor och utifrån klubbarnas intresse, men förbundet bör ta ett ansvar
för att öka det klubböverskridande samarbetet. Enskilt kan vi påverka i det lilla men tillsammans
kan vi påverka mer. Det är min övertygelse. Därför har jag också motionerat om framtagandet av en
plan för klubböverskridande samarbete. Det kan handla om initierandet av regelbundna video- eller
telefonmöten mellan klubbordförandena. Regionala kurser (något som har startats mellan Stockholm
och Uppsala) eller forum för utbyte där vi kan dela med oss av idéer.
Jag vill bidra politiskt…
Idag existerar mängder med spännande politiska diskussioner inom vårt förbund. Det är bra och
viktigt. Men det räcker inte. För att vi ska vara relevanta i annat än att enbart vara en arena för
politisk diskussion för rödgröna studenter behöver vi ta nästa steg. Under kommande verksamhetsår
vill jag därför se att S-studenter inför partikongressen vågar att prioritera en eller ett par politiska
frågor som får ett stort fokus såväl på förbundsnivå som klubbnivå där målet är att prestera konkreta
politiska förslag. Ett målmedvetet och tydligt kommunicerat idéarbete kommer också kunna locka
nya medlemmar till vår verksamhet. Kvalitet ger kvantitet.
Personligen ligger de feministiska och jämställdhetspolitiska reformerna mig varmt om hjärtat.
Jag tror också att S-studenter kan vara en stark och seriös röst i den feministiska debatten såväl
internt inom partiet som i samhället i stort. Jag skulle därför gärna som förbundsstyrelseledamot
initiera ett reformprojekt kring den moderna familjepolitiken. Hur skapar vi en hållbar tillvaro för alla
människor? En politik som går bortom RUT/ROT-avdrag och jämställdhetsbonusar.
Även om det finns mängder med spännande och angelägna politiska frågor finns det en som
bör prioriteras som S-studenters viktigaste fråga. S-studenter bör ta en stor plats i miljö och
klimatdebatten. För att världen ska klara den enorma utmaning som klimatkrisen innebär behövs
en ny radikal vänsterpolitik. Den behövs, lokalt, nationellt, regionalt och inte minst globalt. Idag
styrs 24 av 27 EU-länder av konservativa regeringar, regeringar som gärna pratar men i praktiken
lämnar ansvaret till någon annan. Samtidigt, i ett läge där politiken totalt misslyckats har inte
Socialdemokratin förmått skapa en seriös och hållbar politik för klimatet. Det måste vi vara ärliga
med. S-studenter kan orimligen lösa hela världens klimatproblem – däremot kan vi ta rollen som
Svenska Socialdemokratins främsta miljökämpar. Vara den del av rörelsen som presenterar väl
underbyggda genomförbara och radikala förslag. För det är som flera av partiets företrädare säger.
Miljön behöver en Socialdemokratisk regering. Till det behöver tilläggas – men först behöver
Socialdemokratin en miljöpolitik.
Detta är stora ord om förbundets framtid. Jag är väl medveten om att det i det vardagliga
styrelsearbetet handlar mycket om prioriteringar, akuthanteringar och kortsiktighet. Jag vill som
ledamot i den vardagen försöka orka lyfta huvudet och våga sätta upp ambitiösa mål för vår
verksamhet. Vill du kommentera, diskutera eller säga emot? Hör gärna av dig!
Emil Johansson, SSK.
Kandiderar till förbundsstyrelsen.
