Förbundsordförandekandidat: Magnus Nilsson, GSHF

Okategoriserade

Förbundsordförandekandidat: Magnus Nilsson, GSHF

By Erik Vestin ⋅ april 4, 2012 ⋅ Post a comment

Filed Under fskandidater2012

Detta är det sjätte inlägget i en serie om kandidaterna till S-studenters förbundsstyrelse 2012. Se här för vidare information.

Därför ställer jag upp för omval som ordförande för S-studenter

I juni 2010 blev jag vald till ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet
och det är även en post som jag omvaldes till under kongressen i Malmö under 2011.
Uppdraget som ordförande för S-studenter har varit otroligt inspirerande och jag
har svårt att beskriva hur stolt jag var dag känner mig över min roll i Sveriges mest
progressiva politiska förbund. Arbetet som vi alla tillsammans gjort under de senaste
åren har flyttat vårt förbund framåt och gjort oss till något större än ett enskilt
särintresse inom socialdemokratin. Vi har växt till en bro mellan arbetarrörelsen och
akademin, en organisation som jag nu hoppas få privilegiet att fortsätta leda ytterligare
ett år.

Jag skulle vilja ta den här chansen att beskriva för Libertas läsare vad jag ser som
utmaningar för förbundet men även min politiska vision i de samhällsfrågor som jag tror
är tongivande för vår samtid. Jag hoppas med detta ge medlemmarna i S-studenter en
bättre inblick i och förståelse för min kandidatur.

Att politiskt intresse inte kan isoleras till ett sakpolitiskt område upptäckte vårt förbund
långt före min tid och tidigt blev det uppenbart att S-studenter därför inte bara kunde
vara ett förbund för de vars intresse handlade om högskolepolitik. Studentförbundet
tog det istället som sin uppgift att engagera politiskt intresserade socialdemokrater
vid landets högskolor och universitet. Att vara en naturlig mötesplats för progressiva
studenter vars största intresse är politiska debatter blev ett signum för många av våra
klubbar och jag har själv upplevt studentförbundet som en plats med högt i tak och där
politiska konflikter kan stötas mot varandra på ett sätt som jag aldrig upplevt någon
annanstans.

S-studenter har under flera år varit ett forum för idédebatt och vi har alltid
eftersträvat att dra de breda penseldrag som arbetarrörelsen ibland missat. Efter att
socialdemokratin under flera år gått på politiska motgångar i val finns det nämligen
en brist på djupgående analys. Varför just nu? Varför rasar socialdemokratin i hela
Europa samtidigt? Och vad är det i vår samtid som får väljarna att se oss som mossiga,
bakåtblickande och ur fas med sin tid? Detta trots att det knappast finns brist på
politiska utmaningar.

Den kraftigt eskalerande ojämlikheten inte bara mellan stater utan framförallt inom
länder är en utveckling som vi inte sett sedan första halvan av 1900-talet. En våg
av gröna partier som över hela Europa lyckats organisera unga progressiva för den
radikala miljöpolitik som socialdemokratin borde varit de första att anamma. En
medelklass som i allt högre utsträckning ifrågasätter varför deras intressen skulle
sammanfalla med låginkomsttagares, sjukskrivnas eller arbetslösas – detta trots att
medelklassen själv på många sätt blivit fastlåsta i en belånad inkomstökning som under
de senaste årens finanskriser alltmer visat sig vara en chimär. Och kanske allvarligast
av allt är den främlingsfientlighet vars fascistiska förtecken i många fall kan spåras till
nationalistismen och nazismen. En främlingsfientlighet som på många platser lockar till
sig de klassiskt socialdemokratiska arbetarklassgrupperna som känner en uppgivenhet
och frustration över att förlora sin egenmakt i samhället.

Att socialdemokratin som ideologi är hotad vore en överdrift men att arbetarrörelsen

som rörelse är i ett kritiskt och svårt läge är däremot svårt att förneka. Det S-studenter
som jag känner rädds inga heliga kor och accepterar inga givna sanningar i debatten
om vad socialdemokratin måste förmå. Jag är helt säker på att dessa frågor ligger för
vår generation av socialdemokratiska studenter att lösa och att indignationen över vårt
samhälles utveckling är precis den drivkraft vi behöver då vi gemensamt arbetar fram
nya politiska förslag.

Men S-studenter är ett litet förbund på bara drygt 1000 studenter och vår förmåga att
förändra den stora helhetsbilden måste ta avstamp i vår egen verklighet och de arenor
där vi kan politiskt påverka. Detta har i praktiken inneburit att på alla sätt och inom alla
platser där vi finns representerade visa hur vårt relativt lilla förbund kan framhäva och
mejsla våra medlemmars kunskaper och erfarenheter till skarpa politiska förslag. Vi har
under de gångna åren gjort detta genom b.la vårt forskarnätverk, Wigforssakademin,
medverkan på förtroenderåd, kongresser, konferenser och mycket mer.
Genom idogt politiskt arbete har vi också fått en naturligare roll som
samarbetsorganisation gentemot vårt moderparti. Ett samarbete som gett resultat
i form av åtskilliga gemensamma artiklar, kampanjer och framträdande roller i
rapportskrivande.

Jag har aldrig tolkat min roll som ordförande på så sätt att mitt ord är lag eller att
studentförbundet skulle behöva en tydlig ledare som kan ”peka med hela handen”.
Jag har istället sett min roll i att sammanföra de i vårt förbund som kan stärka och
utmana varandra men samtidigt försöka lyfta fram S-studenter som en helhet i alla
sammanhang där jag getts möjlighet. Att stärka förbundets roll i samhällsdebatten
samt inom arbetarrörelsen har – och är fortsatt – min ambition. Mitt val att ställa upp
till omval vilar på att jag inte känner mig färdig med detta arbete utan tror att jag med
erfarenheter från tidigare år kan ge S-studenter en än mer framträdande roll under det
viktiga politiska arbetet i året som kommer. Exempelvis i arbetet med partikongressen
och revisionen av partiprogrammet.

Om ni på kongressen 2012 väljer att välja om mig har jag tre områden där jag önskar att
förbundet kunde bli ännu bättre och politiskt skarpare under det kommande året.
Feminismen har alltid varit en viktig fråga för studentförbundet och är en av de
viktigaste politiska frågorna idag och imorgon. Trots hårt arbete har vi fortfarande inte
sett den individualiserade föräldraförsäkringen genomföras och inkomstskillnader
mellan män och kvinnor består i yrkeslivet. Mycket politiskt arbete kvarstår i detta
område. Vi måste också alltid arbeta för att utmana och förändra de strukturer som
inte ger alla medlemmar samma chans att komma till tals och påverka. S-studenter är
ett feministiskt förbund. Det innebär dock inte att vi är ett jämställt förbund och vi har
lång väg kvar för att uppnå jämställdhet. Vårt förbund innehåller precis som samhället
i stort många strukturer och jämställdheten på nationell liksom lokal nivå måste tas
på allvar eftersom den snabbt halkar tillbaka när vi inte aktivt arbetar med frågan. Alla
som kommer till vårt förbund ska känna sig välkomna och vara medvetna om att i S-
studenter är det aldrig acceptabelt att ditt kön påverkar dina möjligheter till inflytande.
Jag ser det som en central politisk och organisatorisk fråga för nästa år att arbeta för ett
förbund där strukturer bekämpas och patriarkatet motverkas.

Påverkan gentemot övriga samhället. Vi har lagt väldigt mycket kraft och energi på att
påverka internt i arbetarrörelsen men det är också hög tid att vi visar framfötterna i det

allmänna opinionsbildandet. S-studenter måste arbeta mer med att ta plats i debatten
men samtidigt se till att vi aldrig förpassas till bara en åsiktsmaskin. Här handlar det
om att tydligt visa att S-studenter bygger sina uttalanden på kunskap och fakta. All vår
verksamhet, bokproduktion, politiska program samt medlemmarnas sakkunskap ska
användas. Våra rapporter och skrifter får aldrig bli hyllvärmare utan ska alltid användas
som underlag för våra åsikter och utspel.

Stärka vår roll i arbetarrörelsen. Det är min övertygelse att S-studenter spelar en
otroligt viktig roll när det gäller att vara en bro mellan akademin och arbetarrörelsen
men vi måste bli bättre. Fortfarande organiserar vi alltför få. Drygt tusen medlemmar är
för lågt i ett land med nästan 400 000 studenter och där vi bör ha som mål att organisera
alla progressiva studenter som tror på jämlikhet, jämställdhet och solidaritet som
grundbult i ett fungerande samhälle. Dessutom måste vi fortsätta att visa på vilket sätt
vårt förbund kan ta in kunskap och forskning från våra universitet och högskolor och
förmedla dessa till arbetarrörelsen.

S-studenter är en feministisk rörelse, en progressiv rörelse med en fot i arbetarrörelsen
och en i akademin, vi är en skarp och öppen rörelse med ett vitalt, öppet och utmanande
debattklimat, vi är en oas för den politiske studenten. S-studenter är en organisation
som jag vet har otroligt mycket mer att ge och i det arbetet hoppas jag få ert förnyade
förtroende som ordförande.

Magnus Nilsson, förbundsordförande för S-studenter