Trots att frågan om individualiserad föräldraförsäkring har stötts och blötts inom det socialdemokratiska partiet i 40 år, och trots att många säger sig vara ense om reformens förträfflighet, är det fortfarande inget som partiet säger sig vilja driva aktivt. Elin Carlsson från Laboremus har studerat hur Socialdemokraterna har hanterat frågan och ställer sig frågande till varför det verkar vara så kontroversiellt att genomdriva en reform som så många tycker är så viktig.
Foto: Klas-Herman Lundgren
Vi vet idag att det ojämlika uttaget av föräldraförsäkring är roten till mycket av ojämställdheten i Sverige. Att kvinnor tar ut 76 procent av föräldraledigheten leder till kvinnors sämre ekonomi, lön, psykisk hälsa, pension, karriärsmöjligheter och så vidare. Detta gäller kvinnor både med och utan barn. Det mest effektiva botemedlet är mer politisk styrning av försäkringen medan andra metoder i jämförelse är verkningslösa. Det kommer att ta 59 år innan föräldraledigheten tas ut jämnt och 160 år innan arbetsmarknaden är jämställd. Allt detta vet vi, inklusive Kristdemokraterna. Varför stöter frågan om en individualiserad föräldraförsäkring istället ständigt på patrull? För den som vill ha den långa förklaringen kan läsa min kandidatuppsats och den som vill ha den kortfattade kan fortsätta läsa.
Föräldraförsäkringen var en viktig jämställdhetsreform men symboliserar dock det svenska samhällets självbild av att vara jämställt. Då knappt några bindande krav ställs på männen har försäkringen fått motsatt effekt, en av Europas mest könssegregerade arbetsmarknader. En individualiserad föräldraledighet skulle omöjliggöra att någon av föräldrarna överlåter sina föräldrapenningdagar till den andra föräldern. Således handlar det inte om att ”politikerna ska tvinga pappor att vara hemma”, utan om att anpassa föräldraförsäkringen till övriga försäkringar. Det hävdas vidare att det är viktigt att värna om valfriheten. Föräldraförsäkringens konstruktion grundas dock i att kvinnor och män värderas olika. När uppdelningen av föräldraförsäkringen hänvisas till köksbordet gynnas mäns valfrihet och cementerar kvinnors ofrihet. Jämställdhet blivit en privat angelägenhet som varje familj själv ska åstadkomma. Det är även en myt att ett ojämnt uttag av föräldraledighet är ett beror på att män oftast har högre lön. Kvinnor tar dock mer ledigt även när de har högre lön. Således är det inte främst privatekonomin, utan kön, som förklarar varför föräldraskapet delas ojämlikt. Föräldraförsäkringen kan alltså ses som en kvinnoreform på männens villkor och att den inte har utformats efter att på riktigt ändra könsmaktsordningen.
Vi kan fortsätta konstatera att jämställdhet är viktigt men när föräldrar sätter sig vid köksbordet kommer mäns karriär att vara viktigast och när arbetsgivaren ska anställa ser hen kvinnan som en vandrande livmoder och mannen som en investering. Det verkar råda en politisk vilja om jämlikt föräldraskap men när det väl kommer till kritan får jämställdhet kliva åt sidan till förmån för andra idéer och reformer. Politiska reformer som utmanar männens makthierarki är inte populära men det som kan ta jämställdheten framåt är politik. Få pratar om det obetalda arbetet som kvinnor i betydligt större utsträckning gör än män. Att någon lagar mat är en förutsättning för jobb. Varför exkluderas då frågan om föräldraförsäkringen från jobbdebatten? Vad kan vara viktigare än att ge kvinnor samma möjligheter till jobb och hållbar ekonomi som män?
Elin Carlsson, Laboremus
Hennes kandidatuppsats finns att ladda ner och läsa här.
