Foto: Emma Nilsson
Emma Nilsson skriver om ännu ett intryck och besök i Kapstaden där ett möte med sydafrikanska motsvarigheten till ABF skickade med ett medskick till S-studenter.
Det är vår första dag i Kapstaden och vi ska träffa organisationen IFWEA (International Federation of Workers’ Education Association). Vi har valt att gå rakt igenom Kapstaden, från det välbärgade området Green Point till Salt River, ett mindre välbärgat område som tidigare var stadens textilindustriområde. Vi slås av skillnaden, från höga murar, vackra hus, elstängsel till höghus och rusningstrafik mitt i Kapstaden till ett myller av folk, ruffigare hus och en tydlig industrikänsla. Det som dock slår oss mest är att hudfärgen på människor bryts nästan rakt av när vi kommit in i området Salt River, det är nog där det slår mig först att apartheiden fortfarande är närvarande 20 år sedan apartheidregimens fall.
Efter att ha gått i lite mer än en timme så kommer vi fram till Community House. Det är en fin liten orange byggnad och vi möts av att någon spraymålat ”remember Marikana” för att påminna oss om massakern vid gruvan i Marikana 2012. Vi möter IFWEA:s generalsekreterare Sahra Rykleif. Vi blir visade in i ett rum fullt med böcker och några kvinnor och män som sitter och studerar. För det är det som IFEWA handlar om, studier och folkbildning. De har ett nära samarbete med ABF och finska och norska motsvarigheter och stödjs av Olof Palme Internationella Center.
Sahra berättar för oss om byggnadens historia, för den har varit med om mycket. Community House har funnits sedan sent 80-tal och 1994 var Community House ANC:s huvudkontor. Här har människor samlas och bildat varandra, fört diskussioner och drivit arbetarrörelsen framåt. Man ser på Community Houses väggmålningar att det finns mycket historia i väggarna, här har historia en gång skapats. Här trängs än idag en hel del föreningar och organisationer inom arbetarrörelsen, bland annat sydafrikanska motsvarigheten till LO.
Men Community House är inte vad det brukade vara. Sahra berättar om när hela huset var fullt av människor, att det alltid var folk överallt, nu sitter det ett fåtal personer i huset och arbetarna vet inte om att Community House finns där för dem. Samtidigt måste mycket göras med lokalerna, de måste göras tillgängliga och modern teknik måste införskaffas, men det finns inte tillräckligt mycket resurser. IFWEA vill få fler i Kapstaden att veta om deras arbete, att de är där för att bilda och utbilda och att de tror att förändring kommer ifrån gräsrötter. Även om apartheidregimen har störtats för 20 år sedan så finns det fortfarande stora problem kvar, saker som måste förändras. Sahra riktar också kritik mot ANC och att de inte längre upplevs som socialistiska och att de är ett högt nationalistiskt parti.
Precis som vi så tror Sahra alltså på att vi förändrar underifrån, att det är gräsrotsnivå som är det man behöver satsa på. IFWEA är likt ABF i mångt och mycket och de arbetar för samma saker men möts av lite olika utmaningar. IFWEA vill så gärna stötta och bilda arbetarna i Kapstaden och Sydafrika men arbetarna hittar inte till dem längre. Jag frågar om inte massakern i Marikana gjorde så att människor ville engagera sig, då svarade Sahra att det visst skapade engagemang men inte aktivism. De som engagerade sig gjorde ofta inte något mer med sitt engagemang utan var aktiva ett kort tag.
De arbetar nu med att utbilda andra i att starta studiecirklar och starta och leda organisationer, ett framgångsriktarbete som börjar ge frukt, men mycket arbete återstår. IFWEA har stora utmaningar framför sig, precis som stora delar av Sydafrika, men också många organisationer i Sverige, vi måste hitta människor som aktivera sig mer i arbetarrörelsen och göra det på långsikt. Vi måste bilda oss och fortsätta att bilda andra. Den svenska arbetarrörelsen är bra på att bilda och engagera men detta måste nå fler.
Mötet med Sahra var inspirerande då hon med sin stora levnadsglädje och sitt engagemang för IFWEA och Community House spred ett hopp om att vi inte ska sluta kämpa och bilda oss, vi måste fortsätta även när det är tufft. Hon uppmannade oss som studenter att engagera oss mer i folkbildning och ta större plats inom ABF i Sverige. Ett råd som jag absolut tycker vi ska ta till oss.
Emma Nilsson
Libertas
