1910 uppmärksammades internationella kvinnodagen för första gången. Det är ingen slump att det var på en söndag. Förr var söndagar de enda dagarna då arbetarklassens kvinnor var lediga.
105 år senare har vi fått allmän och lika rösträtt, lediga lördagar, föräldraförsäkring och särbeskattning, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Och vi måste fortfarande prata om själva den feministiska idén, utgångspunkterna för den feministiska kampen.
Feminismen måste ha ett dubbelt perspektiv. Kvinnan både finns och finns inte. Kön konstrueras socialt och kulturellt, utifrån detta manssamhälles villkor, och är således i grund och botten en fiktion. Samtidigt måste vi förhålla oss till detta faktum, denna produktion av fiktiva sanningar, och se dess konsekvenser. Kön är lögn, men verkligheten det producerar är sann. Kön är en politisk realitet. Orättvisorna verkliga. Feminismen måste belysa dessa orättvisor, och parallellt arbeta långsiktigt med att göra kön irrelevant som kategori. Släpp människan loss, det är vår.
I detta arbete krävs konkreta reformer. Libertas redaktion har feministlistan. Vi ger regeringen, patriarkatet och alla andra kraven vi vill se infriade. Håll till godo – agera!
1.Individualiserad föräldraförsäkring: kvinnor tar i genomsnitt 75 procent av föräldraledigheten. Sakta knappar männen in, men vi kommer få vänta länge innan föräldrar tar ett delat och lika ansvar för sina barns första år. Det finns tusen goda anledningar till att inte dela föräldraledigheten jämnt. Den som önskar se jämställda föräldraskap måste därför ge konkreta möjligheter för föräldrar att dela lika. De redan öronmärkta dagarna i föräldraförsäkringen har bidragit till ett jämnare uttag av dagarna, men forskning visar att kvinnors löneutveckling bromsas upp av barnafödande. En individualiserad försäkring kan skapa överblickbarhet och förutsägbarhet.
2. Subventionerade preventivmedel: marknaden för preventivmedel är stor men kvinnor som söker råd kommer att få en begränsad rekommendation av sin barnmorska. De rekommendationer Sveriges kommuner och landsting (SKL) sedan förra året ger riskerar att spä på ekonomiska ojämlikheter, menar många barnmorskor. På listan över rekommenderade preventivmedel saknas mycket. Många av de läkemedel som finns med på listan ger dessutom biverkningar som minskad sexlust och depression. Kvinnor som söker preventivmedel måste ha rättvisa chanser – moralism och hormonhypen behöver utmanas. Kvinnor bär idag en stor del av det reproduktiva ansvaret – att på riktigt individanpassa preventivmedelsrekommendationer är det minsta samhället kan göra för att utjämna klyftan.
3. Rätt till heltid: bara en av tio arbetarkvinnor arbetar frivillig deltid. Ett långt och utbrett deltidsarbete leder till lägre pensioner och missnöje. Deltidsarbete är norm i kvinnodominerade sektorer. Normen måste brytas och de offentliga arbetsgivarna måste ta sitt politiska och historiska ansvar för att så sker. Det går att avtala bort deltidsnormen.
4. Skattefinansiera mensskydd: kvinnor lägger i snitt ut 54 000 kronor på mensskydd under ett liv, en kostnad halva befolkningen slipper. Mensskydd är möjliga att subventionera men det krävs förstås politisk vilja. Mensskydd är är en basvara – erbjud hållbara mensskydd som menskoppar till de som vill. Börja vid nästa budget.
5. Jämställd fördelning av forskningsmedel: kvinnor är i majoritet på grundutbildningar men ju högre upp i universitetens hierarki vi rör oss desto fler män på maktpositioner. Av landets professorer är under hälften kvinnor. Universiteten är skådeplatser för en syn på kön och kompetens som vi sedan länge trodde oss hade lämnat. Forskningsmedel tilldelas i lägre utsträckning kvinnor som med huvudansvar för barn och hem ofta inte hinner vara lika produktiva som sina manliga kollegor. Ett fördelningssystem som inte är blint för makt och kön måste komma till.
6. Jämställda pensioner: Den som har tur blir gammal. Den som är kvinna och blir gammal blir med stor sannolikhet fattig. Hälften av alla landets kvinnor tvingas leva på en inkomst mellan 5000 till 8000 kronor visade pensionsutredningen från 2013. Deltidsarbete, låga löner och lång föräldraledighet bidrar till att kvinnors pensioner dalar. Med inkomster under fattigdomsgränsen tvingas många stanna kvar i relationer eller leva nära avgrunden. Pensioner att leva på är en fråga om frihet och anständighet. Strävan efter jämställdhet kan inte göra halt vid ålderdomen.
Libertas redaktion
