Fel fokus i trygghetsdebatten

 

 

I sin text “Trygghet är en viktig S-fråga” menar Johan Gynnhammar att det är viktigt för Socialdemokraterna att fokusera på frågor om trygghet. Detta för att de områden där otryggheten breder ut sig mest är arbetarklassområden, medan folk i välbärgade områden i stort känner sig trygga. Det är ju en rimlig ståndpunkt som man kan ha.

 

 

Problemet med debatten om trygghet är att den baserar sig på känslor och inte på fakta. Människor kan känna sig otrygga även om brottsstatistiken talar för något annat. Socialdemokraterna baserar inte sin valplan på en egen samhällsanalys utan på människors vanföreställningar om brottsstatistik. Eftersom Socialdemokraterna är det ledande partiet i landet har de ett ansvar för att politiska beslut baseras på rationalitet och fakta, inte på människors vanföreställning om hur världen är beskaffad.

 

 

Låt oss titta på hur brottsstatistiken ser ut: antalet anmälda brott mot liv och hälsa var år 2001 62 384 stycken. Valåret 2006 var denna siffra 80 728 stycken. År 2010 var de anmälda brotten 93 030 stycken. 2014 var siffran 89 476 stycken. Brott mot liv och hälsa innefattar brott med dödlig utgång eller olika former av misshandel. Vad man kan se är en kraftig ökning av antalet våldsbrott under perioden 2001-2010 medan siffran är stabil under perioden 2010 och framåt.

 

 

Om vi tittar på antalet anmälda brott totalt var siffran 1 039 850 år 2006, 1 126 324 år 2010 och samma siffra år 2016 var 1 260 275. Vad vi kan läsa av det här är att det inte har skett någon kraftig ökning av antalet anmälda brott sedan 2006. Vad vi mer kan se är att antalet våldsbrott är en liten del av antalet brott totalt. Siffrorna är hämtade från SCB och redogör för anmälda brott mot brottsbalken.

 

 

Då kan vi fråga oss, är vi mer otrygga nu än vad vi var valåren 2006, 2010 och 2014? Om svaret är nej så kan man ju undra varför otryggheten inte var viktiga valfrågor då. Om svaret är ja, så kan vi dra slutsatsen att det inte handlar om att människor lider större risk att utsättas för brott än tidigare. Alltså otryggheten måste handla om något annat.

 

 

Vad är då den mest utmärkande förändringen i samhället sedan år 2001? Det är de förändrade maktförhållandena på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna har fått mer makt, medan löntagarna fått stå tillbaka. Den socialdemokratiska analysen av otrygghet måste vara materialistisk – den beror på otrygga anställningar, och en osäkerhet inför våra socialförsäkringssystem om man blir sjuk eller arbetslös. Men detta nämns knappt av socialdemokrater, vilket är underligt.

 

 

Frågor rörande trygghet är viktiga. Men vi ska inte bekräfta människors vanföreställningar och rädsla att utsättas för brott. Istället borde vi göra rationella analyser utifrån fakta – det är hela poängen med ett upplyst samhälle. Debatten om trygghet borde inte handla om brott

och straff, den borde handla om socialförsäkringar. Det är ett tydligt vänsterperspektiv på trygghet. Människor i arbetarklassområden är mer beroende av A-kassa och sjukförsäkring än folk i välbärgade områden som har stabila anställningar och en säker inkomst.

 

 

Oskar Johansson

 

Libertas redaktion

 

Bild: “Potatisätarna” av V. van Gogh

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *