Stockholms läns landsting, SLL, och Stockholms lokaltrafik, SL, har stora ekonomiska problem. I september höjs avgiften för Stockholms lokaltrafiks månadskort med 110 kronor. Det totala priset för ett månadskort blir då 900 kronor.
Jag har en hel del att säga om det.
I dag betalar stockholmaren i praktiken trippelt för sitt nyttjande av kollektivtrafik.
Dels genom landstingsskatten. 2013 finansierades 47,7% av SL:s verksamhet med skatteintäkter.
Dels betalar vi genom avgifter. Att Moderaterna i landstinget nu verkar vilja återinföra en enhetstaxa i stil med den som Socialdemokraterna prövade under 2006 är en oväntad framgång, men bör betraktas i ljuset av kommande chockhöjning av månadsavgiften med 110 kronor.
Dessutom betalar resenärerna genom att bli visuellt förnedrade av den infantila reklam som pryder varje buss, varje tunnelbanestation, varje tunnelbanekupé och varje busshållplats.
Skatt. Avgift. Reklam.
Det ska tilläggas att det inte är något nöje att åka kollektivt. Det är ett nödvändigt ont. Alla människor som regelbundet tar pendeltåget under vinterhalvåret förstår vad jag menar.
Moderaternas lösning på att slippa ta politiskt ansvar för sin misskötsel av SL är att hunda efter plankare. Kapitalsvaga plankare blir förklädet som får gömma högerns inkompetens. Det får mig att tänka på kejsar Nero som i sin strävan efter att tillförskansa sig attraktiv mark tuttade eld på hela Rom och sedan beskyllde de kristna. De som står längst ned i klassamhällets hierarki är lätta att måtta sparkar på.
Som fritidspolitiker i Stockholms läns landsting har jag fått höra många obehagliga omdömen från högern apropå plankare. Plankare ställs explicit mot “hederliga människor som vill betala för sig” – det är ett faktiskt citat av en moderat landstingspolitiker. Som om det vore något nöje att planka. Trygghetsargumentet brukar framhållas som en anledning till att stävja plankning. Övriga resenärer påstås uppleva plankare som ett otryggt inslag i kollektivtrafiken. Personligen upplever jag razziorna av biljettkontrollanter som betydligt mer hotfulla än personen som diskret tar rygg på mig bakom spärren, men hur som helst. Politikerna ska lyssna på sina väljare, och ta deras ängslan på allvar. Om de folkvalda upplever att andra medresenärer störs av plankare kan man vara pragmatisk och bygga bort problemet. Genom att ta bort de dyra och dysfunktionella spärrarna vid tunnelbanestationerna. Men det är inte Moderaterna intresserade av. Det är plankarna som “ska stå sitt kast”, som den redan citerade moderatpolitikern också sa.
För Moderaterna handlar det om en ideologiskt motiverad jakt på fattiga. En lutherskt präglad attityd av förakt gentemot de som inte “gör rätt för sig”. Plankarna fuskar. Plankarna stör. Plankarna är banditer, kriminella, tjuvar. Den moderata verklighetsuppfattningen är som en Disneyfilm, med tydligt definierade onda respektive goda karaktärer.
Dessutom blir plankningen rök och speglar i Moderaternas tjänst: genom att stigmatisera plankare får Moderaterna en syndabock att gömma sig bakom. När de hävdar att det är kapitalsvaga plankare som dränerar SL på pengar slipper Alliansen ta politiskt ansvar för att själva ha kört landstingsekonomin i botten under snart nio år. Den maniska realisationen av offentliga vårdcentraler, att Nya Karolinska spräcker budgeten med tio miljarder (!) samt missriktade trafikinvesteringar med NK Express som moderat kronjuvel, är naturligtvis vad som i verkligheten undergräver landstingsekonomin.
De nya tunnelbanespärrarna som installerades 2012 kostade 140 miljoner kronor att uppföra. En av spärrarnas medeltida finesser är att de piper öronbedövande om de upplever att någon plankar. Kapitalsvaga element ska stigmatiseras. De ska rodna av förödmjukelse.
En parentes i sammanhanget är att trafiknämnden är den högst arvoderade nämnden i Stockholms läns landsting.
Kapitalsvaga personer har också behov av rörelsefrihet. Det är dyrt med bil, och saknar man fast anställning eller jobb överhuvudtaget är SL:s månadskort en enorm utgift varje månad. Att höja denna avgift skapar förstås inga incitament för plankarna att omvända sig. Moderaterna gör det mindre attraktivt att åka kollektivt. Att landstinget ska medfinansiera Förbifart Stockholm, en smutsig motorväg, blir som ett gapskratt på en begravning i sammanhanget.
Genom att underblåsa ett klimat där en viss grupp anklagas för att vara grus i maskineriet producerar Moderaterna ett samhällsklimat där medborgare övervakar och kontrollerar varandra. Där medborgarna skäller på kapitalsvaga medmänniskor i stället för att avkräva kompetens och ansvar av landstingsmajoriteten.
Man behöver inte vara för en helt avgiftsfri kollektivtrafik. Men det kan inte vara så dyrt att åka kollektivt som det är i dag. I september blir det ännu dyrare. Landstingsekonomin är en komplicerad historia. Att helt sonika höja landstingsskatten kan få negativa fördelningspolitiska konsekvenser, eftersom det är en platt skatt. Men det är inte rimligt att avgiftssamhället expanderas. Det är inte rimligt att betala trippelt för att få förmånen att åka lite tvärbana, buss eller tunnelbana. Det är heller inte sympatiskt med en politik som konsekvent sparkar nedåt.
I stället för att investera i ett helt tekniskt och administrativt system som går ut på att sätta fast fattiga personer, kunde man fokusera på att erbjuda Stockholms läns medborgare en god samhällsservice. Man skulle frigöra mycket kapital genom att dra ned på SL:s rådande övervakningsuppdrag. Sverige är ett land med växande klassklyftor. Sverige är ett land som borde gå före i utvecklingen mot en grönare samhällsordning. Sverige är också ett land där en tredjedel av den vuxna befolkningen saknar körkort. I denna kontext är en billig och kvalitativ kollektivtrafik ett måste.
Ludvig Fahlvik
Libertas redaktion
