Socialdemokraterna måste våga vara mer progressiva. Annars riskerar partiet att missa vänstertåget som går nu. Libertas Simon Andersson analyserar det aktuella opinionsläget. Foto: Phil Jamieson

För ett par veckor sedan var det strejk här i landet. Fackförbundet SEKO kämpade för trygga anställningar. Mot dem stod en arbetsgivare som själv ville diktera villkoren för de anställdas trygghet och en borgerlighet som försvarade detta. Tågföretaget Veolia ville förvandla heltidsanställningar till tim- och deltidsanställningar. Personalen skulle tvingas söka om sina egna tjänster. Detta skulle resultera i lägre lön och otrygga arbetsvillkor.

Kampen var principiellt viktig för hela LO-sfären. Arbetsgivarna satte in stora annonser mot fackets aktioner i dagstidningarna. Högermotståndet var kraftigt, men också solidariteten med arbetarna. Många socialdemokrater, resenärer, aktivister och fackföreningar engagerade sig i solidaritet med de strejkande.

Vänsterpartiet gav stöd, Feministiskt initiativ gav stöd, LO gav naturligtvis sitt stöd. Men Socialdemokraternas ledare, Stefan Löfven, kunde inte ge sitt stöd åt de strejkande.
– Det är parterna som tar ansvar. Vi politiker överlåter till parterna att sköta relationerna sinsemellan. Det är viktigt att vi står upp för det, sa Stefan Löfvén till Sydsvenskan.

I och för sig gick Ylva Johansson ut med sitt stöd, liksom många andra socialdemokrater, men partiet kunde inte centralt ta ställning för facket. Trots att detta är en fundamental fråga för arbetsrätten.

Samtidigt varnar Svenskt näringsliv för att ”politisera arbetsmarknaden”. Det är klart att arbetsmarknaden är politisk. Vi fick till och med höra en folkpartist som öppet ifrågasatte strejkrätten. Vi har en höger som inte räds att alltid ta parti för företagen, även om de stundtals låtsas bry sig om arbetare.

Att ledaren för ett arbetarparti inte kan stå på arbetarnas sida i en arbetsmarknadskonflikt, samtidigt som borgarna så tydligt företräder arbetsgivarna, är beklämmande. När borgarna går på offensiven ställer vi oss och tittar på.

Både V och FI har framgångar, samtidigt som S står och stampar vid förra valets katastrofresultat. De mindre partierna uppfattas som modiga och progressiva. Om detta tassande runt viktiga frågor – exempelvis arbetsmarknaden – fortsätter kan vi lägga ner förhoppningarna på ett segerval. Risken är istället stor att andra rödgröna partier vinner på vår bekostnad.

Socialdemokraterna måste följa strömningarna i samhället, inte låta dem fångas av andra krafter. Stefan, lägg bort neutraliteten. Var offensiv. Facket satte ner foten mot osäkra anställningar – och de vann en delseger. Men om nästa seger ska vinnas måste S skärpa sig. Endast högern gynnas av en svag socialdemokrati.

Simon Andersson
Libertas