Fackförbunden i Bosnien-Hercegovina

Tidskriften Libertas mötte fackförbundet STBIH under sin reportageresa till Bosnien-Hercegovina.
Foto: Tidskriften Libertas

Bosnien-Herceogovina är ett av de mest splittrade länderna i Europa, med starka etnonationalistiska rörelser och en svag federal stat. Landet är även ett av Europas mest korruptionsdrabbade länder där många av de lagar som finns inte efterföljs som tänkt och där politiska partier har starkt inflytande över statliga och utomstatliga institutioner, medier och religiösa samfund. Hur ser arbetarrörelsen ut i ett sådant land där korruption och etnisk nationalism försvagar och splittrar landet och dess befolkning? Hur är fackföreningarnas verksamhet i ett sådant land?

Under vår resa har vi fått möjlighet att träffa flera politiska- och samhällsengagerade organisationer, däribland fackförbundet STBIH och en av dess representanter, Dražen Janko. Vid ett möte diskuterade vi arbetsförhållandena, fack- och arbetarrörelsen i Bosnien och fackens verksamhet och politiska förhållanden.

Men först, vilka är STBIH? STBIH står för Sindikat Radnika Trgovine i Uslužnih Djelatnosti BiH och är en bosnisk motsvarighet till fackföreningen Handels i Sverige. I Bosnien saknas ett gemensamt paraplyförbund likt LO i Sverige och Norge, där är snarare STBIH ett förbund för flera lokala fackföreningar inom samma verksamhet. STBIH har ett medlemsantal på runt 12.000 medlemmar, varav 72% är kvinnor och 28% under 30 år. Förbundet är organiserat på lokal, regional (kanton) och nationell nivå.

Hur ser arbetsförhållandena ut i Bosnien-Hercegovina?

Innan vi går djupare in på fackrörelsens utsträckning och verksamhet i landet så ska vi först sammanställa lite grundläggande information om arbetsförhållandena i landet. Den genomsnittliga lönen i federationen Bosnien-Hercegovina (inte landet) är 1100 bosniska mark (BAM), motsvarande ungefär 1779 svenska kronor (SEK) i månaden, och minimilönen är 543 BAM (~900 SEK).

Samtidigt så är levnadsomkostnaderna för en familj på fyra ungefär 2668 BAM (4.300 SEK) i månaden enligt fackförbundet Federation of Independent Trade Unions in Bosnia-Hercegovina. I huvudstaden Sarajevo är genomsnittslönen ~54.000 BAM/år (87.300 SEK) eller 4500 BAM (7.300 SEK) i månaden före skatt. I Sverige är motsvarandet närmare 37.000 SEK i månaden med en levnadsomkostnad på mellan 32.600 SEK per månad för en familj på fyra (utan hyra). 

I våra samtal med STBIH fick vi även veta att medan 40 timmars arbetsvecka är den juridiska arbetsveckan så efterföljs denna sällan inom flera branscher, där helger och röda dagar i praktiken även är arbetsdagar. Medan detta såklart även gäller i resterande världen, till exempel för sjukvårdspersonal på helger, så kompenseras inte detta i ledighet eller högre lön för obekväm arbetstid (OB) så som i bland annat Sverige. Man får samma standardlön för att jobba helg vilket många menar att man behöver göra för att kunna få månaden att gå ihop.

Fackets situation i Bosnien-Hercegovina

Fackförbunden i Bosnien-Hercegovina är lagliga men möter många svårigheter i realiteten, orsakat av korruption och politiskt motstånd från den konservativa och nationalistiska högern. Dessutom fungerar de lagar som finns för att garantera och skydda fackligt medlemskap bland anställda inte i praktiken, där många företag antingen vägrar anställa fackliga medlemmar eller hotar med att säga upp dem, vilket är olagligt men löses genom att gå runt problemet som att uppge andra orsaker. Många av de större fackförbunden är även direkt eller indirekt kontrollerade av de konservativa partierna, genom korruption, vilket gjort dem till i praktiken vad vi i Sverige skulle kalla ”gula fackförbund” som verkar för arbetsgivaren istället för de anställdas intressen. Detta har gjort att det fackliga engagemanget i Bosnien-Hercegovina är lågt, speciellt bland ungdomar som är hårt drabbade av den ekonomiska krisen landet varit i under större delen av sin självständighet och har stor grad av arbetslöshet.

Landet har ett av världens högsta nivåer av ungdomsarbetslöshet på närmare 57%. Detta har bidragit till att många lämnar landet istället för att försöka finna jobb i Bosnien-Hercegovina. Detta är alla delar av en negativ ekonomisk cykel som upprätthåller sig själv. Den låga fackliga tillhörigheten leder till dåliga arbetsförhållanden med låga löner vilket i sin tur leder till att många ungdomar lämnar landet för en ekonomisk framtid utomlands eller ännu mer tappar intresset för att ha en facklig tillhörighet. Det politiska systemet som gäller i dagens Bosnien-Hercegovina uppmanar inte till facklig organisering men trots detta finns det de som kämpar och arbetar dagligen för en bättre arbetsmarknad för alla i landet. Facket spelar en mycket viktig roll runt om i världen, och här i Bosnien-Hercegovina kan vi verkligen se att den behövs och att den börjar ta plats
.

Erik Solfors, Tidskriften Libertas redaktion

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *