Högerns skolpolitik har varit usel och visat på klassförakt. Yasmin Hussein drömmer om ett annat skolsystem, där skoltrötthet tas på allvar och där varje elev utvecklas.
Försöker se tillbaka på de sista åren i högstadiet. Skoltröttheten och önskan att lämna allt bakom sig för ett nytt liv. Jag längtade till en framtid som innebar något annat än att traska igenom samma långa korridor och tanken på tre nya år i en annan korridor i gymnasiet kändes oöverkomligt.
Tolv års skolgång utan några som helst avbrott gör nånting med människor och de val som görs under dessa år följer oftast med en hela vägen till vuxenlivet. Det är därför viktigt att på allvar stimulera elevers studiemotivation och bejaka de skillnader som finns när det kommer till inlärning och kunskapshämtning. Vi måste ta diskussionerna om skoltrötthet på allvar och inte ruska bort elevers oroligheter inför framtiden. För dagens skolresultat oroar, speciellt när rekordmånga avslutar gymnasiet utan fullständiga betyg.
Högerns svar har varit att sänka kunskapskraven för yrkesorienterade gymnasieprogram och på så sätt stänga högskolan för de elever som valt dessa program. Slopandet av högskolebehörigheten resulterade direkt i sjunkande ansökningar och nedlagda utbildningar.
De allra flesta ungdomar vill inte eliminera sina möjligheter att ta sig in på högskolan, hur tung skoltröttheten än är. Vi går mot en mer rörlig arbetsmarknad där det är riskfyllt att sakna högskolebehörighet och utbildning blir allt viktigare i konkurrensen om jobben.
Vi socialdemokrater måste självklart nu i regeringsställning se till att samtliga gymnasieutbildningar ger behörighet till högskolan och det lär heller inte bli svårt när folkpartiet som ansvarade för reformen backat efter stor kritik. Stödet för högskolebehörighet till alla gymnasieprogram är stor i kammaren och skadas förhoppningsvis inte av den parlamentariska osäkerheten.
Men varför presentera detta som drömreform när förutsättningarna för genomförandet av reformen är gynnsamma, varför inte drömma högre? För att en 15-årig Yasmin möjligen hade lockats av Björklunds retorik om att alla inte behöver stöpas i samma form. Även om jag nog aldrig skulle vara i närheten av att välja bort högskolebehörigheten är det uppenbart att den populistiska retoriken innehåller korn av vett.
Politiker som med tydlig klassförakt talar om att alla inte kan bli akademiker bör inte vara ensamma om att tala om skoltrötta elever. För skolan har onekligen haft problem länge och de elever som inte klarar de fastrutade rutinerna bör inte sakna röst. Svaret kommer aldrig vara att sänka kunskapskraven och försämra den sociala rörligheten. Det finns heller ingen ungdom som ser framemot att hoppa rakt in i arbetslösheten när de hoppar av gymnasiet efter år av instängdhet och trötthet. Ändå gör man det. Varför? Kan vi lyssna istället för att avfärda det som brist på disciplin?
Det är inte flumskola att arbeta för en skola som inkluderar fler och ger stöd för de allra mest utsatta ungdomarna. Att klara sig igenom 12 år av skolgång bör inte vara en hård kamp mot sin egen natur och som socialdemokrater bör vi inte ge oss tills skolsystemet lyfter alla barn oavsett behov.
Yasmin Hussein
S-studenters förbundsstyrelse
