Klimatförändringarna har slagit hårt mot USA under sommaren och hösten. Stormar har dragit in över Florida och New York, torka och bränder har härjat i den amerikanska västern. Extremare väder är ett av många bevis på att klimatförändringarna är riktiga och att de sker här och nu. Borde inte detta fungera som en väckarklocka för det amerikanska politiska etablissemanget?
Men istället för att agera har demokraterna valt att stoppa huvudet i sanden. Republikanerna har å sin sida tagit på sig en foliehatt, skriver Lorentz Tovatt (MP) från Supermiljöbloggen.
Den 9:e augusti i år träffade republikanernas presidentkandidat Mitt Romney MSN News för en lång intervju. En av de mest citerade kommentarerna lyder: ”I’m not in this race to slow the rise of the oceans or to heal the planet”. Bara veckor efteråt höll Romney ett tal: ”President Obama promised to begin to slow the rise of the oceans…”. Han gör en lång konstpaus. Först är det tyst, men sakta börjar den republikanska publiken fnissa. Fnissandet övergår i skrockanden och skratt. Romney fortsätter: ”And to heal the planet…”. Publiken fortsätter att skratta medan Romney ler från talarstolen. Han ler på ett sätt som dagislärare ler mot barn när de frågar hur Gud kan vara god när det finns så mycket lidande på jorden. Romney vill visa att Obama är naiv som tror på klimatförändringarna och hans retorik får stort stöd bland republikanerna.
Som miljömedveten svensk är det lätt att bli förvånad över Romneys inställning. Känner inte karln till att havsnivån höjs? Tycker han inte att man borde göra någonting åt det? I själva verket är Romney en av de republikanska kandidaterna som ursprungligen har sundast inställning till klimatfrågan. Michele Bachmann från Minnesota menar att all klimatforskning är en enda stor bluff och hänvisar till att koldioxid är en gas som är bra för klimatet. Rick Perry från Texas är en inbiten klimatförnekare som menar att det saknas vetenskaplig konsensus och att klimatforskarna bara överdriver för att få mer ekonomiskt bidrag. Rick Santorum från Virginia, den kandidat som var närmast att vinna över Mitt Romney, menar att klimatforskningen är en del i en vänsterkonspiration för att kontrollera folks liv. Han påstår att det inte alls blivit varmare de senaste tio åren – tvärtom. Likande uttalanden och ståndpunkter finns hos nästan alla andra kandidater, bland annat Newt Gringich och Ron Paul.
Populistiska republikaner
Tidigare har dessa kandidater talat om klimatförändringar som ett problem som bör åtgärdas. När de sedan kandiderade till presidentvalet reviderade de snabbt sina åsikter i en antimiljövänlig riktning. Vad kan det bero på? Främst opinionsvindar. Republikanerna är, precis som i många andra frågor, duktiga på att vända kappan efter vinden. Så även om flera av de republikanska presidentkandidaterna egentligen tror på klimatförändringar vågar de inte stå för det. Inte när bara drygt hälften av den amerikanska befolkningen faktiskt tror att klimatförändringarna sker på grund av mänsklig påverkan. Det beror också på den ofta konservativa och stundtals vetenskapsföraktande pressen i USA. I en internationell jämförelse ger amerikanska tidningar överlägset mest utrymme för klimatförnekare. Vidare beror det på den uppsjö av konservativa tankesmedjor, lobbyorganisationer och företag som gör allt som står i deras makt för att förvilla allmänheten om klimatfrågor för att slippa ta ansvar för klimatkostnader. Den liberalkonservativa tankesmedjan Heartland Institute slog alla rekord när de lanserade en kampanj där de jämförde klimatforskare med terrorister som Usama bin Laden och Unabombaren Ted Kaczynski.
Om vi bortser från frågan om forskning och istället tittar på de politiska förslagen då? Även här har republikanerna ett oljedrypande track record. Främst är de kända för att motverka miljöprogressiva förslag om utsläppshandel och utsläppsregelringar, dra in stödet till klimatforskning och ha avskaffat naturvårdsverket.
Är demokraterna verkligen så mycket bättre? Ja, faktiskt. Men när det gäller USA och klimatpolitik handlar det mesta om Dantes olika kretsar i helvetet. Om vi hittar Romney i Dantes nionde krets så kanske Obama i alla fall lyckats klättra upp till Limbo. Obama har åtminstone gjort en del tappra försök. Under flera år har han försökt få igenom en lagstiftning om utsläppshandel och han har dessutom lyckats med att sätta stopp för den kontroversiella oljeledningen Keystone XL som skulle gå från Kanada.
Väckarklockan Sandy?
Några veckor efter att Romney höll det där talet om Obama och dennes vilja att stoppa de stigande havsnivåerna hände just detta – New York City blev mer eller mindre översvämmat. Stormen Sandy berodde förvisso inte på stigande havsnivåer, men hade på sätt och vis att göra med klimatförändringar ändå. Extremt väder har funnits i alla tider. Men forskare pratar redan nu om att klimatförändringarna var en bidragande orsak till att stormen blev så kraftig och de har nyligen länkat den ökade mängden extremt väder till just klimatförändringar.
Trots en klimatförnekande opinion, en stundtals antivetenskaplig press och resursstarka lobbyorganisationer kan ansvar förstås inte tas från Romney och Obamas axlar. De republikaner som fortfarande tvekar kan åka till den amerikanska västern och se vilken förödelse som redan skett på grund av ett varmare klimat. 98 procent av världens klimatforskare är överens om klimatförändringarna och vad som orsakar dem. Vi går mot en global uppvärmning på 6 grader inom detta århundrade – och därmed klimatkaos – om vi fortsätter i samma takt som nu.
Lorentz Tovatt (MP) – Supermiljöbloggen
