I en rapport till Utrikesdepartementet från 2014 beskriver Migrationsverket rättssystemet i Bosnien-Hercegovina som Europas mest komplexa och decentraliserade, med fyra stycken parallella rättssystem. Trots ett gott ramverk av olika lagar till skydd för mänskliga rättigheter är vägen till rättvisa lång och komplicerad. Nepotism och korruption står i vägen för ett sunt och rättvist myndighetsutövande i landet. Det är inte konstigt att befolkningen har en bestridande tilltro till staten och rättsväsendet. 

När jag frågar Dina Bajrektarević och Adna Islamović, unga som är engagerade i det bosniska civilsamhället, om hur det sexuella våldet mot kvinnor ser ut i Bosnien-Hercegovina säger de att det är ett vidspritt problem, att brottsoffer utsätts för stigmatisering och skuldbeläggande. Frågan kring vad kvinnan hade på sig är fortfarande vanligt förekommande. Det är få brottsoffer som får upprättelse. Migrationsverket anger att det bosniska rättsväsendet saknar kompetens för att utreda och lagföra sexuella och könsbaserade övergrepp. Våld i hemmet och könsbaserat våld är inte kriminaliserat, utan ses som en familjeangelägenhet. Samtidigt har ungefär hälften av alla kvinnor över 15 år i Bosnien-Hercegovina uppgett att de har blivit utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Medan enbart 5,5 procent anmält händelsen och bett om socialt stöd.

I Bosnien-Hercegovina finns det inte någon sexualundervisning i skolan, den består åtminstone inte i mer än att flickor lär sig om hur man använder mensskydd. Dina och Adna ser detta som en avgörande del i det vidspridda sexuella våldet. Barnen lär sig inte om samtycke, om hur man säger ja eller nej. Det viktigaste är att barnen respekterar de äldre och de med auktoritet. Dina säger att detta blir ett ännu större problem för personer med funktionsvariationer, de blir lättare offer för sexuellt våld till följd av den skeva maktdynamik som ofta föreligger i relation till förövaren. 

Sexuellt våld som vapen förekom i stor utsträckning under krigsåren i Bosnien-Hercegovina. Systematiska våldtäkter användes främst med syfte att förödmjuka fienden, ett sorts strategiskt vapen. Massvåldtäkter under krig uppmärksammades för första gången just under Balkankriget under det tidiga 90-talet. Sexuellt våld utgör krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord till följd av de systematiska övergrepp som skedde under Balkankriget och i Rwanda. Det förekommer att kvinnor och flickor stöts bort från sina familjer på grund av den kollektiva skam som sexuellt våld innebär, något som även försvårar faktainsamling. Ungefär 20 000 kvinnor beräknas ha blivit utsatta för sexuellt våld under kriget i Bosnien-Hercegovina, medan enbart 30 stycken av dessa har lett till ett åtal. Med detta kommer troligen ett stort mörkertal. Sexuella övergrepp är ett billigt krigsvapen som sällan leder till rättsliga följder.

Vägen till rättvisa är lång. Det bosniska rättssystemet präglas av korruption, där förövarens ställning i samhället är viktigare än rättvisa. En stor del av problemet är den bristande utbildningen i landet, inte enbart avseende sexualundervisningen. Istället för att lära ut kritiskt tänkande ska barnen lära sig lydnad och att respektera auktoritet. Mänskliga rättigheter finns på pappret, men inte på ett motsvarande sätt i praktiken. 

Emma Lindblad, SSK