”Vi vet kraften i orden ’votering är begärd och ska verkställas’ – så verkställ kamrater!”. Så avslutade Stefan Löfven sin videohälsning till ombuden vid öppnandet av partiets 39:e kongress lördagen den 8 april 2017. Jag gissar att det var den första kongressen som startade utan att ordföranden var fysiskt närvarade. Själv trodde jag en kort stund att den inte skulle hållas. Attentatet i Stockholm hade skett mindre än ett dygn innan kongressen inleddes.
Särskilt vi ombud från Stockholmsregionen var oerhört skakade och tagna när vi tidigt på morgonen tog tåget till Göteborg. Jag vill påstå att många fortfarande var i något slags chocktillstånd. Ingen kommer glömma var vi befann oss när nyheten kom om en framrusande lastbil på Drottninggatan. Efter att ha lokaliserat mina närmaste deltog jag i landstingets krisledningsutskott. Sjukvården, kollektivtrafiken och därmed landstinget är tillsammans med polis och räddningstjänst, Stockholms stad och Länsstyrelsen nyckelaktörer vid en kris i länet.
Sent på kvällen åkte jag hem för att slänga lite kläder i en väska. Det var och förblir smärtsamt att tänka på offren, de närmaste anhöriga, alla drabbade. Det kändes inte självklart i praktiken att åka och genomföra en kongress, men logiken var gjuten i sten. En mördare och terrorist som hatar vårt öppna, demokratiska samhälle ska givetvis inte sätta stopp för ett öppet, demokratiskt möte. När målet för attacken var att få oss sluta leva vårt liv såsom vi känner det, är det självklart att vi måste försöka återta vardagen.
Vi var stolta över hur statsministern agerade resolut, värdigt och empatiskt i Stockholm. Vår partiledare behövde ta hand om landet och bad oss ta hand om kongressen. Så det gjorde vi. Kanske hade Stefan Löfvens videouppmaning effekt – ”verkställ”. Efter diskussioner och förhandlingar så justerades de politiska riktlinjerna. Migrationspolitiken ska inte väsentligen skilja sig från övriga EU. Sverige ska arbeta för fler lagliga vägar, fler kvotflyktingar och partiets principiella inställning är att permanenta uppehållstillstånd är att föredra. Anti-ziganism får aldrig accepteras, men tiggeri är inte en väg ur fattigdom; vi kommer inte passivt se på när tiggeri normaliseras och samma regler behöver gälla i alla kommuner. Stora svåra frågor blandades med smalare. Mycket förhandlades och voterades fram av partiets högsta beslutande organ.
När jag i början av 2000-talet var redaktör för Libertas så beslutade kongressen att Socialdemokraterna är ett feministiskt parti. Den breddade klassanalysen var rätt i tiden. Lika rätt hade varit att ta sig an en rad feministiska reformer. Men ställningstagandet att bli ett feministiskt parti blev oroande odramatiskt och opolitiskt sett till konsekvenserna för den förda politiken. Feminism är ett signalord, men bör fyllas med innehåll. Hur ska vårt välfärdssamhälle motverka diskriminering, sortering och orättvisor baserade på kön? Hur ska kvinnor få samma möjligheter, pensioner och maktpositioner som män? Utformningen av föräldraförsäkringen påverkar tveklöst detta.
Forskningsläget är inte oklart – det är solklart. I många fall är det just när barnen träder in som jämställdheten backar ut. Kvinnor hämtar, nattar och vabbar barn i större utsträckning än män. Detta gör att arbetstiden sjunker, karriärchanserna minskar, lön och pension blir lägre. Sorglig baksida även för männen som går miste om närhet till sina barn. Vad bör man göra åt det? Den 39:e kongressen beslutade efter lång debatt att föräldraförsäkringen ska individualiseras, och både en tidsplan och flera steg mot detta mål ska tas. Gott så. Att dela antalet dagar lika måste vara en självklarhet i alla de fall barnet har två föräldrar. Vill den enskilda familjen göra på ett annat sätt står det dem helt fritt, men det är inget som skattemedel bör subventionera eller samhället indirekt uppmuntra genom icke-individualiserade trygghetssystem.
För mig är detta lika självklart som när genusanalysen nådde sambeskattningen. Sedan början av 1970-talet har vi särbeskattning och runt 2000-talet infördes maxtaxa i barnomsorgen. Varken sambeskattning eller barnomsorgstaxa ska skapa trösklar för kvinnors förvärvsarbete, inkomst och pension. I debatten framhävs ”familjens frihet att välja” som det bärande argumentet för att konservera dagens system. Men att sätta familjens frihet framför individens frihet är inte förenligt med socialdemokratins partiprogram: ”Människan ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället. Denna frihet ska gälla alla. Därför är jämlikhet frihetens förutsättning.”
Karl-Petter THorwaldsson som statlig utredare föreslog 2005 utbyggd, och förstärkt, föräldraförsäkring i utbyte mot att uttaget av föräldrapenningen måste göras innan barnet fyllt fyra år. I höst kommer ytterligare en statlig utredning som ska analysera och föreslå de åtgärder som behövs för att uppnå en jämn fördelning mellan föräldrarna av föräldraledighet, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Förväntningarna är höga. Det finns ett tydligt uppdrag i de politiska riktlinjerna och vi vet absolut kraften i orden ”votering är begärd och ska verkställas”.
Erika Ullberg
tidigare redaktör för Libertas och en av grundarna till Sapere Aude, nu oppositionslandstingsråd i Stockholms län
