Elvira Johansson från GSHF skriver om konsumtionshetsen i ett samhälle där kapitalismen regerar och där vår hela personlighet definieras utifrån vad vi köper. Vad får det för konsekvenser?

Bussen stannar i Brunnsparken. Jag kliver av, och får en smärre chock över mängden människor som tryckt sig in i Nordstan denna regniga lördagseftermiddag. Affischerna och reklamplanscherna omringar tornar upp sig och säger samma sak till mig som till alla andra invånare i Göteborg. Ditt liv är inte komplett än, det skulle bli så mycket bättre om du släpper in den här nya surfplattan. För att inte tala om att ditt förhållande kommer bli så mycket mer intensivt om du äger dessa underkläder. Den verkliga innebörden av den avvägda texten sveps in i vackra ord och mjuka meningar men överallt är budskapet detsamma. Du är vad du köper.

Jag får nästan andningsproblem när jag pressar mig fram genom folkmassan i gallerian. Lördagsshoppingen är en trogen hobby, ett sätt för vänner och bekanta att mötas och fördriva lite tid på stan och i provrummen. Samtidigt har det blivit en slags lyxlek.

Ett sätt att visa sin status. Via sin konsumtion kan man visa vem man är och beskriva sin pesonlighet. Men det riktiga priset då? Priset som är så mycket högre än det vi betalar i kassan.

Sanningen är att vi redan producerar mer än vi hinner konsumera och det vi inte längre vill ha hamnar på återvinningscentralen. Jag läser i modebloggar hur någon inhandlat en tröja för tre månader sedan men slängt in den i garderoben och glömt bort att den finns där under berget av kläder. Men vad händer med klimatet då? Det klarar inte mer konsumtion nu, vem ska använda allt egentligen? Och där sveper second hand-trenden in som en räddande hjälte, en riddare i redan använd rustning. Ännu ett identitetsmarkerande. Ett sätt att visa upp sig som en miljömedveten person, en klimatvänlig konsument.

Men är det inte så det är då? Sätter inte konsumtionen vår prägel, vår personlighet? Ta bort mina kängor, mina upprullade manchesterbyxor, min svarta crombie och tygpåsen från Paris och vem är jag då? Är jag någon alls utan dessa saker? Jag har ju själv så många gånger stått framför garderoben och svurit. Tänkt att livet vore så mycket lättare om jag bara hade en sån där tröja, eller en sån där kjol som skiljer sig lite grann från de jag redan har samlade på hög.

Konsumtionshetsen har satt sig, inte bara på reklampelarna på stan eller skyltfönstren till affärerna. Den har satt sig i mitt huvud. I ett samhälle där kapitalismen regerar, där konsumtionen ska agera samhällsekonomins drivkraft, och där modellen på min telefon definierar vem jag är har jag vant mig vid att bortse från det enda som faktiskt spelar någon roll. Min personlighet.

Elvira Johansson, GSHF