Stefan Löfvens tal som vald partiordförande ingjöt framtidstro. Just det som socialdemokratiska medlemmarna behöver som mest efter en turbulent period av personval och avgångar, parallellt med en samhällsutveckling där idén om jämlikhet rör sig allt längre bort från den politiska dagordningen. Framtidstron har alltid varit socialdemokratins kärna – den progressiva reformismen som hela tiden driver politiken framåt, mot ett bättre samhälle.
Framtidstro föder engagemang. Stefan Löfven har inte själv formulerat orden i sitt tal, men det märks att han menar dem. Att han tror på det han säger. Det är enormt viktigt för ledarskapet, men en god ledare måste alltid kunna vara representativ också i de frågor där hen inte själv är övertygad. Ibland lägga tron på de egna lösningarna åt sidan till förmån för de lösningar som har en bredare majoritet. I Löfvens fall rör det sig framförallt om vinstuttag i välfärden.
Stefan Löfven beskrev i sitt tal sin väg in i socialdemokratin. Han har gjort mycket för partiet innan han sitter där han sitter nu. Men vad var det som drev honom framåt? Vägarna in i socialdemokratin, eller vägen till att ha en politisk uppfattning, ser väldigt olika ut. Men den gemensamma nämnaren är viljan att förändra. Tron på politiken som en positiv förändringskraft.
Mona Sahlin säger ibland att hon inte gick med i socialdemokraterna, hon gick med i Olof Palme. Sen blev hon socialdemokrat. Det var han som fångade hennes uppmärksamhet, som engagerade och gav henne, likt han gjorde med många andra, framtidstro. Stefan Löfven höll ett mycket bra ordförandetal, men att bli den talesperson Olof Palme var är osannolikt. Det är närmare bestämt ingen av dagens högst uppsatta socialdemokratiska ledare som blott genom utstrålning kommer att ge partiet fler medlemmar. Medlemsrekrytering är det medlemmarna själva som står för. Det är medlemmar som ska dela ut kaffe på torget, knacka dörr, stå i valstugor, skriva debattartiklar, demonstrera, peppa kamrater i fikarummet, på arbetsplatser, på skolor och universitet, värva kompisar och familjemedlemmar. Medlemmarna är de som i första hand måste tro på socialdemokraternas politik, för att i sin tur kunna förmedla den vidare, lika självsäkert som Löfven gjorde i talarstolen.
Därför måste Stefan Löfven och partiledningen lyssna på medlemmarna och opinionen i frågan om vinst i välfärden. En god och likvärdig välfärd är en förutsättning för jämlikhet och jämställdhet. Den är vad som byggt Sverige starkt under ett sekel, precis som den pågående avvecklingen och kvalitetsskillnader inom välfärden är vad som åter fördjupar klassklyftorna i en rasande takt. Bland väljarna finns en övervägande majoritet som är positiva till vinstbegränsningar eller vinststopp i välfärden och i de egna leden är majoriteten ännu större. Skeptikerna går att finna ju längre upp i partiet du rör dig och ju närmare Mälardalen du befinner dig. Glappet mellan gräsrötter och ledning är djupt illavarslande.
Partiet måste växa för att vinna val och utveckla politiken. Partiledningen och ombud tycks här rörande överens. Kongressen klubbade igenom ett årligt mål för att växa i medlemsantal, vilket innebär ungefär 10 000 nya medlemmar per år. Socialdemokraterna är fortfarande störst i den partipolitiska storleksordningen, men likt de andra partierna tappar S i medlemsantal. Medlemmar dör bokstavligt talat ifrån partiet, som inte revitaliseras med nytt blod. Orsakerna är många, men det har skett ett viktigt systemskifte i det politiska engagemanget – det är inget du föds in i. Istället är det något vi allt som oftast aktivt väljer, vilket gör oss kräsnare i vilka vi väljer. Sverige har gått från en väldigt trogen till en väldigt rörlig väljarkår. Medlemmar och väljare behöver ständigt nytt bränsle i sitt engagemang, nytt hopp om framtiden.
Socialdemokraterna vinner varken Stockholms övre medelklass, nuvarande eller kommande medlemmar på en välfärdspolitik som i praktiken är en lightversion av Alliansens. Framförallt är det inte vad partiledningen tror går hem hos storstadsväljarna som ska styra hela den socialdemokratiska politiken. Det spelar ingen roll om det är någon annan som formulerat ditt budskap, sålänge du tror på budskapet själv. Det visade Stefan Löfven i sitt tal. Socialdemokraterna förlorar många budbärare, och därmed väljare, på en politik som saknar förankring. Det är ledaren som ska representera medlemmarna, inte tvärtom.
I den så grundläggande välfärdsdebatten pekar allt åt ett givet håll; för en vinstfri välfärd. För att den laddning och framtidstro som skapades i kongressalen ska återskapas i valrörelsen måste medlemmarnas vilja få styra. Först då kan valvinster åtnjutas och idén om jämlikhet förverkligas.
Elinor Odeberg
Libertas redaktör
