Vad har medierna för roll som styrande i den offentliga politiska debatten? Vad är det för typ av makt den tredje stadsmakten har? Vem granskar granskaren? Varför drabbas vissa politiker mer än andra av mediedrev? Vilka är dessas grundläggande natur?
Dessa frågor ställdes och diskuterades under ett seminarium arrangerat av FAS, Formas, Riksbankens jubileumsfond och Vetenskapsrådet. Ester Pollack, medieforskare vid Stockholms universitet, inledde med att berätta om mediedrevens struktur, och några av de grundläggande komponenterna i hur mediedrev uppkommer och utvecklas. Hon har tillsammans med norska forskare nyligen undersökt hur olika politiska skandaler framställts i media.
Några av de grundläggande hypoteserna detta forskningsprojekt antog var:
– Trivialisering: De normbrott (skandaler) som belyses i mediedrev framstår oftast som triviala när de betraktas i efterhand, det är alltså ofta rätt små problem som blåses upp.
– Individualisering: Mediedrev fokuserar alltid på enskilda individer (eller flera), men gör inte en djupare analys där bakomliggande strukturer eller grupper granskas.
– Genusaspekten: Kvinnor döms hårdare och har samtidigt större initiala krav på sig än män, dvs. tröskeln för vad en kvinna ska göra för att utsättas för ett mediedrev är betydligt lägre än för en man.
– Demonisering: Den politiker som begått normbrott blir i mediedrevet endast detta, personen blir så att säga synonym med det misstag som begåtts, så att den mänskliga aspekten i det hela tonas ner.
– Flockmentalitet: Drevet uppstår när medierna hakar på och driver på varandra för att göra affären så stor som möjlig, alla vill ha den saftigaste skandalen, och driver därmed på varandra.
Alla dessa hypoteser fick stöd i de studier som gjordes, vilket säger en hel del om hur medieklimatet fungerar idag. Gudrun Schyman, som var där i egenskap av att vara en av de politiker som utsatts för flest och hårdast mediedrev under sin politiska karriär, kommenterade dessa punkter med synpunkten att de ju var “regelboken” för hur det faktiskt går till. Särskilt utsätts kvinnor enligt henne för detta, som exempelvis i den nuvarande Mona-bashingen. Hon menade vidare att den alltmer ökande fokuseringen på personer i politiken medför att de faktiska politiska frågorna får allt mindre plats, vilket är ett allvarligt problem för demokratin.
Själv tror jag att ett pluralistiskt demokratiskt system är beroende av att en mångfald av politiska röster får utrymme i media. Dessutom har medierna en mycket viktig roll att spela som granskare av politiken, och detta kan inte göras om utrymmet allt mer ägnas åt att plocka billiga poänger (i form av fokus på person istället för politik) ofta i syfte att sälja lösnummer. Till skillnad från politiker är inte journalister demokratiskt tillsatta, de är tillsatta i kraft av sin profession. Denna professions uppdrag är att kritiskt granska och analysera den förda politiken, men om den urvattnas till sensationslystenhet och gruppmentalitet, då har vi ett allvarligt problem för demokratins möjligheter.
Johanna Pettersson
redaktör på plats i Almedalen
