Socialdemokratin växte fram som en bred reformistisk folkrörelse, ett samhällsbyggarparti med stark förankring inom olika samhällsgrupper. För utvecklingen av rörelsen var, och är, behovet av en tydlig positionering i förhållande till rörelsens politiska motståndare stort och centralt. Som socialdemokrater idag är det vår uppgift att finna vår roll som oppositionsparti. Men för att göra det måste vi bli skickligare på att tolka och förstå det politiska, så som det var och så som det är idag.
Konflikten mellan höger och vänster, mellan klasser, var för den unga socialdemokratin bränslet som drev den bångstyriga men enträgna rörelsen framåt. Denna konflikt får inte reduceras till ett kapitel längst bak i historieböckerna, men heller inte cementera vår förståelse av omvärlden och politiken. För att ha en chans att komma till rätta med de problem som hotar vår värld (ojämlikheten, ohållbarheten!) måste vi se och erkänna att olika intressen även idag står i konflikt med varandra.
Chantal Mouffe är fransk samhällsdebattör och filosof. I det tunna men argumenttunga verket ”Om det politiska” diskuterar Mouffe vad hon kallar ”vår bristande förmåga att politiskt betrakta de problem som för närvarande konfronterar våra samhällen”. Mouffe är kritisk mot liberalismens oförmåga att erkänna det politiska systemets antagonistiska karaktär och vänder sig emot den liberala hegemonins syn på demokrati. I svepande drag avfärdar hon teorier om en demokrati utan fiender, av en politik utan motsättningar och samhällen utan kollektiv. Den konsensuspolitik som ligger till grund för Becks och Giddens resonemang är för Mouffe en gris i säcken och ett hittepå utan förankring i verkligheten. Hon menar istället att det inom det demokratiska systemet måste finnas utrymme för legitima politiska motsättningar, agonism.
Mouffe vänder sig till Carl Schmidt som i sin kritik av liberalismen pekar på det omöjliga i att nå en inkluderande, ”rationell” konsensus, eftersom att varje samförstånd innehåller inslag av exkludering. Den med störst makt och inflytande ges ett övertag att utifrån moraliska snarare än politiska argument avfärda sin motståndares åsikter. Ur denna exkludering föds populism och främlingsfientlighet, föds en känsla av utanförskap hos dem vars åsikter inte avfärdas utan som helt sonika räknas bort som irrelevanta eller felaktiga.
Så länge nyliberalismen dikterar villkoren för vad som är ”ond” och ”god” politik kommer dess försvarare alltid att hävda konsenuspolitikens förträfflighet på ett sätt som varken gynnar socialdemokratin eller det demokratiska samhället. Det bör därför vara vår uppgift som socialdemokrater att utveckla och stärka samhällen där motståndarens åsikter betraktas som rättmätiga, även i de fall där vi själva inte håller med. För att det enträgna partiet som socialdemokraterna fortfarande är inte ska köra fast i en nyliberal leråker krävs en diskussion om det politiska. Så som det är idag, och så som vi vill ha det i morgon.
Malin Hanson, SSK och Libertas redaktion
