“Det går inte”. “Vi måste prioritera andra saker”. “Vi har inte råd”.

Kan det vara de vanligaste orden att komma ur AK-styrelsemunnar runt om i landet när de ivrigt yrkar avslag på förslag som faktiskt vill åstadkomma förändring? Arbetarekommuner och partidistrikt klubbar hellre igenom motioner som de vet att ingen lite högre upp blir nervös över. Det är ju bra att inte sticka ut. Inte vill man utmana den politik som är sanktionerad från högre ort – då kanske man inte kan klättra vidare i organisationen?

Laboremus i Uppsala lyckades i alla fall mot distriktsstyrelsens vilja få Uppsala läns partidistrikt att ställa sig bakom ett förstatligande av apoteken. Argumenten från styrelsehåll mot reformer som dessa är aldrig särskilt välformulerade eller ens korrekta. Ofta framstår avslagsyrkandena som pliktskyldiga och ogrundade försök att förhindra att status quo bryts. Man verkar hellre fortsätta på den inslagna vägen med dalande valresultat och försämrade medlemssiffror, än att sticka ut hakan och riskera att reta upp någon högre uppsatt pamp.

Man kan dock vara säker på att om till exempel Ardalan Shekarabi (som är ordförande för Uppsala läns partidistrikt) skulle uttala sig positivt om att förstatliga apoteken, så skulle de flesta lokala pampar vända raskt på klacken och stämma upp i skönsång för ett förstatligande.

Avslagsyrkandena för “radikala” reformer är en konsekvens av att många styrelseledamöter blivit trötta. Accepterar den borgerliga hegemonin. Många förmår inte att tänka att samhället faktiskt kanske ändå går att förändra. Man nöjer sig med några extra miljarder till välfärden eller några små förbättringar av någon lagstiftning. De lite större tankarna kommer man aldrig att heja på om de inte är landar i knät ovanifrån.

“Det går inte”, “vi måste prioritera andra saker” och “vi har inte råd” är argument som är irrelevanta när man bestämt sig för att samhället faktiskt ska förändras till det bättre. Det går om vi vill. Utan stora reformer som kan väcka entusiasm och framtidstro är vänstern dömd att lämna över makten till de högerkrafter som skriker allt högre.

Just i fallet med apoteken kan det vara värt att påminna sig om att de förstatligades så sent som på 70-talet. Hur kommer det sig att det inte var omöjligt då?

Sixten Svanberg, ordförande Laboremus och redaktionsmedlem Libertas