Lämna fördomarna om lata socialbidragsfiskare hemma nästa gång, vädjar Libertas Johanna Mårtensson till Ibrahim Baylan, Socialdemokraternas talesperson i skolfrågor. Foto: Scanpix.

Tänk att du har en bil. Tänkt dig en situation där din bil går sönder – fruktansvärt mycket sönder. Tänkt dig att du verkligen behöver bilen och att en reparation av den kostar 8000 kr. Tänkt att din buffert för oförutsedda utgifter ligger på strax under 2000 kr. Tänk att ditt hjärta rusar. Tänk att din mage krampar.

Igår sändes det sista programmet av OBS i P1. Ett av de sista programmen OBS-redaktionen sände hade titeln “Fattigdom= dålig beslutsförmåga?”. Programmet handlade delvis om boken Scarcity skriven av Sendhil Mullainathan och Eldar Shafir. Mullainathan och Shafir utförde det hypotetiska testet om en trasig bil med en grupp bestående av ekonomiskt fattiga och ekonomiskt rika personer. Ekonomen Mullainathan och psykologen Shafir kunde fastslå att de av testpersonerna som levde i ekonomisk fattigdom inte klarade av att hålla huvudet kallt i den hypotetiska situationen med den söndriga bilen. Dessa personer blev så pass stressade att deras intelligensnivå sänktes till en nivå som annars bara människor med grav sömnbrist befinner sig på. Deras omdöme försämrades så grovt att beslutet de skulle komma att ta, inte kunde betraktas som genomtänkt. Människans mentala bandbredd verkar alltså bara klarar av några tankar åt gången – ju mer vi har att tänka på, desto sämre beslut kommer vi att ta. Ekonomiskt trångmål ockuperar tanken – det förvirrar, försämrar och fördummar.

Är fattiga människor dummare än andra? I explicita termer ställs inte frågan på det sättet men fattigdomsdebattens underliggande fråga är inte sällan – varför tar ni inte er samman? Tror ni verkligen att ni ska komma undan med en så slapp attityd? Mullainathan och Shafir menar att frågorna är felställda, då de inte bara är vulgära. Vad Scarcitys författare vill mena är att det betyder mycket att ha för lite. Fattigdom innebär inte bara brist på pengar utan också på tid, tolkningsföreträde och sociala sammanhang. Mullainathan och Shafir menar att människor som befinner sig i ekonomiska nödlägen antagligen kommer att tänkta mindre rationellt därför att fattigdom stressar. Tanken är på samma gång självklar som kontroversiell. Fattigdom ockuperar tanken och flyttar fokus. Den som är stressad över hyran, studieresultatet eller livhanken kommer ha mindre potential att fokusera på annat. Den kommer ha mindre potential att vara stringent och genomtänkt.

En dag efter att OBS sänt programmet om Scarcity presenterade det socialdemokratiska partiet och Ibrahim Baylan förslag om gymnasieskolan och utbildningskontraktet. Rubriksättningarna blev snabbt: ”Ingen utbildning – inget socialbidrag”. Den som kan sin socialtjänstlag vet att det redan idag förhåller sig på det viset – den som erhåller försörjningsstöd förväntas motprestera i form av att stå till arbetsmarknadens förfogande. Men var det inte något i Baylans ton? När Baylan intervjuades av DN sa han: ” Man får höra att går man på socialbidrag så klarar man sig, men så är det inte”.

Länge har nu den politiska retoriken formats kring ett batteri av krav: en mindre generös A-kassa förväntas skapa arbetstillfällen; en betydligt jobbigare morgon förväntas skapa ett mycket bättre liv; en hårdare retorik kring försörjningsstöd förväntas skapa en mer välutbildad befolkning. I Baylans fall är det just retorik. Förslaget han presenterade är på många sätt klassisk socialdemokrati – stå till förfogande och erhåll dina rättigheter. Att erbjudas en utbildningsplats, som kan leda till gymnasiekompetens och i förlängningen anställningsmöjlighet, är gott för den som står utan arbete och gymnasieutbildning. Men retoriken kring vårt projekt skaver.

Vi vill skapa system där den arbetslöse inte behöver lägga tankeverksamhet på nästa månads hyra. Vi har förstått att hets och skuldbeläggande inte betjänar någon i ekonomiskt trångmål. Vi har köpt idén om att fattigdom kan förblinda och framförallt stressa. Låt oss därför se till att det hörs utåt lite oftare. Bara lämna fördomarna om lata socialbidragsfiskare hemma nästa gång – våga det Ibbe!

Johanna Mårtensson

Libertas