Det behöver inte vara såhär

Svenskarna vill ha socialism. Källa: Fakta om klassamhället

Svenskarna vill ha socialism. Källa: Fakta om klassamhället

 

Den här texten har jag funderat på att skriva i minst ett halvår men dagens allvarliga politiska läge tvingar mig att nu skriva den.

 

 

Jag behöver inte upprepa det andra har sagt. Varje tänkande socialdemokrat förstår att vi befinner oss i en alarmerande situation. Regeringens åtstramningsförslag i flyktingfrågan är helt enkelt urkassa. Hade dessa förslag presenterats av valfritt borgerligt parti för ett år sedan skulle regeringen helt avfärda dem. Stefan Löfven, som för två månader sen skanderade “Refugees Welcome!” står nu och föreslår tillfälliga uppehållstillstånd. Ett förslag som experter varnar kan försvåra integrationen. Det finns ingen som helst anledning för en socialist att försvara detta.

 

 

Hur ofattbart det än känns att detta händer så är det ändå ett logiskt steg för den som följt politiken de senaste åren. Tänk efter. Fascismen har fått parlamentariskt inflytande. Det har inte varit särskilt svårt för fascisterna att trots sina knappt 13% orsaka kaos i riksdagen. Man har redan hunnit med att fälla en regeringsbudget och man har varit extremt nära att få extra val utlyst.

 

 

Utvecklingen följer samma mönster som i stora delar av Europa. Först avfärdar alla partier det nya rasistpartiet, sedan kommer de in i parlamentet, slutligen börjar de etablerade partierna att acceptera rasistpartiets problemformuleringen och anpassa sin politik till denna. Exakt samma sak händer i Sverige. De borgerliga har fört kapplöpning om vem som har det mest invandringsrestriktiva förslaget. I tron om att vinna över väljare från Sverigedemokraterna.

 

 

Nu har även socialdemokratiska ledningen gjort samma misstag. Man har bekräftat SD:s problemformulering. Nu handlar i princip all debatt om invandring, hotet från islamismen och Sverigedemokraterna. Partiledningen har i det läget valt att följa med i opinionen och anpassa sig så att det enda vi pratar om är invandring. Det är oerhört absurt med tanke på att Sverige aldrig varit rikare än nu. Samhället har aldrig haft så bra förutsättningar att bygga välfärd som nu. Vi är inte alls i någon krissituation beträffande flyktingar. Men detta har ju inte regeringen fattat eftersom man hellre utökar RUT tillsammans med borgarna.

 

 

Partiet har inte förstått att det går att skapa en egen opinion. Istället försöker man följa med vågen i förhoppning om att man med goda argument och egna förslag ska få över förlorade väljare från SD. Denna strategi är förstås hopplös. Undersökningar visar att väljarna tycker att SD har bäst invandringspolitik. Om invandring framstår som den absolut viktigaste frågan, är det naturligt att SD får större stöd. Låt säga att 60% av svenskarna tycker att SD är bäst gällande invandring. Anta också att invandring är den i särklass viktigaste frågan för vilket parti väljarna kommer ta. Då finns det inget hinder att SD får 60% i valet. Därför ser vi nu att de har höga opinionssiffror.

 

 

Inga argument i världen kommer rädda oss ur det. Så länge vi går med på att flyktingarna är en stor belastning för samhället och att vi håller på att gå under, så finns det ingen chans att vi ökar.

 

 

Denna situation får mig att tänka på TV-serien Mad men. Huvudkaraktären Don Draper är expert på marknadsföring. Han säger: “If you don’t like whats being said, change the conversation”. Det är lönlöst att försöka komma ur en försvarsställning och vända det till sin fördel. Mitt Don Draper-inspirerade råd till socialdemokratiska ledningen blir därför: byt samtalsämne.

 

 

Debatten kunde likaväl handlat om skatteflyktingarna istället för krigsflyktingarna. Staten förlorar massa intäkter pga kapitalets förflyttning utomlands. Vi kunde diskuterat de oerhörda ekonomiska klyftorna. Ansamlingen av kapital och makt hos ett mindretal på bekostnad av flertalet.

 

 

Vi måste komma ihåg att de fascistiska strömningarna inte bara hotar människor med annan etnisk bakgrund än svenskar. Den fascistiska rörelsens viktigaste fiende är arbetarrörelsen. Vi i arbetarrörelsen vet att en arbetare i Sverige har mer gemensamt med en arbetare i Kina, än med en svensk VD som lyfter 50 arbetarlöner om året. Fascisterna däremot vill få oss i arbetarklassen att splittra upp oss. Det är invandrarnas fel att det finns så många brister i vården, det är flyktingkrisen som gör att vi inte har bostäder till de unga. Varje bekräftelse av denna bild är en delseger för fascismen och innebär ytterligare ett angrepp på den socialistiska arbetarrörelsen. Lägg därtill att vi helt tappat fotfästet i den ekonomiska frågan.

 

 

LO sysslar nu med en gigantisk kampanj mot SD. Jag skulle vilja veta hur strategerna och kommunikationstjänstemännen i LO-borgen tänker. Fackmedlemmarna vet redan att SD är rasistiska, de vet redan vad deras invandringspolitik står för. Faktum är att en stor del av SD:s väljare är just rasister. LO-kampanjen riskerar att få en backlash, och vi ser redan nu att SD i vissa mätningar är största parti i LO-kollektivet, större än S (!).

 

 

Det är helt enkelt så att ju mer debatten handlar om invandring, ju större blir SD. Men då måste ju det omvända också gälla. LO borde fokusera på det som deras medlemmar kräver; arbetsmiljö, löner, ökat arbetarinflytande. Socialdemokraterna borde sätta en egen problemformulering och driva en politik för välfärd och jämlikhet, områden där S av erfarenhet alltid föredras av väljarna.

 

 

Problemformuleringen borde inte vara särskilt svår att sätta. Kamraterna i Storbritannien, Grekland, Spanien, ja till och med en demokratisk presidentkandidat i USA, vet vad det stora problemet består i. Makt och resurser har flyttats från oss arbetare till borgarklassen. Om vi gör en opinionsundersökning bland svenskarna skulle en försvinnande minoritet säga sig vilja ha kommunism, men frågar man istället hur de tycker att resurserna ska fördelas ser man att vi svenskar vill att det ska vara jämlikt.

 

 

Jag tror alltså att det finns stort utrymme att driva en politik som fokuserar på de orimliga klyftorna. Svenskarna är inte medvetna om hur sjuka inkomstklyftor vi har. Socialdemokraterna har chansen att byta samtalsämne och peka mot det riktiga problemet.

 

 

I dessa tider måste jag ännu en gång påpeka att samhällsfienden inte är invandrare utan den rika klass som inte vill dela med sig av sina tillgångar, och dessutom byggt sin rikedom på bekostnad av arbetarna. För mig som socialdemokrat ter det sig ganska logiskt, jag hoppas att polletten trillar ner för partiledningen också.

 

Simon Andersson

Libertas

 

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *